Där fick jag mig en avhyvling som hette duga!
Har ni sett bland kommentarerna i inlägget under? Lenita är riktigt upprörd och ifrågasätter mitt föredöme som mamma i och med att jag röker emellanåt. Tänk om hon vetat om alla andra dumheter jag har för mig också...!
* Jag dricker cola framför barnen varje dag utan att de får smaka och motiverar det med att jag är vuxen så jag får.
* Jag käkar upp deras överblivna lördagsgodis och spelar ovetande när de letar efter det.
* Jag sparar bara en tiondel av alla teckningar de ritar till mig - resten åker i soporna.
* Jag låter ungarna vara med och pynta julgranen för att sedan göra om allt när de gått och lagt sig.
* Jag hänger deras egengjorda julpynt på samma sida granen och vänder den inåt väggen när de inte är i närheten.
* När jag slår mig brukar ordet "fitta" slinka ut, men jag hävdar bestämt att jag säger fiska.
* Jag låser sovrumsdörren och säger att "Mamma och pappa vilar" när Bollibompa är på tv.
Listan kan fyllas på med ännu fler fel och brister hos mig - men poängen är:
Jag är bara människa, så give me a break va?
* Jag dricker cola framför barnen varje dag utan att de får smaka och motiverar det med att jag är vuxen så jag får.
* Jag käkar upp deras överblivna lördagsgodis och spelar ovetande när de letar efter det.
* Jag sparar bara en tiondel av alla teckningar de ritar till mig - resten åker i soporna.
* Jag låter ungarna vara med och pynta julgranen för att sedan göra om allt när de gått och lagt sig.
* Jag hänger deras egengjorda julpynt på samma sida granen och vänder den inåt väggen när de inte är i närheten.
* När jag slår mig brukar ordet "fitta" slinka ut, men jag hävdar bestämt att jag säger fiska.
* Jag låser sovrumsdörren och säger att "Mamma och pappa vilar" när Bollibompa är på tv.
Listan kan fyllas på med ännu fler fel och brister hos mig - men poängen är:
Jag är bara människa, så give me a break va?
Fuck it
Stressen över plugg och annat har tagit ut sin rätt nu. Marlboron har åkt fram igen och då är det jävlarimej illa.
Tur att detta bara är fram till jul. Sju och en halv vecka kvar...
Tur att detta bara är fram till jul. Sju och en halv vecka kvar...
Modeller för en dag
Undrar vilka som var svettigast efter timmarna i fotostudion igår - barnen, fotografen och hans assistent eller vi föräldrar?
Casper och Nova älskade rekvisitan och mutorna (läs kladdiga chokladkex, frukt och festis) men var inte alls lika förtjusta i alla klädombyten. Det var inte Peter (Caspers pappa) och jag heller... Alla lampor i studion gjorde att det var varmare än i helvetet och att då hålla still och byta outfits på två ålande ettåringar är inte så lätt som det låter.
Tänk jävligt-stressad-till-dagis/jobb-klä-på-massa-satans-kläder-i-trång-hall-känsla så är du i närheten.
MEN detta är faktiskt kul samtidigt, vilket man inte kan säga om morgonstress i hallen. Skitkul! Fast svettigt. (Lite som sex - fast det hör VERKLIGEN inte hit. Ibland skenar tankarna iväg minsann.)
Och fotografen har inte ett lätt jobb alltså, hehe. Jag beundrar både honom och assistenten massor! Vilket tålamod och vilken härlig kommunikation med barnen... Vad de håller på och bär sig åt för att få ungarna att slappna av och skratta och fastna på bild - Underbart!
Nu väntar jag med spänning på resultatet av deras mödor, men så länge får mina usla "bakom-kulisserna"-foton duga. De är charmiga på sitt sätt. Eller hur?
Casper hittade in bland julkatalogs-kulisserna också, haha! 
Så var det måndag igen ja...
Vår långweekend på Lalandia har varit kanonbra och vi kommer säkerligen åka dit fler gånger! Där fanns massor av aktiviteter utöver äventyrsbadet så både barnen och vi vuxna kunde känna oss nöjda med de fyra dagar vi tillbringade där. Problemet var inte vad vi skulle göra utan snarare hur vi skulle hinna med allt. Jag retar mig fortfarande på att vi missade familjekaraoken på Torget första kvällen!
Känns lite trist att vara tillbaka hemma i vardagen igen med allt vad det innebär av stress, plugg och måsten - men imorgon bär det i alla fall av till Borås, för fotografering av barnkläder till Wiges vårkollektion. Denna gången är det Nova och Casper (Peter och Helenas yngsta) som fått äran att modella, så nu har alla mina ungar snart fått prova på det. Den enda som inte tyckt att det var roligt var Nellie. Henne fick jag muta för varje klädombyte och hon svor oupphörligen över "de fula kläderna som killas och sticks", puh! Grabbarna däremot har varit med vid flera tillfällen och haft hur kul som helst. Det är så himla roligt att spara de katalogerna och ha när barnen blir stora och finniga sedan. ;-)
Känns lite trist att vara tillbaka hemma i vardagen igen med allt vad det innebär av stress, plugg och måsten - men imorgon bär det i alla fall av till Borås, för fotografering av barnkläder till Wiges vårkollektion. Denna gången är det Nova och Casper (Peter och Helenas yngsta) som fått äran att modella, så nu har alla mina ungar snart fått prova på det. Den enda som inte tyckt att det var roligt var Nellie. Henne fick jag muta för varje klädombyte och hon svor oupphörligen över "de fula kläderna som killas och sticks", puh! Grabbarna däremot har varit med vid flera tillfällen och haft hur kul som helst. Det är så himla roligt att spara de katalogerna och ha när barnen blir stora och finniga sedan. ;-)
Igår, idag, imorgon...
Igår var vi hemma hos Oscar & Linda en sväng för att kika på och gratta till deras nyföding Elis. Självklart var han underbar! Det är de ju allihopa... Det är som sagt lite babyboom i bekantskapskretsen. =) 
Mamma Linda med Elis Bengt, hihi...
Idag var Liza och Helena här på en liten fika. Först var det sagt att jag och Liza skulle ut och gå men jag var alldeles för trött för det idag!
Imorgon åker vi till Danmark med Peter och Helena och deras grabbar. Vi ska vara fyra dagar i (på?) Lalandia och bara slappa och bada och ha det skönt! Det känns skitkul och riktigt välbehövligt att komma iväg en sväng hela familjen nu.
Nu säger jag go´natt
Ääääntligen har jag skrivit klart min uppsats som ska vara inne på fredag! Jag känner att jag ligger efter tidsmässigt med alla grejer till skolan den här veckan så jag ville inte sluta skriva när jag väl fått upp ett flyt.
Men nu. Nu kan jag gå och lägga mig.
Go´natt!
