Sitter hos syrran och softar framför hennes dator med en skål ostbågar och ett glas rött vid min sida. Oslagbar kombination!
Vi har precis ätit tacos och skrålat lite till singstar med barnen. Syrran tog mig med bara hundra poäng - damn!
Hon gör faktiskt oftast det, min lillasyster. Slår mig i singstar alltså.
Det är väl bara rätt med tanke på hur mycket jag slog henne när vi var barn. ;-)

Jag har saknat honom mer än jag trodde, nu när han varit borta i hela nio dagar! Det är faktiskt det längsta vi har varit ifrån varandra sedan vi träffades för sju år sedan. =) Shit vad jag ska hångla upp honom!
De sista dagarna har jag varit pretty grinig här hemma och det kan nog ha lite med avsaknaden av den bättre hälften att göra och lite med att det är den veckan i månaden.

Påskhelgen har förflutit ganska lugnt. Igår var jag och ungarna först hemma hos farmor och farfar på påsklunch - det är tradition. Där var även gammelmorfar och faster Marie (barnens alltså) och det var som vanligt väldigt gemytligt. Jag är verkligen helt förälskad i makens släkt och så glad att jag och mina barn får vara en del av den!
   


På kvällen gick vi hem till Jörgen & Petra och alla deras barn (de har lika många som oss varannan helg) för lite trevligt umgänge och där tvingade jag Jörgen att se på Sing-a-long medans jag intog Petras ljuvliga kladdkaka med vispgrädde. =)
Nyttigt värre. Inte undra på att man har svårt att gå ner de där extra kilona.
   (Neo+Nova=sant?)

Förresten... Vem f-n kallar bilringar för volanger mer än hon den där Mia Törnblom (Författare till boken "Självkänsla nu" bland annat) egentligen???
En tanke som flög genom huvudet bara.

Vid fredagsmyset och Så ska det låta (det är inte lika roligt att titta ensam), när nästan allt snacks är uppätet, säger Hugo:

- Mamma, du behöver inte köpa popcorn nästa gång.
- Jaså? Gillar du inte det längre?
- Joo, jag är bara inte så förtjust i det.

Okej...

Efter en skön dusch och lite mat i magen (Vi åt Flygande Jakob idag - tyckte det var passande) slog jag mig ner på en stol med Nova i knäet och borrade ner näsan i hennes fjuniga lilla huvud.
"Ååååh" tänkte jag. "Livet är ganska underbart ändå"....

Nova skrattade gulligt och jag lyfte upp henne så hon var vänd mot mig och DÅ spydde ungen en fontän-spya över hela mig OCH sig!

Perfa. Toppen. Tack å hej.

Vad fan bryr man sig ens om att duscha för när man har en bebis som konstant sprinklar ner en med "Eau de vomit"??

..här på bloggen (under länkar) , men det gåår inte! Står bara "sidan kan inte visas" varje gång jag klickar på länktexten. Därför testar jag att länka i inlägget istället, till en tjej som skriver en helt ägig blogg, som min son skulle sagt! =)

Mina damer och herrar: I give you Terryleene!

http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-3/b42819.html

Nähä, det gick inte. Hjälp tack! Snälla? Någon?
Under tiden får ni klippa ut och klistra in, för hon är grym.

Ett systembolag är inget riktigt systembolag utan en och annan a-lagare på en bänk i närheten.
Igår passerade jag en något överförfriskad herre som satt med Göteborgs-Posten uppslagen i knät och mobilen tyckt mot örat. 

" Döh, jag tänkte..de här valparna du säljer.. Vad ska du ha för dom? Jag har känner nämligen en tjej va, å hon älskar hundar! Hon har inte så jävla gott ställt men hon är sketsnäll å så...."

Den ser ut såhär...



...och heter egentligen "UPPDRAGET Boken som förändrar ditt liv".


Fick den i födelsedagspresent för lite mer än ett år sedan av underbaraste Liza och det är nog den mest fantastiska bok jag någonsin läst, *skratt* . Mycket speciell.

