Souvenir av annorlunda slag

Min mamma kom hem ifrån en resa till Syd-Amerika ganska nyss, och när vi satt i mitt kök och fikade passade hon på att visa upp en del av sina shoppingfynd. Bland annat en plånbok i brunt, mjukt skinn som hon ivrigt sträckte fram.

- Känn på den här. Känn!

Jag undrade väl vad som var så märkvärdigt med just den här plånboken, som såg ut mest som plånböcker gör, men visst, jag kunde väl "känna", tänkte jag när jag med ett snett leende klappade lite tafatt på skinnet.

Jo, det var ju väldigt mjukt och lent förstås. Nästan som en......katt.

- Gissa vad för slags djur det är! utbrast mamma pillemariskt

Nää! Det kunde det väl ändå inte vara?! Jag rös.

- Det är väl ingen katt eller nåt va? frågade jag oroligt och mamma skrattade till.
- Men herregud NEJ!

Jag pustade ut.

" Det är en råtta. "

Jag vet inte vilket som är värst

Att jag passerat bäst före-datum har ju min man påpekat sedan flera år tillbaka, så det är ju ingen nyhet. (Tydligen så var jag egentligen alldeles för gammal för honom redan när vi träffades - då var jag 22 - men jag fick väl vara undantaget som bekräftar regeln.) Men på senare tid har jag börjat fundera över andra tecken på stigande ålder. Alltså förutom de att jag de facto blivit en birdlady som studerar "mina" småfåglar utanför fönstret när jag äter min frukost på morgonen, använder kläder efter väder, fuktar fingertoppen med tungan innan jag ska vända blad i tidningen och somnar i soffan kväll efter kväll.

Jag kom fram till att de två starkaste varningssignalerna borde vara att...

1. Klingel-katalogen damp ner i brevlådan med mitt namn på i förra veckan. Klingel!!!

2. Jag började i gympa - JA, GYMPA - borta på vallen igår. (Ni vet, alldagliga människor med fula missmatchande kläder, som inte passar in på ett vanligt gym utan får ta sin Bagheera-overall och gå till ortens svettiga idrottshall i stället. Och där blev jag omsprungen av pensionärer med bättre kondis än mig!
The bottom was nådd när jag liggandes på golvet med benen upp som en vas, förskräckt upptäckte att jag hade ett STORT hål i grenen på träningsbyxorna som jag glatt visat upp för alla som ville se (eller inte se) i nästan en timme och minuten senare blev gasförgiftad av någon av de tre russinen framför mig som stod på alla fyra och gjorde "kissande hunden". Inkontinenta jävlar som släpper väder rakt i ansiktet på folk borde fan bannlysas ifrån framtida gympa-sessioner!

Enda trösten i eländet är att jag i alla fall har mina underbara grannar med mig! Vi är redan fem stycken ifrån radhusområdet här som ska gå dit ihop ett par gånger i veckan och jag hoppas på att värva fler för att slippa känna mig så pinsam själv. Bättre att skämmas i grupp liksom.

Och katalogen skickade jag med syrran hem till mamma, som kastade en blick full av skräck och avsky på den och sa med syrlig ton:
- Du, det DÄR vet jag vad det är för en katalog. Den beställer mormor ur!!


 

I´m old....
RSS 2.0