Oskyldigt anklagad
Gissa hur glad min käre make blev när jag gav honom ett kuvert med sonens avföringsprov i morse och bad honom lämna in det på vårdcentralen på väg till jobbet?
- Fy faan vad äckligt! Varför ska JAG alltid behöva göra såna här saker?!
- Du. Det var JAG som skopade upp skiten igår...
Sedan ringde det en kvart senare.
- Jag trodde att det bara var till att slänga in det på labbet ju!
- Ja?
- Men hon tog UPP det när jag var DÄR! Och så frågade hon mig om jag åt några mediciner! Om JAG....
Jag kan inte hålla mig utan börjar frusta av skratt.
- Hahaha! Förlåt... Hohoho!! Vad sa du då då?
- Det tog en sekund innan jag fattade att hon trodde att det var MITT, men då fick jag ju säga det. Att det där är INTE mitt.
- Aa nä, för sådääär ser ju verkligen inte ditt ut, hahahaha!!
- Nästa gång lämnar du in skiten själv.
- Fy faan vad äckligt! Varför ska JAG alltid behöva göra såna här saker?!
- Du. Det var JAG som skopade upp skiten igår...
Sedan ringde det en kvart senare.
- Jag trodde att det bara var till att slänga in det på labbet ju!
- Ja?
- Men hon tog UPP det när jag var DÄR! Och så frågade hon mig om jag åt några mediciner! Om JAG....
Jag kan inte hålla mig utan börjar frusta av skratt.
- Hahaha! Förlåt... Hohoho!! Vad sa du då då?
- Det tog en sekund innan jag fattade att hon trodde att det var MITT, men då fick jag ju säga det. Att det där är INTE mitt.
- Aa nä, för sådääär ser ju verkligen inte ditt ut, hahahaha!!
- Nästa gång lämnar du in skiten själv.
Det finns problem och så finns det PROBLEM...
En kompis ringde innan idag och kvittrade på om den nye killen hon träffat. Han var såååå fantastisk på alla sätt och vis!
- Det är egentligen bara ett problem, men det är ett jätteproblem
- Jaså vaddå?
- Han gillar djur
- Va?
- Han gillar DJUR sa jag.
- Mmm... jaaaa?
- Och det gör ju inte jag!
- Eh, aha... nä fy alltså.. Vad jobbigt.
Ibland undrar jag om allt står rätt till med människorna.
- Det är egentligen bara ett problem, men det är ett jätteproblem
- Jaså vaddå?
- Han gillar djur
- Va?
- Han gillar DJUR sa jag.
- Mmm... jaaaa?
- Och det gör ju inte jag!
- Eh, aha... nä fy alltså.. Vad jobbigt.
Ibland undrar jag om allt står rätt till med människorna.
Jag har BAJS i mitt kylskåp!
Idag hade stora sonen tid hos läkaren på vårdcentralen för att ta lite prover. Bland annat blodprov - so far so good...
Han lade sig motvilligt på britsen och lät sköterskan tappa honom på några rör. Sedan ville de ha ett avföringsprov också.
Kevin såg helt förstörd ut och spärrade upp ögonen mot sköterskan
- VA?!! Som i BAJS??
Hon nickade.
- Men du behöver inte göra det här. Du kan göra det hemma om du hellre vill det.
Ungen var apatisk och stod bara där med ett förfärat uttryck i ansiktet, så jag fann mig snabbt och försökte spela oberörd.
- Ehrm... alltså.. Hur gör vi då?
Sköterskan räckte fram ett provrör och något som såg ut som en miniatyrglass-skopa med långt smalt skaft mot mig.
- Du tar bara och skrapar upp lite i skeden här, lägger det i röret, förvarar det i kylen tills i morgon och sedan lämnar ni in det hos oss igen.
Jag rös i hela kroppen men ansträngde mig verkligen för att låta naturlig.
- Lämnar jag det i receptionen imorgon bitti då?
Sköterskan spände ögonen i mig och svarade torrt och helt humorbefriat
- Nej. Jag tror knappast att de vill ha det där i receptionen hurrudu, men du kan lämna in det här på labbet.
Men JAG ska vilja ha det i mitt kylskåp?!! Vad är logiken i det?!
Senare under dagen hade vi en hyfsat traumatisk upplevelse här hemma, som kommer sätta spår i både mig och sonen för livet tror jag.
- Eh, mamma... Jag har skitit nu.
- Okej, så erhm ... bra. Eller ja alltså... Du spolade väl inte?
- Nä
- Okej
Tystnad
- Okej....?
- Okej..... Ja, jag går väl in då. Nu.
- Okej
Sedan stod jag där med den jävla glass-skopan och försökte fånga upp BAJS som jag senare skulle stoppa i ett litet rör i min KYL!!! Helt sinnessjukt kändes det och helt lätt var det inte heller ska jag säga.
Som att försöka fiska upp en bit äggskal som kommit med i kaksmeten....
Och förr tyckte jag att DET var obehagligt!
Helgen som varit
Efter att ha suttit och gjort prov halva fredagen såg mitt hem fortfarande ut som efter en husrannsakan sedan barnens framfart på morgonen. Men jag hann inte ens komma ur mina pyjamasbyxor och börja sucka över röran innan Helena och Anna-Karin som i ett trollslag var här och for runt som små vettar och hjälpte till med disk, vek tvätt och fejade! Vilka grannar va!? =)
På någon timma var huset iordning och allting på sin plats igen, så nu har jag lovat maken att fundera allvarligt på hans förslag om en andra fru. Det är kanske inte en så dum idé trots allt...
På eftermiddagen hade jag till och med tid över att måla staketet på framsidan vitt och fint.
Några timmar senare regnade det tyvärr.... så nu är staketet inte särskilt fint alls. Och nej, jag tänker verkligen inte visa några bilder för erat höga nöjes skull. Så roligt ska vi inte ha.
På kvällen var det storfamiljs-samling hemma hos Anna-Karin och Daniel. Både jag och Helena kom dit med våra familjer, en tetra med vin och ett gäng pizzor och sedan hade vi en avkopplande och urtrevlig fredagsafton tillsammans.
I lördags flyttade Folkskygga Haggan med familj!! Jag visste inte om jag skulle stå på utsidan och vinka med en näsduk och höja ett champagneglas i en skål när de fyllde släpkärran med sina tillhörigheter eller om jag bara skulle klappa händerna och hoppa jämfota av glädje.
Det blev det senare. Lite självkontroll har jag allt. ;-)
I söndags var det kalas hemma hos barnens farmor och farfar, då farfar fyllde 60. Massor av smarrig lasagne och tårta slank ner i min mage och när vi gick därifrån hade jag säkert gått upp flera kilon! Fan vad dålig karaktär jag har när det kommer till mat. Det är skrämmande.
På någon timma var huset iordning och allting på sin plats igen, så nu har jag lovat maken att fundera allvarligt på hans förslag om en andra fru. Det är kanske inte en så dum idé trots allt...
