Sasha Baron Cohen

De flesta av oss känner väl till Sasha Baron Cohen, vid det här laget? Mannen bakom Ali G, Borat och sist men inte minst Bruno.
Vad många däremot inte vet, är att Sasha har en ganska känd kusin, fast inom ett helt annat område. Hans namn är Simon Baron-Cohen och han är en framstående brittisk professor som forskat mycket inom autismspektrat. Bland annat så var han en av hjärnorna bakom "Theory of mind" och han har även utvecklat två test för att bedöma en persons systematiseringsförmåga samt empatiseringsförmåga. Jag och Maken kunde inte låta bli att göra dem. Resultaten vi fick var högst intressanta, men absolut inte oväntade.

 
Simon Baron-Cohen

Testa dig du med!

Min kamera. Min älskade kamera... Snyft! Vad ska jag göra utan kamera?
Och inte har jag råd att köpa någon ny heller. Har precis betalt in räkningar och det såg inte ljust ut alls...
Maken ringde hem just när jag var klar och undrade hur illa det var. Jag svarade att vi båda är tvungna att prostituera oss.

Det ringde just på min mobil. Lilla mamma i andra änden:

Mamma (lent): Heej. Sitter du på bussen nu?

Jag: Eh, nä. Jag sitter hemma..

Mamma (argt): Du kan väl för tusan ringa om du blir sen!

Jag: Ja, det kan jag. Men jag är inte sen (ännu). Vi ska ses kvart över elva. Klockan är tio i tio nu.

Mamma (glatt): Nämen jaaa det är den! Jag var visst en timma före.

Jag: ???

Mamma: Men då syns vi kvart över elva då. Hej hej!

Minns ni vad jag skrev häromdagen?
De flesta kom med ursäkter om tomma, stökiga kylskåp - men här har vi en som vågar blotta sig!

Välkommen in i Jennys kyl!



Vad säger egentligen detta innehåll om henne?

Förutom att hon gillar leverpastej, och ve och fasa - LÄGGER colaflaskan ner!
Jenny Jenny Jenny... Man behandlar inte heliga drycker på det viset. Kolsyran försvinner direkt ju! 
Möjligen kan man lägga en oöppnad flaska ner, men ALDRIG annars. Ok?  

Var med Nellie och besökte hennes nya skola idag. Egentligen börjar hon inte förrän om 1,5 vecka men de kör lite inskolning på Mossbergska. Mysigt tyckte jag, men Nellie blev mest generad och påpekade att hon ska börja tredje klass nu. Tror ändå att hon uppskattade att jag var där även om hon inte ville erkänna det.


Promenerar längs allén som leder upp till nya skolan... Lite pirrigt.

Hon fick kolla in sitt klassrum och hälsa på de elever som ska komma att bli hennes klasskompisar i några år framöver. Det tyckte hon var kul, och en av tjejerna och Nellie verkade klicka direkt. De hade bland annat fotbollen som ett stort gemensamt intresse. Härligt!

Vissa av barnen har egna rum på skolan, då det delvis är ett internat. Nellie frågade om hon också fick sova över där ibland... Rektorn sade att en gång i veckan kan vara både mysigt för Nellie och skönt som avlastning för oss. Jag är lockad att ge det ett försök men får samtidigt fruktansvärt dåligt samvete för att jag ens överväger det. Föräldraskapets ständiga dilemma. Hur du än gör så är du rädd att du gör fel... *ler*


Nellie i skolans matsal, precis nedanför porträttet av grundaren Fredrik Mossberg. Hon tyckte att han såg läskig ut, haha...


Musikstudion var en hit. Bara hon inte får för sig att börja spela trummor!

Efter besöket på skolan åkte vi in till stan och åt på restaurang, bara jag och Nellie. Hon fick välja, så det blev kinesiskt. Jag åt mig snuskigt mätt och har fortsatt i samma anda nu på kvällen, med mat som Maken hämtat hem från det nya stället i Amhult. Det är liksom ingen hejd på mig. Väger ganska exakt tjugo kilo (TJUGO!!!) mer nu än vad jag gjorde för fem år sedan när Hugo (min tredje) var i Novas ålder...! Vad fan hände liksom?!

Visserligen led jag lite smått av ätstörningar på den tiden, men (och nu får jag väl hela moralmaffian på mig) det är inte bättre än att jag önskar mig en släng av det igen. Det sägs ju att folk som haft ätstörningar en gång lätt får återfall. Nå, det stämmer fan inte in på mig i alla fall! Hit med det säger jag bara! Jag har att ta utav. Mig går det ingen nöd på.