Såhär står det att läsa på baksidan:

" Den här boken kommer att förändra ditt liv. Den innehåller 189 uppdrag av varierande typ och svårighetsgrad. Genomför ett om dagen och lägg märke till hur saker och ting ändras omkring dig. "

Och det vill jag lova. Speciellt folks uppfattning om dig förändras... =)

Kan också erkänna att jag hittills (på över ett år) bara utfört ett fåtal av de 189 uppdragen. Sorgligt men sant.
För det är faktiskt oerhört uppfriskande att verkligen göra grejerna som står i boken! Det är inga stora grejer egentligen. Inga "rädda-världen-saker" liksom. Bara saker som man aldrig skulle få för sig att verkligen göra annars..
Vissa uppgifter är skitenkla, andra liiite mer krävande. Och efter varje uppgift som är utförd ska du skriva i boken hur det gick och hur det kändes. He he...

Här är ett axplock av de uppdrag som finns att välja på (Man behöver nämligen inte ta dem i ordning):

* Sortera dina cd-skivor i alfabetisk ordning. (Skitenkel)

* Gå till närmsta museum. Ställ dig framför den fjärde tavlan till vänster när du kommer in i andra utställningssalen. Stirra på tavlan i en timme. (Lite jobbigare)

* Få minst 5 okända människor att ta en bit godis ur din gottepåse. (I alla fall jobbigt om man bor i en storstad, där man själv fått lära sig sedan barnsben att aldrig ta emot godis från främlingar.)

* Skicka ett brev, med ett foto på dig, till en slumpvis utvald adress. Bifoga en tjugokronorssedel. (Hmmmm)

* Samla en hel kundvagn full utav samma produkt. När det är din tur att betala i kassan, kom hastigt ihåg att du glömt plånboken hemma. Be om ursäkt och gå därifrån. (Jag klassar den som jobbig)

* Parkera bilen i stan, lägg inte på pengar i automaten utan lämna en lapp i vindrutan med texten: "Mmm...vad snygg du är. Ja, du där i din blåa uniform. Vad sägs om middag ikväll? Du känns lite ensam, svårt att få vänner i ditt yrke kan jag tänka mig... Lämna ditt nummer på en lapp under vindrutetorkarna så ringer jag upp dig. Vi syns!"

Den sista är en av mina favoriter! =)

Här är några av de jag har gjort:

* Slå ett slumpmässigt valt telefonnummer och säg följande: "Gräset är inte grönare på andra sidan, men så varmt, ack så varmt. Låt detta bli en läxa."
(Jag hamnade hos en stackars farbror som hette Olle.....)

* Måla en teckning som du skickar till närmaste konstmuseum, tillsammans med ett följebrev. Skriv under med ditt riktiga namn.
(Har fortfarande inte hört något ifrån dem.)

* Få en bebis att börja gråta.
(Den var för lätt.)


Såååå, nu utmanar jag er! Någon som vågar testa något av uppdragen och sedan berätta hur det gick???

Glömde ju berätta att anledningen till dagens BVC-besök var att barnmorskan ville gå igenom det här med att börja ge bebisen (i detta fallet Nova) smakportioner som det så fint heter.

Jag tyckte det hela kändes väldigt onödigt och i sanningens namn ganska fånigt ("Så kan du MOSA potatisen - för hon har ju inga tänder ännu" NÄHÄ???) men det tyckte tydligen inte barnmorskan. Hon var grav-allvarlig.

Jag: Alltså, är detta verkligen nödvändigt? Nova är ju trots allt mitt FJÄRDE barn och de andra har ju överlevt.
(Där försökte jag vara lite rolig, men det gick inte hem kan jag säga.)
BVC-tanten (gör stora ögon): Va???!

Sedan Maken reste har Nova sagt mam-mam flertalet gånger (å vad det betyder fattar ju vilken bliven sate som helst) OCH rullat från rygg till mage! Mmhmmmm....
För er som inte har barn kan jag avslöja att det är ett av de svårare "tricken" man kan lära en bebis. Mycket svårare än basic-tricket mage-rygg. Sådeså! Och så säger hon mam-mam också. Har jag sagt det?

In your face husband! In your face.

Idag var det BVC-besök igen och jag vaktade noga på min väska denna gången. (Vääääldigt nyfiken BVC-tant, se tidigare inlägg.) Så fort hon skrivit ner längd och vikt i Novas bok slet jag åt mig den och lade själv ner den i skötväskan som stod på golvet.
Jag hann bara flina nöjt i en halv sekund ungefär, för då lyfter hon istället upp min väska, hänger den över axeln och börjar gå mot skötbordet samtidigt som hon säger:
- Jag kan ta den här åt dig.
Och i nästa sekund
- Oh vad tung den är! Vad har du i den egentligen??

"Skit du i det så lever du längre"  hade jag lust att svara.