På eftermiddagen hade jag till och med tid över att måla staketet på framsidan vitt och fint.
Några timmar senare regnade det tyvärr.... så nu är staketet inte särskilt fint alls. Och nej, jag tänker verkligen inte visa några bilder för erat höga nöjes skull. Så roligt ska vi inte ha.
På kvällen var det storfamiljs-samling hemma hos Anna-Karin och Daniel. Både jag och Helena kom dit med våra familjer, en tetra med vin och ett gäng pizzor och sedan hade vi en avkopplande och urtrevlig fredagsafton tillsammans.
I lördags flyttade Folkskygga Haggan med familj!! Jag visste inte om jag skulle stå på utsidan och vinka med en näsduk och höja ett champagneglas i en skål när de fyllde släpkärran med sina tillhörigheter eller om jag bara skulle klappa händerna och hoppa jämfota av glädje.
Det blev det senare. Lite självkontroll har jag allt. ;-)
I söndags var det kalas hemma hos barnens farmor och farfar, då farfar fyllde 60. Massor av smarrig lasagne och tårta slank ner i min mage och när vi gick därifrån hade jag säkert gått upp flera kilon! Fan vad dålig karaktär jag har när det kommer till mat. Det är skrämmande.
Vårdbidrags-ansökan
Vet du hur det känns att bara få 3,5 timmars sömn?
Det vet jag...
Satt uppe till två i natt igen med skolarbete och ansökan om vårdbidrag för Nellie. Det sistnämnda blev en hel uppsats.
Jag ska alltså ansöka om vårdbidrag för Nellie, för att kunna studera på halvtid efter jul och vara hemma med Nellie utan att för den sakens skull förlora allt för mycket pengar. Låter kanske krasst och oviktigt att prata om pengar i sådana här sammanhang, men de spelar trots allt en viktig roll för en fungerande vardag.
Sedan vaknade Nova halv sex, så här är jag. Jippie.
En av oss är pigg i alla fall.
Det vet jag...
Satt uppe till två i natt igen med skolarbete och ansökan om vårdbidrag för Nellie. Det sistnämnda blev en hel uppsats.
Jag ska alltså ansöka om vårdbidrag för Nellie, för att kunna studera på halvtid efter jul och vara hemma med Nellie utan att för den sakens skull förlora allt för mycket pengar. Låter kanske krasst och oviktigt att prata om pengar i sådana här sammanhang, men de spelar trots allt en viktig roll för en fungerande vardag.
Sedan vaknade Nova halv sex, så här är jag. Jippie.
En av oss är pigg i alla fall.
Så fel det kan bli
Det var verkligen inte här jag skulle logga in nu utan på NTI (skolan)! Tänk så fel det kan bli ibland. ;-)
Men när jag ändå är här så kan jag meddela att jag lyckades baka en ananaspaj utan att bränna den för en gång skull, och den åt jag upp till frukost ihop med mina kära grannar Anna-Karin och Helena som kom tassandes i sina mysbyxor.
Kevin tyckte att min paj såg ut som fiskgratäng. Han fick inte smaka.
Efter frukost var det lite privat husvisning borta på nummer 30. Den andra Petra ska nämligen flytta och vi som bor kvar behöver inspiration. Petras radhus är färdigrenoverat och fint, till skillnad från vårt och man får ju alltid lite roliga idéer när man kommer hem till andra och ser hur bra det kan bli.
Synd bara att jag har tummen mitt i handen och att Maken inte har lika bråttom (?) som jag med att komma i ordning... Jag får hitta mig en billig polack.
NU ska jag göra prov. Haj!
Men när jag ändå är här så kan jag meddela att jag lyckades baka en ananaspaj utan att bränna den för en gång skull, och den åt jag upp till frukost ihop med mina kära grannar Anna-Karin och Helena som kom tassandes i sina mysbyxor.
Kevin tyckte att min paj såg ut som fiskgratäng. Han fick inte smaka.
Efter frukost var det lite privat husvisning borta på nummer 30. Den andra Petra ska nämligen flytta och vi som bor kvar behöver inspiration. Petras radhus är färdigrenoverat och fint, till skillnad från vårt och man får ju alltid lite roliga idéer när man kommer hem till andra och ser hur bra det kan bli.
Synd bara att jag har tummen mitt i handen och att Maken inte har lika bråttom (?) som jag med att komma i ordning... Jag får hitta mig en billig polack.
NU ska jag göra prov. Haj!
Slänger snart in handduken
Fast bara för idag såklart! Är så sjukt trött... Har suttit och pluggat sedan jag sade godnatt till barnen och nu känner jag att ögonlocken känns farligt tunga. Det vore totalt meningslöst att fortsätta eftersom inget vettigt varken kommer in eller ut nu. Bättre då att blogga. ;-)
Dagen har varit lång och jag har hunnit med ganska mycket faktiskt.
Började med en snabb shoppingrunda inne på H&M tillsammans med Helena. Där hittade jag de här helt underbara skorna som nu pryder Novas små fötter!
(Okej, inte nu. Nu sover hon. Barfota.)
Sedan var jag på ytterligare ett möte med Nellies läkare på BUP medans Helena såg efter Nova. Läkaren skrev ut recept på Nellies medicin idag och vi ska börja pröva den från och med imorgon bitti.
Jag är nervös och lite orolig inför att börja medicinera mitt barn. Det känns konstigt och inte helt självklart men jag hoppas innerligt att den ska göra Nellies liv lite enklare. Läkarna vet väl vad de pratar om?
Efter en välbehövlig men onödigt fet lunch med Helena (Jag övertalade henne att handla med Mc Donalds hem) ramlade de tre stora barnen in genom ytterdörren och tvätten ropade att den ville bli vikt. Timmarna fram tills maken kom hem från jobbet bara flög iväg och plötsligt var det mörkt ute. Nu är det verkligen höst!
Go´a grannen Daniel bjöd in hela vår familj på en mysig kvällsfika och sedan var det dags att gå hem och fösa ungarna i säng innan man (jag) satte sig med studierna. (Maken satte sig med fjärrkontrollen till tv´n.) Jag hade en del att jobba ikapp eftersom det inte blev något gjort igår kväll, hense the symöte. Ett jäkligt trevligt symöte trots att vi bara var fyra pers denna gången. Det var Helena, Lollo, Fru Bergendahl och jag.
Trött i huvudet som jag är slog det mig inte ens att Den andra Petra kanske hade velat haka på trots att hon är så gott som nyförlöst! Jag bara antog att hon inte skulle orka och glömde ringa henne och fråga... Fan vad jag skäms.
Det blev inte mycket sytt på detta symötet heller (Nähäää?!), men vi åt Helenas härliga paj och vaniljsås och sköljde ner den med vin. =) Alla utom höggravida Fru Bergendahl...............som inte är höggravid längre! Jag fick nämligen ett sms för en stund sedan där jag informerades om att familjen Bergendahl numera är en mer! Grattis, grattis till lille Elis!