När jag var ute med C och T för några månader sedan, som ju båda är långa (över 180 cm!) ursnygga blondiner, kände jag mig för fan som Anna Book.

I går var det städdag i vårt radhusområde. Det innebär att man ska gå man ur huse (eller åtminstone en person från varje hus då) och hjälpa till med uppsnyggningen av omgivningarna, så som häckklippningar, rabattrensning, måleriarbeten, sopa osv...

Det är roligare än det låter, eftersom de fyra ggr om året som detta görs är ett alldeles ypperligt tillfälle att prata lite skit med de grannar du kanske annars bara hejar på, träffa de som är nyinflyttade och sist men inte minst, skratta elakt bakom ryggen på de människor som utnämnt sig själva till städpoliser. Det brukar vara samma varje år.

Dessutom får man gratis korv med bröd och en festis efteråt. Bara en sån sak liksom.

   


Maken sprang förresten Midnattsloppet igår, hurtbullen. Själv satt man och grillade med grannar och barn och njöt av en av årets förmodligen sista sommarkvällar...

  

Brukar du som jag snegla i smyg mot grannarnas fönster när du går förbi om kvällarna, för att kanske få en skymt av hur de har det hemma hos sig? (Alltså, de grannar man inte känner och aldrig har varit inne hos.)
Det är ju så himla kul att se hur det ser ut hemma hos andra!
Jag älskar att surfa runt på tex hemnet och styleroom för att spana in folks hem, och extra roligt är det givetvis om något av hemmen i fråga ligger på "min" gata.

Att kolla in folks kylskåp är också en liten egenhet jag har. Hörde någon gång att kylskåpsdörren (det du har på den) säger massor om vad för typ av människa du är. Vet inte om jag tror på det, men jag kan ändå inte låta bli att lusläsa alla lappar och kylskåpsmagneter som folk har uppe, i ett försök att få veta något mer om personen ifråga.

Männsikors badrumsskåp däremot har jag INTE för vana att kolla i. Tror att det är för att de oftast är stängda, och då tänker jag att de grejer som står där innanför dörren gör det av just den anledningen att innehavaren inte vill ha dem på display för alla att se... Så är det i alla fall i mitt fall. ;-)

Jag tänker inte fråga vad ni har i era badrumsskåp (inte idag i alla fall), men däremot så är jag lite nyfiken på vad som gömmer sig i era kylskåp! Det är faktiskt också lite intressant - tycker ni inte? Säger inte även innehållet i ens kylskåp en hel del? Eller har jag fel?

Såhär ser det ut i vår kyl i alla fall:





Ja, jag dricker en del Pepsi Max...
Och så har jag lite tvångstankar när det gäller förpackningar. De måste stå åt "rätt" håll och i räta rader. Maken brukar psyka mig genom att vända på förpackningarna emellanåt...

Nu vill jag veta: Hur ser det ut i din kyl????

Maila gärna bilder till cirkusborg@live .se så lägger jag upp dem här på bloggen!

Såhär började min dag:



Det var inte särskilt svårt att gissa vem den skyldiga var heller ....

Sån här post gillar jag att hitta i min brevlåda!



Speciellt när det är gratis-blaskor. Har nämligen lyckats få tre nummers prenumeration, alldeles for free, av både Glamour och Cosmopolitan, bara för att jag shoppat en del på Nelly.com under sommaren. Trevligt initiativ tycker jag. =) Och så kom dessutom nya Ikea-katalogen, som grädden på moset! Lägg till en jäkla massa snacks på den bilden också, så vet ni vad jag ska göra nu när Maken kollar sport på tv. Här frossas det i alla de former. ;-)

Tidigare under dagen var jag med Nellie och hälsade på i hennes gamla skola. Hon bjöd de fd klasskompisarna på "hejdå-glass". De börjar ju som  vanligt igen nu, medans Nellie börjar på Mossbergska först om två veckor.
Wiiiiiiiiiiiiii!!!!! Kan knappt fatta att hon faktiskt kom in och vet inte vem som är mest nervös - hon eller jag. Men jag tror att det kommer bli SÅ mycket bättre där för Nellie i alla fall. För första gången på många år kommer hon att få känna sig som en i mängden istället för annorlunda... Älskade finaste Pellinell! ♥

Med en frukostinbjudan via sms från Lilla Grannen.
Färska frallor och olika smarriga pålägg väntade oss när vi kom dit.