Men det gjorde jag så klart inte. Jag kände mig som när man går igenom tullen ni vet, och försöker smyga med en extra flaska eller två. Så jag tänkte att det var lika bra att förtulla och få eländet överstökat istället.
Min mun börjar tvångsmässigt rabbla precis allt som finns i väskan.

- Jaaa... Blöjor, tvättlappar, extra ombyte till Nova, salvor, plåster, nagelsax, tamponger, min kalender, mobil, min plånbok...och i den har jag MASSOR med mynt! Det KAN vara de som väger...Sen en flaska cola Zero, uppdragsboken (ska berätta om den en annan gång), nycklar och...

- Eh, okej. Det var...mycket. Många saker där ja.


VADDÅ? Hon frågade ju!

Det här inlägget kommer handla om hur jäkla lycklig jag faktiskt är. Och vilken tur jag har! För så känner jag idag.
Det är få förunnat att få fyra friska, vackra, härliga och helt underbara ungar som just den här dagen har lyckats hålla sams (i stort sett) heeela tiden, när de har åkt pulka (Jo det gick!) , ätit, lekt och påskpysslat tillsammans.
Dessutom har jag en riktigt snygg make som jag är dödligt förälskad i och saknar massor nu när han är bortrest.
(Fan ta dig om du sitter och raggar i någon jäkla hotellbar "over there" nu, ditt lösaktiga stycke! ;-) Det räknas visst som otrohet även om man är utomlands. Och ja, även om det är med en killkompis - så be Martin att hålla sig på behörigt avstånd.)
 

Lite bilder ifrån dagens påskpyssel
( Datumet stämmer alltså inte )


Nellie fixar med påskriset och buketten med mini-liljor hon (förmodligen) snott i någons trädgård.


Alla mina troll in action

 

 

Kycklingar, kyckling-gubbar, påskosaurusar....

 Nellie gjorde även gubbar som skulle föreställa hela familjen och satte dem i påskriset, så om du tittar riktigt noga så ska du hitta sex stycken... =)

Trots de isiga vindarna så kan man inte låta bli att känna det. Våren i luften. Me like!
Mer solsken åt folket!

Har lekt lite med Hugo och Nova nu, och om drygt en timme slutar de stora barnen skolan, så jag tänkte hoppa in i duschen och fixa till mig innan dess, så att vi kan ta en skön långpromenad ner till torget när jag hämtat dem. Jag behöver frisk luft och lämna igen böcker på biblioteket. Det slutar allt för ofta med dyra förseningsböter för min del... *skratt* Hade förmodligen varit billigare att köpa böckerna i en bokhandel, men å andra sidan så har jag absolut ingenstans att göra av dem. Vi bor sex personer i ett radhus på 112 kvm! Då lär man sig rensa bort oväsentligheter kan jag lova.

Syns sen! (Om vi inte blir blinda)

Maken ringde på väg hem från jobbet

"Ska vi käka pizza ikväll?"
"Ja, det gör vi. Eller förresten så vill jag nog hellre ha godis."
"Okej..Men om inte du vill ha pizza så skiter jag nog i det med då."
"Fast jag kan säkert klämma ner en pizza också i såna fall."

Ibland får man göra vissa uppoffringar här i livet.



  
Dessutom är Californication ikväll. Och Hank Moody = ögongodis

När vi träffades jag och maken, så talade jag på ett tidigt stadium om att jag hade barn.
Någonstans blev det dock ett litet missförstånd tydligen, för M trodde att jag "bara" hade ett barn, när jag i själva verket hade två...

En kväll när vi pratar i telefonen säger jag att det är så skönt när man får lite lugn och ro och tid för sig själv på kvällen. Och M låtsas intresserad och frågar artigt:
- Vilken tid lägger han sig då?

Jag reflekterar inte så mycket över ordvalet utan svarar: 
- De brukar lägga sig efter Bollibompa ungefär.

- De?!
- Jaa, de
- De? Som i flera? Har du flera?!
- Eh...ja jag har ju två (Lyssnar du inte typ..)

Tystnad

- Det är dubbelt så många....

Smart kille.