Nu ska jag gå och dregla på huvudkudden innan jag ramlar av stolen här. Natti natti.
Förresten!
Måste bara berätta att min rara svärmor bokat in oss två på en föreläsning den 10 november. Tjejen som föreläser lider av just ADHD och Asperger och ska berätta om hur det är och har varit att vara "hon" helt enkelt. Ser verkligen fram emot det! Och min fina mamma var här igen igår och tog med Nellie till badhuset när hon inte fick komma till skolan, så jag fick pluggat lite när Nova sov middag i alla fall. Alla är verkligen jättegulliga och stöttar så mycket de kan. TACK!!!
Dagen har varit lång och jag har hunnit med ganska mycket faktiskt.
Började med en snabb shoppingrunda inne på H&M tillsammans med Helena. Där hittade jag de här helt underbara skorna som nu pryder Novas små fötter!
(Okej, inte nu. Nu sover hon. Barfota.)
Sedan var jag på ytterligare ett möte med Nellies läkare på BUP medans Helena såg efter Nova. Läkaren skrev ut recept på Nellies medicin idag och vi ska börja pröva den från och med imorgon bitti.
Jag är nervös och lite orolig inför att börja medicinera mitt barn. Det känns konstigt och inte helt självklart men jag hoppas innerligt att den ska göra Nellies liv lite enklare. Läkarna vet väl vad de pratar om?
Efter en välbehövlig men onödigt fet lunch med Helena (Jag övertalade henne att handla med Mc Donalds hem) ramlade de tre stora barnen in genom ytterdörren och tvätten ropade att den ville bli vikt. Timmarna fram tills maken kom hem från jobbet bara flög iväg och plötsligt var det mörkt ute. Nu är det verkligen höst!
Go´a grannen Daniel bjöd in hela vår familj på en mysig kvällsfika och sedan var det dags att gå hem och fösa ungarna i säng innan man (jag) satte sig med studierna. (Maken satte sig med fjärrkontrollen till tv´n.) Jag hade en del att jobba ikapp eftersom det inte blev något gjort igår kväll, hense the symöte. Ett jäkligt trevligt symöte trots att vi bara var fyra pers denna gången. Det var Helena, Lollo, Fru Bergendahl och jag.
Trött i huvudet som jag är slog det mig inte ens att Den andra Petra kanske hade velat haka på trots att hon är så gott som nyförlöst! Jag bara antog att hon inte skulle orka och glömde ringa henne och fråga... Fan vad jag skäms.
Det blev inte mycket sytt på detta symötet heller (Nähäää?!), men vi åt Helenas härliga paj och vaniljsås och sköljde ner den med vin. =) Alla utom höggravida Fru Bergendahl...............som inte är höggravid längre! Jag fick nämligen ett sms för en stund sedan där jag informerades om att familjen Bergendahl numera är en mer! Grattis, grattis till lille Elis!
Nu ska jag gå och dregla på huvudkudden innan jag ramlar av stolen här. Natti natti.
Förresten!
Måste bara berätta att min rara svärmor bokat in oss två på en föreläsning den 10 november. Tjejen som föreläser lider av just ADHD och Asperger och ska berätta om hur det är och har varit att vara "hon" helt enkelt. Ser verkligen fram emot det! Och min fina mamma var här igen igår och tog med Nellie till badhuset när hon inte fick komma till skolan, så jag fick pluggat lite när Nova sov middag i alla fall. Alla är verkligen jättegulliga och stöttar så mycket de kan. TACK!!!
Symöte ikväll
Som brukligt numera så är det symöte i kväll.
Denna gången har det blivit min tur igen och tjejerna kommer om ett par timmar. Det är precis vad jag behöver idag!
Lollo messade mig och frågade vad kvällens tema blir, jag svarade "In vino veritas!" Det verkar bli ett återkommande tema hemma hos mig. ;-)
Nu så
De ringde aldrig tillbaka från stadsdelsförvaltningen. Däremot ringde rektorn på dotterns skola upp mig, bad så hemskt mycket om ursäkt för att hon hade gjort fel och lovade att Nellie var välkommen tillbaka imorgon igen.
"Vi får lösa detta".
Jag hoppas verkligen det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till annars.
Undrar förresten vem som ringde rektorn och vad som sades?
"Vi får lösa detta".
Jag hoppas verkligen det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till annars.
Undrar förresten vem som ringde rektorn och vad som sades?
Väntar
Nu har jag ringt upp stadsdelsförvaltningen och talat med en jättetrevlig tjej där som lovade att prata med studieansvarig eller någon skolchef av något slag som hon precis hade i korridoren och återkomma om några minuter!
Hur GÖR folk??
Jag känner mig helt lost. Har suttit 2,5 timma och pluggat och det som ska göras tills på fredag denna veckan känns som ett evighetsarbete! Nåja, kanske inte evighets då men jag fattar ta mig tusan inte hur jag ska hinna med det på några dagar?!
Ändå hade jag hjälp här idag. Först pluggade jag 1,5 timma när Nova sov middag, sedan kom mamma och tog med henne på en promenad och hämtade hem Hugo från skolan när han slutade för att jag skulle få ytterligare en timma på mig.
Nu har mamma åkt hem och jag har inte en chans att sitta i lugn och ro och läsa. Det går bara inte. Jag får göra som Lina skrev under inlägget nedan och sätta mig ikväll igen när jag har lagt barnen och Maken är på innebandy.
Detta SKA funka! Det ska det.
Nu har jag en dejt med tvättmaskinen.
Ändå hade jag hjälp här idag. Först pluggade jag 1,5 timma när Nova sov middag, sedan kom mamma och tog med henne på en promenad och hämtade hem Hugo från skolan när han slutade för att jag skulle få ytterligare en timma på mig.
Nu har mamma åkt hem och jag har inte en chans att sitta i lugn och ro och läsa. Det går bara inte. Jag får göra som Lina skrev under inlägget nedan och sätta mig ikväll igen när jag har lagt barnen och Maken är på innebandy.
Detta SKA funka! Det ska det.
Nu har jag en dejt med tvättmaskinen.
Har jag tagit mig vatten över huvudet?
Sitter här vid laptopen fastän jag egentligen borde gå och försöka få några timmars ordentlig sömn. Jag är nervös.
Okristligt tidigt imorgon bitti ska jag till tandläkaren och laga hål, men det är inte därför... Eller, jo lite kanske men inte så nervös som jag var innan jag fick min nya grymma tandläkare i våras. Hon är faktiskt ruskigt duktig och jag känner mig så trygg så i tandläkarstolen numera! Jag har till och med satt upp henne på min lista över folk jag eventuellt ska fria till ifall Maken lämnar mig.
Yepp.
Det jag är mest nervös för med morgondagen är att det är dagen då jag ska återuppta mina studier efter X antal år. Mhmmm... Jag ska läsa upp mina inte så lysande och ganska ofullständiga gymnasiebetyg har jag bestämt. Det är dags nu.
