Jo minsann! Vid frukosten idag fick vi sällskap utanför fönstret av en Större Hackspett.
Ungarna kände igen vad det var för sorts fågel var före mig. (De har faktiskt bläddrat i boken mer än mig!)
Så där stod vi runt köksbordet,lika exalterade både barnen och jag när jag säger:

- En riktig Hackspett i vårt träd... Vad coolt!

Då först kommer Kevin på att han också står där och ler. Så han drar ner mungiporna snabbt och svarar:

- Mmmm.. På ett töntigt sätt.