Ny variant av julklappsleken

Kom hem ifrån kvällens "symöte" för en stund sedan.
Vi har varit hemma hos Helena idag och druckit rom-glögg samtidigt som vi lekte en ny variant av julklappsleken. Lite kombination av några olika versioner kanske man kan säga. Det var kul!

Sedan bestämde jag, i egenskap av självutnämnd ordförande, att syföreningen lägger ner nu, och omvandlas till en bokklubb efter nyår. Omväxling förnöjer.

Nu e det plugg på schemat för mig. Bara två dagar kvar till jullov, wooohoo!!

Jag har fått förhållningsregler

Tydligen så känner min familj och mina vänner att de behöver ge mig lite hjälp på traven med julklappsinköpen.
Med hjälp på traven, menar jag att jag fått förhållningsregler.
Min lillasyster ringde upp mig för några dagar sedan för att tala lite om de nya reglerna i julklappsleken, som vi brukar köra ihop med min del av släkten.

Jag har förstått att det finns en miljon varianter på den berömda julklappsleken, men hos oss gör vi som så, att alla deltagare köper några billiga klappar (enligt min äldsta syster är 25 spänn idealsumman eftersom "halva nöjet ligger i att komma på bra saker för den slanten"  - jo tjena och lycka till typ...) som vi sedan lägger i en hög på bordet vi satt oss runt. Något av de små barnen (som inte får vara med, för det här är de vuxnas egen lek) får i uppgift att ställa en äggklocka på tid och ingen av oss deltagare får veta hur lång tid vi har på oss.

Sedan börjar galenskaperna. Vi tar fram en tärning och någon börjar slå. Får du en etta eller sexa så får du lov att plocka något av paketen på bordet och lägga i "din" hög. Du får INTE öppna.
Tärningen skickas stressat medsols runt bordet (eftersom ingen vet hur ont eller gott om tid vi har på oss) tills alla klapparna i den ursprungliga högen är slut. DÅ börjar den roliga delen.
Man fortsätter att slå tärningen, med enda skillnaden att du nu får plocka paket ifrån någon av de andra deltagarna istället. Det är faktiskt ganska intressant att se vad folk går på för typ av paket.
En del söker ogenerat efter de största klapparna, medan andra bara vill ha små paket. Genom åren har de flesta lärt sig att i de platta små paketen ligger det med stor sannolikhet en trisslott, så de brukar vara väldigt populära.
I panik (man blir lätt stressad) skickas tärningen runt och folk rycker och rafsar i varandras julklappshögar under halvhysteriska skratt och glada tillrop.
När klockan slutligen ringer sitter en del av oss med berg av paket framför sig, medans någon annan kanske inte har lyckats få ett enda i slutändan. Så kan det gå. =)

Och nu börjar nästa moment. Alla öppnar paketen i tur och ordning så att man ordentligt får spana in och avundas de som lyckades pricka in de bra grejerna samt skratta i mjugg åt de som drog nitlotterna. Så går det alltså till. 

Förra året hade jag total fantasibrist och visste inte alls vad jag skulle köpa för grejer till leken. Tillslut kapitulerade jag för det säkra kortet: trisslotten. Men när jag sedan satt och skulle slå in skiten på nåt käckt sätt för att ingen skulle kunna gissa vad det var, så fick jag lite (läs: MYCKET) ångest - som den missunsamma människa jag tydligen är.
Tänk om någon annan fick lotten JAG köpt, och skrapade fram storvinsten!! Hemska tanke! FATTA ångesten...!
Jag som aldrig vunnit mer än en hundring i hela mitt liv. Nej, det gick ju bara inte.
Snabbt som attan, innan jag hann ändra mig, skrapade jag lotten och fick till min förvåning se att jag vunnit tjugofem spänn. Nu kände jag mig ganska dum. Tjugofem kronor kunde jag faktiskt unnat någon annan, det var ju miljonerna jag var ute efter. Vilket slöseri.

Eller? Kanske inte ändå, hehe..
Jag bestämde  mig för att göra det bästa av situationen, och slå in lotten ändå. Färdigskrapad och klar liksom! Med vinst dessutom - det var väl inte fy skam? Och så oväntat också!
Istället för att försöka dölja vad som var i paketet gjorde jag tvärtom och brydde mig inte alls om att man genast kunde gissa sig till att det låg en trisslott där i. Alla skulle få jaga min lott, haha.
Och det gjorde de. På självaste julafton när leken var i full gång satt jag och skrattade högt inombords när jag såg hetsjakten på det som så tydligt var en lott.

Den som fick lotten i slutändan var min svåger Daniel. Han var mer än nöjd med sig själv, och när det var hans tur att öppna sparade han det bästa till sist. Ögonen lyste sådär lite lyckligt när han förväntansfullt slet av pappret och han utbrast:
- Ja! Det var väl det jag tänkte. En trisslott till pappa!
Jag kunde knappt hålla mig för skratt när jag såg hur han gnuggade händerna innan han skulle börja skrapa. SÅG han verkligen inte??!
Han hejdade sig.
- Lollo har du ett mynt att skrapa med?
- Visst. Här
, sade syrran och halade upp en krona.
Daniel tog myntet och böjde sig över lotten för att börja skrapa fram förmögenheten han redan hade hunnit börja spendera i tankarna.
- MEN!!!! VA FAAN!??? DEN ÄR JU REDAN SKRAPAD!?
Nu bröt jag ihop och fnissade hysteriskt.
- Jaa, grattis. Du vann tjugofem spänn din lyckost!

Den här långa berättelsen var alltså anledningen till att syrran ringde upp mig häromdagen. Hon och våran andra syster hade nu lagt till några regler till julklappsleken.
- Man får INTE slå in redan skrapade lotter i år, meddelade hon mig barskt. "Det har jag och Susanne bestämt."
Och så skyndade hon sig att tillägga:
- Och inga pantkvitton eller liknande heller. Bara så du vet!
- Humorbefriade jävlar,
muttrade jag.

Och igår frågade jag söta Helena vad jag ska ha med mig på fredag, till julmiddagen med hennes väninnor som jag aldrig träffat.

- Godis och en julklapp för hundra kronor, blev svaret.
- Något snuskigt kanske? undrade jag förhoppningsfullt
- NEJ Petra...

förhållningsreglerna lyder som följer:
 
* Inga skrapade trisslotter
* Inga pantkvitton
* Inget snuskigt

Whats left då liksom?

Kevin fyller tvåsiffrigt idag

Min stora pojk fyllde tio idag och firades som brukligt med presenter och tinnitusframkallande skönsång på sängkanten.
Nellie sjöng högst, Hugo ville inte sjunga alls om inte han också fick presenter, och Nova sög ordentligt på Kevins paket innan hon överlämnade det, men han var lika glad ändå. Min tioåring! Shit...



- Grattis älskling. Tänk att du är tio bast nu, sade jag i ett försök att låta lite ungdomligt casual
- Tio vad? undrade Kevin skeptiskt
- Bast. ÅR du vet.
- Bast? Vem säger så?!
- Så sade vi på min..... äh, glöm det.

Jag är gammal. Jag fyller fan 30 om några veckor. Det är tre ggr så mycket som min son...

RSS 2.0