Visserligen är kursen på distans, vilket innebär att jag pluggar hemifrån och det kan ju låta bekvämt, men betänk då att jag har en soon to be 1-åring som far runt i huset som en dvärg på tjack, river och sliter och pillar på allt och biter sig fast i mina byxben så fort jag försöker hålla ett avstånd på över 30 cm mellan oss. Efter klockan två ramlar ytterligare tre ungar in och vill ha mat, berätta om sin dag och bli förhörda på läxor - varav en har ADHD och kräver extra mycket av min tid. Betänk också att studierna är på heltid och i jäkligt högt tempo OCH att dygnet bara har 24 timmar.
Vad fan tänkte jag?! Har jag tagit mig vatten över huvudet?
Min studielitteratur som anlände med posten i fredags
Okristligt tidigt imorgon bitti ska jag till tandläkaren och laga hål, men det är inte därför... Eller, jo lite kanske men inte så nervös som jag var innan jag fick min nya grymma tandläkare i våras. Hon är faktiskt ruskigt duktig och jag känner mig så trygg så i tandläkarstolen numera! Jag har till och med satt upp henne på min lista över folk jag eventuellt ska fria till ifall Maken lämnar mig.
Yepp.
Det jag är mest nervös för med morgondagen är att det är dagen då jag ska återuppta mina studier efter X antal år. Mhmmm... Jag ska läsa upp mina inte så lysande och ganska ofullständiga gymnasiebetyg har jag bestämt. Det är dags nu.
Visserligen är kursen på distans, vilket innebär att jag pluggar hemifrån och det kan ju låta bekvämt, men betänk då att jag har en soon to be 1-åring som far runt i huset som en dvärg på tjack, river och sliter och pillar på allt och biter sig fast i mina byxben så fort jag försöker hålla ett avstånd på över 30 cm mellan oss. Efter klockan två ramlar ytterligare tre ungar in och vill ha mat, berätta om sin dag och bli förhörda på läxor - varav en har ADHD och kräver extra mycket av min tid. Betänk också att studierna är på heltid och i jäkligt högt tempo OCH att dygnet bara har 24 timmar.
Vad fan tänkte jag?! Har jag tagit mig vatten över huvudet?
Min studielitteratur som anlände med posten i fredags
Det är lördag för alla minsann
Gick förbi grannens katt Elsa förut.
Hon hade också fixat lördagsgodis.
Hon hade också fixat lördagsgodis.
Jag måste nog fasiken hållas ifrån alla nyfödingar!
Nu har jag sett underverket!! Hon är ljuvlig! Helt fantastiskt underbart jäkla ljuvlig!
Jag pratar förstås om Zoë, denna lilla varelse som kom till världen för bara tre dagar sedan och fick komma hem med mamma Petra (Den andra Petra) från sjukhuset igår.
Jag tog maken och ungarna med mig för att beskåda det lilla miraklet i eftermiddags och jag lovar att jag var farligt nära att stoppa nytillskottet innanför jackan och springa för allt vad bena bar när vi var tvungna att gå därifrån.
Gud vad moderskänslorna bara svämmar över när man får hålla i ett sådant litet knytte! Hela kroppen skriker att den vill ha minst fyra ungar till! Vad fan är det för fel på mig? Borde man inte känna sig helt och definitivt färdig med barnafödande efter fyra kids?? Jag trodde att jag gjorde det. Ända tills idag. Jag får nog fasiken hålla mig borta från nyfödingar så att jag inte får några dumma idéer alltså... Maken såg lite orolig ut där ett tag.
På vägen hem till Zoë och hennes familj pratade Nellie och Hugo om bebisen
Hugo: Tror du hon är söt?
Nellie: Ja, det tror jag.
Hugo: Tror du man får klappa?
Nellie: Det är väl ingen katt heller!
Får jag presentera... *trumvirvel* ... Miss Zoë!!!
Jag pratar förstås om Zoë, denna lilla varelse som kom till världen för bara tre dagar sedan och fick komma hem med mamma Petra (Den andra Petra) från sjukhuset igår.
Jag tog maken och ungarna med mig för att beskåda det lilla miraklet i eftermiddags och jag lovar att jag var farligt nära att stoppa nytillskottet innanför jackan och springa för allt vad bena bar när vi var tvungna att gå därifrån.
Gud vad moderskänslorna bara svämmar över när man får hålla i ett sådant litet knytte! Hela kroppen skriker att den vill ha minst fyra ungar till! Vad fan är det för fel på mig? Borde man inte känna sig helt och definitivt färdig med barnafödande efter fyra kids?? Jag trodde att jag gjorde det. Ända tills idag. Jag får nog fasiken hålla mig borta från nyfödingar så att jag inte får några dumma idéer alltså... Maken såg lite orolig ut där ett tag.
På vägen hem till Zoë och hennes familj pratade Nellie och Hugo om bebisen
Hugo: Tror du hon är söt?
Nellie: Ja, det tror jag.
Hugo: Tror du man får klappa?
Nellie: Det är väl ingen katt heller!
Får jag presentera... *trumvirvel* ... Miss Zoë!!!
Disco inferno
Gårdagens disco var en hit! Det förlöpte utan några fylle eller hångelskandaler och utan några brutna ben trots avancerade dans...eh... steg(?) från många håll, hehe...
En av mina uppgifter var att stå i dörren och ta betalt samt ge ungarna en inträdesstämpel på handryggen..
- Varför måste man ha en stämpel?
- För att du inte ska behöva betala inträde en gång till när du varit ute och rökt lilla vän.
- ??????
- Äh, det var inget.
Ungarna var uppskruvade av spänd förväntan när de kom, partykläderna hade åkt på, flera av tjejerna var till och med sminkade (Hjälp!) och de synade varandra uppifrån och ner på ett ganska indiskret sätt. En av tjejerna suckade uppgivet åt en kille i huvtröja
- Men herregud Simon! Du har ju samma kläder på dig som i skolan innan idag...
Lite vimmelbilder
Till och med killarna vågade sig upp på dansgolvet!
Och kön till "kiosken" var konstant
Jag fick inte dansa. Det hade jag lovat Kevin. Lite besviken köpte jag på mig ett gäng hallonstänger som jag kunde mumsa på medans jag avundsjukt beskådade ungarna som släppte loss och även Helena kom upp och var moraliskt stöd under kvällen. Hon är härmed nominerad till årets granne. =)
Idag tänkte jag försöka få en glimt av nytillskottet här i radhusområdet, lilla Zoë. Vill sniffa bebis!!
Hej så länge!
En av mina uppgifter var att stå i dörren och ta betalt samt ge ungarna en inträdesstämpel på handryggen..
- Varför måste man ha en stämpel?
- För att du inte ska behöva betala inträde en gång till när du varit ute och rökt lilla vän.
- ??????
- Äh, det var inget.