Maken fick stanna hemma med alla barnen igår kväll medans jag och vännen Petra gick på operan - och det blev så bra SÅ! :-)
Det lustiga var att bara ett par timmar innan vi skulle vara där så ringer maken hem och säger att han fått ytterligare två biljetter, ifall jag kände någon mer som vill gå med. Kul tänker jag, och börjar ringa runt bland vännerna! Men nu är det ju så att alla jag känner har småbarn, makar som inte är hemma och dåligt med spontan-barnvakter, så de där biljetterna såg ut att bli liggandes.. Så trist!
Så sätter jag mig vid datorn och läser sötaste Saras blogg, där hon skriver om sin ganska tuffa dag på jobbet och inser att hon bor ju faktiskt här i Göteborg och hon kanske har lust att göra något oväntat, som att gå på My Fair Lady med en kompis.
Tar en chansning och skriver ett litet meddelande till henne, tänker att hon måste tro att jag är någon jäkla galning och raderar meddelandet .. Ångrar mig och skriver det på nytt.
Och tro det eller ej! Ett tag senare är det bestämt. Jag och Petra ska möta upp Sara med sambo på operan. Ganska otippat men jäkligt kul!
Maken frågade om jag skämtade, men Petra tyckte att det var en jättebra idé så helt knäppt kan det ju inte ha varit.

Sara och hennes sambo visade sig vara precis lika härliga och go´a som de verkar på bloggen och musikalen var över förväntan (visste faktiskt inte ens vad den handlade om innan), så kvällen blev både trevlig och intressant på samma gång.

Sara och "Lilla My" : Let´s do it again sometime! =)

Kommer ni ihåg dem?
Jag hade nästan lyckats förtränga att jag hade en sådan som barn, men så idag kom Hugo som hade haft gympa på dagis:
- Mamma, jag vill ha en duschmössa med fönster. J har en sån och den är så tuff!

Tuff är kanske inte riktigt ordet jag hade valt men.. Nu har jag alltså suttit på nätet och letat duschmössor hela kvällen, bara för att upptäcka att sådana med fönster måste ha gått ur tiden för länge länge länge sedan... Verkar inte finnas att få tag på någonstans.
Vart har J´s föräldrar köpt sin? Har de sparat den sedan de själva var små? (De ser ut som sådana som spar på allt.) Har de köpt vaxduk och sytt den själva? (De ser ut som sådana som syr själva med.)

Någon som vet vart man kan hitta denna fantastiskt fula dusch-mösse-jävel så jag slipper grubbla mer???

(Ja, jag är lite trött och grinig nu. Pardon my french.)

Promenaden gick via torget och det folktomma solariet. Det är ett sånt där obemannat ställe, där man lägger på mynt i en automat bara och dagtid är det knappt en kotte där.
Eftersom Nova somnat så fogligt i vagnen så rullade jag med mig henne in i ett rum, hängde en filt över sufletten och lade mig lyckligt i solariebänken.
I högtalarna dånade musiken och jag börjar glatt sjunga med i låtarna. Högre och högre.
Efter en stund inser jag att jag dessutom ligger och "dirigerar" med mina fötter fram och tillbaka i takt till musiken som en annan knäppgök, och börjar asgarva åt mig själv.
Så hör jag att någon går förbi utanför dörren.

Kan säga att jag tog god tid på mig innan jag gick ut ur rummet sen för att slippa träffa denne "någon". Jag kan ju inte ha verkat för stabil, om man säger så...

Om lite drygt en vecka åker maken till USA (Salt Lake City närmare bestämt) på jobbresa och lämnar mig ensam med barnen i åtta hela dagar. Så för att han inte ska ha allt för dåligt samvete så har jag börjat skissa lite på en önskelista. Alltså en lista med saker han kan få handla åt mig för att döva samvetskvalen.
Men utöver de vanliga grejerna som parfym på planet och så, så har jag ingen aning om vad man kan handla i Salt Lake liksom. Tips till önskelistan någon?!

"Ååå, älskar du också musikaler? Jag måste ju avslöja mig här nu att jag läser din blogg som jag hittat genom Sara... Men jag har trott att du var en sån där tuff tjej som Sara typ... Men nu blev jag lite glad och känner en slags samhörighet med dig:)
Trodde jag var den enda under 30 år som ÄÄÄLSKAAAR musikaler!!! :)"

Så här ligger det till =)

* Jag är oerhört o-tuff
* Visste inte ens vilka Takida var förrän min sjuttonåriga systerson började prata om dem i höstas.
* Lyssnade på en av deras låtar (Curly Sue) först häromdagen efter ett evinnerligt ältande i Saras bedårande blogg, och kan inte påstå att jag blev överväldigad. (Sorry Sara, ska ge den en chans till. Den var ju inte dålig i alla fall.)
* Jag ÄLSKAR som sagt musikaler, töntiga gamla schlagers och Sing Star - Men lyssnar helst på soul och R&B.
* Jag lider inte av Tourettes. Det bara verkar så.
* Kallas för övrigt för tant av mina nära och kära, för att jag säger att jag ska "banda" ett program när jag ska spela in nåt ifrån tv´n, använder ord som "knycka" och "karameller" istället för "ta" och "hårda godisar", ser på Så ska det låta på fredagkvällar och tycker att det bästa godiset som finns är gröna marmeladkulor och mörk choklad med likör i.

