Jag lever, men det är knappt.

Jag som alltid skryter om att jag aldrig blir magsjuk - har varit just det.
Vaknade igår morse och kände med en gång att något var fel. Värk i kroppen, feber och sedan illamående...
Toppen!
Jag blir liksom magsjuk så sällan att min första tanke (och andras) när jag spyr är: "Gravid!"
Men nejdå, det är något satans influensavirus eller liknande som jag dragit på mig. I ett dygn har jag alltså legat helt utslagen på gränsen till död och ömkat mig själv och ungarna fick servera sig själva yoghurt och flingor till middag, innan Maken kom hem ifrån jobbet.

Idag har jag äntligen lyckats komma upp ur sängen, fått i mig ett halvt glas cola, som jag (peppar, peppar) dessutom fått behålla... OCH klivit på vågen och blivit apnöjd över en viktminskning på 1.8 kg!
Inget ont som inte har något gott med sig. =)

Nytt försök

Ställde mig på vågen i morse och kände mig inte helt nöjd så att säga... Hade behövt gå ner ett kilo eller tio. :-)
Men det är inte så himla lätt när man ääääälskar godis, kakor och bullar så mycket som jag!
I alla fall så lovade jag och maken varandra väldigt högtidligt efter vägandet att
"Nu ska vi banne mig börja äta rätt, och lägga ner allt onyttigt frossande!"

Minuterna senare får jag syn på godisskålen från gårdagen som står kvar på soffbordet, känner suget efter bara EN liten bit - men hinner inte fram snabbt nog.
Maken får snabbt till en härlig spottloska som flyger rakt ner i skålen med smågodis. 
Så gick det suget över.

Han vet vad som krävs i alla fall, maken...

Nu sitter hon själv!

Med risk för att den här bloggen håller på att förvandlas till en helt insnöad, sliskig "mamma-skryt-blogg" så måste det sägas: Min 5 1/2 månaders lilla tjej sitter stadigt helt själv!!! Bara sådär.
Spännande spännande, tänker ni nu, hehe... Och JAA, tamejfaen! Det är det! =)

image161

Och TACK för alla gulliga kommentarer om Nova i förra inlägget!

RSS 2.0