Ungarna var uppskruvade av spänd förväntan när de kom, partykläderna hade åkt på, flera av tjejerna var till och med sminkade (Hjälp!) och de synade varandra uppifrån och ner på ett ganska indiskret sätt. En av tjejerna suckade uppgivet åt en kille i huvtröja
- Men herregud Simon! Du har ju samma kläder på dig som i skolan innan idag...
Lite vimmelbilder
Till och med killarna vågade sig upp på dansgolvet!
Och kön till "kiosken" var konstant
Jag fick inte dansa. Det hade jag lovat Kevin. Lite besviken köpte jag på mig ett gäng hallonstänger som jag kunde mumsa på medans jag avundsjukt beskådade ungarna som släppte loss och även Helena kom upp och var moraliskt stöd under kvällen. Hon är härmed nominerad till årets granne. =)
Idag tänkte jag försöka få en glimt av nytillskottet här i radhusområdet, lilla Zoë. Vill sniffa bebis!!
Hej så länge!
Disco ikväll - wohoo!
Ikväll har klass 4A disco i stora gympasalen. Det är föräldra och syskon-fritt.
Klassföräldrar undantaget, hehe...
Så klassmamma Petra ska vara där och övervaka, oh yes! Kanske visa kidsen lite läckra moves också, så Kevin riktigt får skämmas. Moahahaha!!! Det hela blir inte heller tråkigare av att det är jag som är musik-ansvarig... =)
Jag lovar att uppdatera.
Klassföräldrar undantaget, hehe...
Så klassmamma Petra ska vara där och övervaka, oh yes! Kanske visa kidsen lite läckra moves också, så Kevin riktigt får skämmas. Moahahaha!!! Det hela blir inte heller tråkigare av att det är jag som är musik-ansvarig... =)
Jag lovar att uppdatera.
Tre av fyra är kanske inte så illa?
Jag lyckades inte få med mig Kevin (stora sonen) till syskonfotograferingen. Han avskyr verkligen att vara med på bild.
Men tre av fyra är kanske inte så illa? Hade ju självklart varit roligare med ett foto av alla barnen, men man kan inte få allt här i världen. Däremot fick jag fotografen att ta porträttfoto av Nova ensam också. Passar ganska bra eftersom hon fyller ett om några veckor och det kan vara kul att ge till farmor och mormor.
När vi kom hem ringde moster Lollo så Nova fick flåsa lite i luren ;-)
Men tre av fyra är kanske inte så illa? Hade ju självklart varit roligare med ett foto av alla barnen, men man kan inte få allt här i världen. Däremot fick jag fotografen att ta porträttfoto av Nova ensam också. Passar ganska bra eftersom hon fyller ett om några veckor och det kan vara kul att ge till farmor och mormor.
När vi kom hem ringde moster Lollo så Nova fick flåsa lite i luren ;-)
Syskonfotografering på skolan
Idag är det syskonfotografering på skolan. Man har alltså möjligheten att få alla sina barn förevigade på en gruppbild. I mitt fall kan väl kalla det gruppbild?
Jättekul tycker jag! Men stora sonen håller inte med. Vi får se om han ställer upp på att följa med. I utbyte kan han få lite extra datortid idag. Vad gör man inte? *skratt*
Jättekul tycker jag! Men stora sonen håller inte med. Vi får se om han ställer upp på att följa med. I utbyte kan han få lite extra datortid idag. Vad gör man inte? *skratt*
Ännu en lista
I löööv listor. De är ett jättebra tidsfördriv.
1. Var är din mobiltelefon? Vet inte riktigt. Kvar i sängen tror jag. (Har den som väckarklocka.)
2. Var är din äkta hälft? På jobbet. Någon måste ju jobba i den här familjen. ;-)
3. Ditt hår? På huvudet.
4. Din mamma? Heter Harriet och är en glad, tankspridd kvinna i sina bästa år. Lite som jag.
5. Din pappa? Har jag inte träffat på snart 1.5 år.
6. Det bästa du vet? Min familj!
7. Din dröm i natt? Jag var på en camping med vänner och barn när min husbil från fyrtiotalet blev stulen. Vad betyder DET?!
8. Din dröm/ ditt mål? Just nu att hjälpa dottern bli ett mer harmoniskt och lyckligare barn.
9. Rummet du är i? Vardagsrummet.
10. Din hobby? Umgås med nära och kära, sjunga, dansa, blogga, shoppa, god mat (OBS. Att äta - inte laga)
11. Din skräck? Att något ska hända mina barn.
12. Var vill du vara om sex år? I ett större hus, men i närheten av där jag bor nu.
13. Vart var du i går kväll? Hemma
14. Vad du inte är? Stresstålig
15. En sak du önskar dig? Helkroppsmassage
16. Var du växte upp? Mestadels i Göteborg
17. Det sista du gjorde? Drack en klunk cola
18. Dina kläder? Grå byxor, vitt linne, svart kofta
19. Din tv? Är gammal
20. Ditt/dina husdjur? Har flyttat
21. Din dator? En laptop
22. Ditt humör? Hoppfull och på gott humör
23. Saknar någon? Mina utlandsvänner som jag träffar alldeles för sällan
24. Din bil? Seat Allhambra. Däremot har jag inget körkort! ;-)
25. Något du inte har på dig? Smycken. Tar alltid av mig dem när jag kommer hem.
26. Favoritaffär? GeKå´s - utan tvekan!
27. Din sommar? Var lång och avkopplande
28. Älskar någon? Många!
29. Favoritfärg? Rosa. Inte helt oväntat va?
30. När skrattade du senast? I morse, åt Nova
31. När grät du senast? Igår
1. Var är din mobiltelefon? Vet inte riktigt. Kvar i sängen tror jag. (Har den som väckarklocka.)
2. Var är din äkta hälft? På jobbet. Någon måste ju jobba i den här familjen. ;-)
3. Ditt hår? På huvudet.
4. Din mamma? Heter Harriet och är en glad, tankspridd kvinna i sina bästa år. Lite som jag.
5. Din pappa? Har jag inte träffat på snart 1.5 år.
6. Det bästa du vet? Min familj!
7. Din dröm i natt? Jag var på en camping med vänner och barn när min husbil från fyrtiotalet blev stulen. Vad betyder DET?!