Hoppas det har klarnat lite och himla kul att du läser min blogg by the way! Även ni andra två som hittat hit såklart, eller kanske bara halkade förbi av misstag ;-) Jag känner mig hedrad.

Kram, Petra

Väntar på att det ska bli dags för Kevins brillor att hämtas. Det är ju snart en vecka sedan vi beställde dem.
Ungen har nyklippt hår enbart på grund av glajerna med. Han var inne på att spara till lite längre (är jag gammal som tycker att killar är snyggast i kort hår?) men ändrade sig i och med brill-tvånget.

- Jag vill ha håret som han i Stuart Little.
-??????
- Han har ju glasögon och jag tycker att han passar i det.
- Och då blir hans frisyr automatiskt snygg eller vaddå?! You lost me.

Skit samma. Han är kortklippt igen så jag är nöjd.

Bland det roligaste min man vet är att skrämma mig halvt ifrån vettet. Till saken hör att jag är ganska lättskrämd, så jag är ju ett tacksamt offer om man säger så. Och titt som tätt hoppar han fram bakom dörrkarmar och annat och vrålar Böööö!!

Häromdagen gjorde han det igen och jag fräser ilsket
- En vacker dag kommer jag få en hjärtinfarkt. Du vet det va?!
Då ler han bara mot mig och svarar
- Varför tror du att jag håller på såhär?

Så nu börjar jag undra om han har tecknat någon fet livförsäkring i mitt namn...

Drömde i natt att jag åt sushi och såg Björn Gustavsson, live! Vilken afton!
Ibland är det billigt att ha kul.

Joel undrade om jag verkligen loskar på godsakerna.
Japp. Det är känns inte tillräckligt säkert att bara slänga dem i soporna. That´s how desperate I can get. 

Jag har under de senaste dagarna försökt att inte lägga märke till hur grannarna börjat påta i sina trädgårdar, men det är svårt. Så fort solen kommer fram - så är de där! Gräver, räfsar löv, grejar och donar...
Så sneglar jag lite förstulet på min egen radhusplätt.
Det ser ut som vi haft jordskred på framsidan, och baksidan kan väl på snällast möjliga sätt beskrivas som...lummig?? (Vännen Lizas ord. Och då försökte hon som sagt bara vara snäll. Själv har hon prunkande Belgianblue-rabatter och figurklippta häckar! Hennes pelargonior eller vad fan det nu heter, ser ut som om hon vattnat dem med steroider....)

Jag trodde verkligen när vi flyttade hit för tre år sedan att jag skulle ligga på alla fyra i trädgården och plantera lökar tills knäna blödde, och att min trädgård skulle se ut precis som i en sån där Blomsterlandet-reklam! Helsjukt.. Jag har aldrig gillat att få jord under naglarna och maskar mellan fingrarna, så varför skulle det plötsligt ha ändrats?
Första året gjorde jag ett tappert försök och planterade lite blommor i olika urnor och väggamplar på altanen.
De är kvar ännu - tre år senare. Not so very much alive though......

Jag försökte i alla fall.
Men nu när mamsen sålt sitt hus på landet och flyttat till lägenhet i centrala stan hade jag hoppats att hon skulle få jord&mask-abstinenser och komma och styra upp min trädgård någon dag! =)
Annars får jag väl asfaltera hela skiten.



PS. Surfinor var det! Förlåt Liza! Surfinor.....inte pelargonior.

Till frukosten idag hade vi färskt bröd som farmor och farfar handlat med sig. Det doftade ljuvligt av kardemumma i hela köket.

Hugo: Det luktar som såna där slitna bullar.
Jag: Slitna bullar?
Hugo: Ja, slitna bullar, du  vet.

Jag står som ett levande frågetecken, men så går det upp för mig vad han menar.

Jag: Jaha! Du menar SLÄTA bullar?
Hugo: Ja just det. Jag sa ju det.