Tack pärlan. ♥♥♥

Nu vankas shopping och diverse ärenden med dottern. Haj så länge!

Fan också! Kommer inte ihåg om jag tagit min medicin idag eller inte. Avskyr när det händer, vilket det gör allt som oftast.
Nåja, får väl göra som vanligt och ta den nu (en gång till?) då. Hellre en gång för mycket än en gång för lite - eller?

Ibland kommer jag på mig själv med att bara stå och stirra på mina barn. Verkligen stirra. Och bara försöka ta in hur stora de blivit, hur de ser ut och hur de är - just där, just då. För det kan låta som en klyscha, men det går faktiskt så jäkla fort! Och plötsligt är de inga små knubbiga, behändiga knytten längre.

Istället har de blivit nästan lika långa som dig, ska fylla elva år och verkar ha ett helt eget liv vid sidan av som du helst inte ska bry dig för mycket om. Eller i alla fall inte lägga dig i. De pratar annorlunda, går på Liseberg med "tjejkompisen" och kommer hem med ett hemlighetsfullt leende på läpparna som förvandlas till ett generat, halvirriterat muttrande om du frågar vad som är så roligt...

Hjälp! Jag vill stanna tiden. Fast ändå inte. Det är ett privilegium att ha så underbara barn som jag har.

 
                       ♥♥♥ Min äldsta son ♥♥♥


Yngst ser upp till äldst såklart! =)

Och idag ska vi iväg och fira två av barnens kusiner, Andréa och Noah, som fyller 12 respektive 4 år. Fler bevis på att åren går...

Har fått lite hjälp att ändra designen på bloggen , och den börjar se ut som jag tänkt, men ännu är vi inte helt klara.
Jag skriver vi även om jag inte gör ett skit själv - förutom att ha en himla massa åsikter hela tiden. Men det funkar så bra så.

När man bor så många som vi gör (6 pers & en katt), på så liten yta (112 kvm) med bara två toaletter (varav en är en sanitär olägenhet med läckande holk...) så måste man acceptera vissa regler. Det handlar egentligen bara om att visa hänsyn.


 (Klicka för större bild)

Anlitade kidsen igår, för att rensa allt sabla ogräs som gror på vår framsida. Tjugo spänn var fick de och det tog nog nästan två timmar - moahahahahahaha!!!!!!! Ibland är det nästan för lätt...



Framåt kvällskvisten när minsta barnen lagt sig knackade "Lilla Grannen" på dörren....

 
... med ett glas rött och en chipsskål i famnen =)

Notera gärna hennes försök att dölja sitt missbruk genom att hälla vinet i ett vanligt dricksglas.... hehe

Men såna här saker får mig att fnissa och springa efter kameran...


Hugos cykel låg på marken när det regnade.  

Träffade lite kompisar från förr i söndags kväll, över middag på Joe Farellis. Hur kul som helst!
Vi umgicks i tonåren och har egentligen ingenting gemensamt alls längre, men det är ändå något som gör att vi fortfarande har en väldigt fin kontakt - även om vi ses übersällan. Måste vara alla minnen!
Bella, som flyttade till Norge för en herrans massa år sedan hade med sig ett gäng glada norska väninnor också, så det var en uppsluppen och intressant middag med en del nya uppdateringar. Till exempel är det nu officiellt att Belinda (Bella) är gravid med bebis nr 3 - wiiii!!!! =)

 
   

För ett par dagar sedan flyttade en liten ljuvlig tös med fyra ben och svans in hos oss, i vårt redan överbefolkade radhus.

Vi kallar henne Stella.

Vigsel i Torslanda Kyrka och sedan middag och bröllopsfest på Säröhus Restaurang Blomstermåla. Så såg lördagen ut när Peter och Helena gifte sig - och det var ett alldeles underbart vackert bröllop! Dessutom hade de en nästan övernaturlig tur med vädret. Enda dagen på länge som det varken regnade eller blåste halv storm...

Jag lovar att lägga in några foton lite senare, de ligger på den andra datorn, så kika in igen.

I övrigt har jag bara en uppmaning till den skara av mina vänner som ännu inte kommit till skott: Gift er för helvete. Jag vill gå på fler bröllop! =)