8. Din dröm/ ditt mål? Just nu att hjälpa dottern bli ett mer harmoniskt och lyckligare barn.
9. Rummet du är i? Vardagsrummet.
10. Din hobby? Umgås med nära och kära, sjunga, dansa, blogga, shoppa, god mat (OBS. Att äta - inte laga)
11. Din skräck? Att något ska hända mina barn.
12. Var vill du vara om sex år? I ett större hus, men i närheten av där jag bor nu.
13. Vart var du i går kväll? Hemma
14. Vad du inte är? Stresstålig
15. En sak du önskar dig? Helkroppsmassage
16. Var du växte upp? Mestadels i Göteborg
17. Det sista du gjorde? Drack en klunk cola
18. Dina kläder? Grå byxor, vitt linne, svart kofta
19. Din tv? Är gammal
20. Ditt/dina husdjur? Har flyttat
21. Din dator? En laptop
22. Ditt humör? Hoppfull och på gott humör
23. Saknar någon? Mina utlandsvänner som jag träffar alldeles för sällan
24. Din bil? Seat Allhambra. Däremot har jag inget körkort! ;-)
25. Något du inte har på dig? Smycken. Tar alltid av mig dem när jag kommer hem.
26. Favoritaffär? GeKå´s - utan tvekan!
27. Din sommar? Var lång och avkopplande
28. Älskar någon? Många!
29. Favoritfärg? Rosa. Inte helt oväntat va?
30. När skrattade du senast? I morse, åt Nova
31. När grät du senast? Igår
Min fina tjej
Igår var en omvälvande dag. Var på ännu ett info-möte med utredarna på BUP och fick veta att dotterns diagnos inte stannar vid ADHD. Hon har även autistiska drag av slaget Asperger. Herregud...
Hela eftermiddagen har jag försökt smälta allt jag fick veta på infomötet, men det är mycket att ta in på en gång. Har läst mängder av sidor på nätet och tvivlar inte en sekund på att läkaren har fel, det stämmer ju så precis in på Nellie. Varför har jag inte sett det tidigare?
Åh älskade fina unge! Jag ska finnas där för dig alltid! Nu vet vi vad vi har att jobba med och det är en bra början.
Det är flera som har frågat exakt vad Nellies diagnos innebär och i ärlighetens namn är jag inte jätteinsatt själv ännu, i alla fall inte i det sistnämnda fallet (Asperger).
ADHD kan ju visa sig i väldigt olika former, men i dotterns fall så visar det sig framförallt genom hyperaktivitet, svårigheter med uppmärksamhet och koncentration, social omognad samt brist på impulskontroll, vilket innebär att när en tanke far genom hennes huvud reagerar hon blixtsnabbt och agerar utan att tänka efter, vare sig det gäller glädje, ilska eller saker hon vill göra. Detta har resulterat i många, många, jobbiga och ibland till och med farliga situationer. Samt X antal stygn.....
Asperger däremot, vet jag som sagt inte jättemycket om ännu men jag citerar lite ifrån en jättebra sida jag hittade på nätet och där jag kände igen Nellie i texten.
"Barn med Asperger beter sig ofta socialt och emotionellt opassande, ofta brådmoget eller provocerande och förstår inte sociala regler. De vägrar också ofta acceptera vuxenvärldens krav.
Personer med Asperger har stora svårigheter att förstå avsikten bakom andra människors beteenden och de uppfattar många situationer på ett annorlunda sätt.
Eftersom personen saknar förmågan att ta in andra människors perspektiv sker det mesta på egna villkor. När det gäller barn så gör barnets egocentriska beteende det svårt att få kamrater, vilket även brukar vara fallet i vuxen ålder.
Det finns en grupp som tidigt är mycket aktiva och som kan uppfattas höra hemma under diagnosen ADHD. Dessa personer förefaller som barn vara orädda, distanslösa och påflugna....
Hela eftermiddagen har jag försökt smälta allt jag fick veta på infomötet, men det är mycket att ta in på en gång. Har läst mängder av sidor på nätet och tvivlar inte en sekund på att läkaren har fel, det stämmer ju så precis in på Nellie. Varför har jag inte sett det tidigare?
Åh älskade fina unge! Jag ska finnas där för dig alltid! Nu vet vi vad vi har att jobba med och det är en bra början.
Det är flera som har frågat exakt vad Nellies diagnos innebär och i ärlighetens namn är jag inte jätteinsatt själv ännu, i alla fall inte i det sistnämnda fallet (Asperger).
ADHD kan ju visa sig i väldigt olika former, men i dotterns fall så visar det sig framförallt genom hyperaktivitet, svårigheter med uppmärksamhet och koncentration, social omognad samt brist på impulskontroll, vilket innebär att när en tanke far genom hennes huvud reagerar hon blixtsnabbt och agerar utan att tänka efter, vare sig det gäller glädje, ilska eller saker hon vill göra. Detta har resulterat i många, många, jobbiga och ibland till och med farliga situationer. Samt X antal stygn.....
Asperger däremot, vet jag som sagt inte jättemycket om ännu men jag citerar lite ifrån en jättebra sida jag hittade på nätet och där jag kände igen Nellie i texten.
"Barn med Asperger beter sig ofta socialt och emotionellt opassande, ofta brådmoget eller provocerande och förstår inte sociala regler. De vägrar också ofta acceptera vuxenvärldens krav.
Personer med Asperger har stora svårigheter att förstå avsikten bakom andra människors beteenden och de uppfattar många situationer på ett annorlunda sätt.
Eftersom personen saknar förmågan att ta in andra människors perspektiv sker det mesta på egna villkor. När det gäller barn så gör barnets egocentriska beteende det svårt att få kamrater, vilket även brukar vara fallet i vuxen ålder.
Det finns en grupp som tidigt är mycket aktiva och som kan uppfattas höra hemma under diagnosen ADHD. Dessa personer förefaller som barn vara orädda, distanslösa och påflugna....
Kraven på social anpassningsförmåga ökar med stigande ålder vilket medför att en del svårigheter blir mer iögonfallande, andra svårigheter minskar när de blir äldre."
Så, nu vet både ni och jag lite mer.
Underbara grannen Helena kom över och muntrade upp mig med en present igår kväll! Den här ursöta ljuslyktan. TACK SÖTA DU!
Sist men inte minst: Den andra Petra har äntligen fått sin efterlängtade dotter Zoë! Grattis!!
Lite oense om en sak här hemma
Maken: Jag åker till Kiel några dagar på konferens med jobbet.
Jag: Men va fan, sade vi inte att JAG skulle få åka iväg någonstans innan du drog iväg nästa gång?!
Maken med sirapsröst: Om du är snäll kan jag köpa med en flaska Amarula hem till dig.
Jag: Du kan köra upp din Amarula i röven. Jag köper en egen Amarula när JAG åker iväg på konferens.
Maken: Men du har ju inget jobb.
Jag: Jag får väl jobba på båten då!
Jag: Men va fan, sade vi inte att JAG skulle få åka iväg någonstans innan du drog iväg nästa gång?!
Maken med sirapsröst: Om du är snäll kan jag köpa med en flaska Amarula hem till dig.
Jag: Du kan köra upp din Amarula i röven. Jag köper en egen Amarula när JAG åker iväg på konferens.
Maken: Men du har ju inget jobb.
Jag: Jag får väl jobba på båten då!
Det är så kallt och mörkt nu!
Usch vad jobbigt det är att gå upp på morgnarna nu för tiden.. Nova vaknar ändå hyfsat "sent" igen - vid halv sju ungefär. För ett tag sedan var vi inne i en period när jag fick kravla mig upp ur sängen vid fyratiden för att ungen var helt övertygad om att hon sovit klart då!
Men trots de extra timmarna är jag dödstrött. Det SER inte ut som morgon när jag tittar ut genom fönstret, och det är väldigt avgörande för mitt välbefinnande. Istället är det svart som natten, det viner runt husknuten och jag ser i skenet från lyktstolpen att det regnar också. Helvete...
Som den exemplariska förälder jag är bär jag ner ungen till vardagsrummet, sätter på Teletubbiesarna på tv´n och kryper upp i soffan med laptopen i knät.
Jag avskyr de idiotiska nallarna, men tack gud, de kan hypnotisera vilken unge som helst i en kvart åtminstone. Jag måste bara få vakna till och bli människa här. Har en burk med cola zero som ska hjälpa mig på traven också.
Så god morgon då, typ...
Men trots de extra timmarna är jag dödstrött. Det SER inte ut som morgon när jag tittar ut genom fönstret, och det är väldigt avgörande för mitt välbefinnande. Istället är det svart som natten, det viner runt husknuten och jag ser i skenet från lyktstolpen att det regnar också. Helvete...
Som den exemplariska förälder jag är bär jag ner ungen till vardagsrummet, sätter på Teletubbiesarna på tv´n och kryper upp i soffan med laptopen i knät.
Jag avskyr de idiotiska nallarna, men tack gud, de kan hypnotisera vilken unge som helst i en kvart åtminstone. Jag måste bara få vakna till och bli människa här. Har en burk med cola zero som ska hjälpa mig på traven också.
Så god morgon då, typ...
Tack för stöd och uppmuntran!
Jag blir alldeles tokglad av att läsa era snälla kommentarer - TACK! Vilket stöd jag har här. :-)
Det har tagit lång tid för mig att våga tala om för omgivningen att dottern har ADHD, men nu när jag gjort/gör det så möter jag så mycket mer förståelse än vad jag någonsin kunnat drömma om! Det känns som en lättnad eftersom problematiken ifråga inte syns utanpå och folk ofta blir irriterade och arga då de inte vet vad det handlar om. Jag säger som en väninna som har en son som är autistisk:
"Ibland vill jag bara hänga en skylt på ungen: Jag är speciell!"
Jag börjar se ljuset i tunneln
En av de grejer som upptagit mycket av min tid och tankeverksamhet på sista tiden är min dotters ADHD-utredning. I snart två år har vi tragglat oss igenom den, avbrutit pga skepsism (från min sida) men sedan återupptagit den igen för framförallt dotterns skull. Den som inte upplevt ADHD på riktigt nära håll kan nog inte föreställa sig hur jobbigt det är - först och främst för den som HAR diagnosen. Hur mycket personen ifråga själv lider av det och hur mycket svårare det vardagliga livet faktiskt blir.
Redan på dagis försökte personalen hinta om att det var något annorlunda med min tös, men som förälder är det jäkligt svårt att ta till sig. "Mitt barn är inte annorlunda!"
I nollan tvingade skolan mig mer eller mindre att söka läkarhjälp hos BUP och jag var sååå arg!
"Det är bara en mognadsfråga" körde jag med ända tills andra terminen av första klass när jag sen plötsligt en dag bara vaknade upp och insåg att min tös VISST är annorlunda. Och hon har det jävligt tufft. Det minsta jag kan göra är acceptera det och försöka hjälpa henne istället för att knipa ihop ögonen och ruska på huvudet!
Jag är SÅ arg på mig själv för att jag inte svalde min stolthet tidigare, speciellt med tanke på att min dotters pappa blivit diagnostiserad med ADHD först i vuxen ålder och jag vet hur jobbigt han har haft det! Och alla runt omkring som blivit drabbade på ena eller andra sättet... Det önskar jag ingen.
Så nu - i andra klass, har i alla fall utredningen börjat lida mot sitt slut, min dotter har fått sin diagnos och nu funderar vi på om medicinering kan vara lösningen för henne. Eller lösningen är helt fel ord egentligen. En hjälp på traven kan man kanske säga istället, för lösningen är det knappast.
Det absolut viktigaste är kärlek, tålamod och massor av stöd! Stöd i form av mer resurser till skolan nu när inga specialklasser längre finns och alla barn har samma krav på sig oavsett personlighet och mognad. Stöd i form av fler lärare, specialpedagoger och elevassistenter! Mer tid för varje barn! Och framför allt så är det viktigt att du som förälder inser i tid att en diagnos inte behöver betyda något negativt utan snarare tvärtom. Det är en chans att förstå ditt barn bättre och en möjlighet till hjälp.
Jag hoppas innerligt att min dotter ska få den elevassistent jag tjatat om ett bra tag nu och att medicinen ska hjälpa henne att komma till ro lite mer. Sedan lär vi ju så länge vi lever.
Redan på dagis försökte personalen hinta om att det var något annorlunda med min tös, men som förälder är det jäkligt svårt att ta till sig. "Mitt barn är inte annorlunda!"
I nollan tvingade skolan mig mer eller mindre att söka läkarhjälp hos BUP och jag var sååå arg!
"Det är bara en mognadsfråga" körde jag med ända tills andra terminen av första klass när jag sen plötsligt en dag bara vaknade upp och insåg att min tös VISST är annorlunda. Och hon har det jävligt tufft. Det minsta jag kan göra är acceptera det och försöka hjälpa henne istället för att knipa ihop ögonen och ruska på huvudet!
Jag är SÅ arg på mig själv för att jag inte svalde min stolthet tidigare, speciellt med tanke på att min dotters pappa blivit diagnostiserad med ADHD först i vuxen ålder och jag vet hur jobbigt han har haft det! Och alla runt omkring som blivit drabbade på ena eller andra sättet... Det önskar jag ingen.
Så nu - i andra klass, har i alla fall utredningen börjat lida mot sitt slut, min dotter har fått sin diagnos och nu funderar vi på om medicinering kan vara lösningen för henne. Eller lösningen är helt fel ord egentligen. En hjälp på traven kan man kanske säga istället, för lösningen är det knappast.
Det absolut viktigaste är kärlek, tålamod och massor av stöd! Stöd i form av mer resurser till skolan nu när inga specialklasser längre finns och alla barn har samma krav på sig oavsett personlighet och mognad. Stöd i form av fler lärare, specialpedagoger och elevassistenter! Mer tid för varje barn! Och framför allt så är det viktigt att du som förälder inser i tid att en diagnos inte behöver betyda något negativt utan snarare tvärtom. Det är en chans att förstå ditt barn bättre och en möjlighet till hjälp.
Jag hoppas innerligt att min dotter ska få den elevassistent jag tjatat om ett bra tag nu och att medicinen ska hjälpa henne att komma till ro lite mer. Sedan lär vi ju så länge vi lever.
