Ena stunden gammal kärring - nästa fjortis
Jag är så fruktansvärt trött idag. Satt vaken till tre och pluggade i natt, och sedan gick jag upp med Nova strax före fem i morse. Ingen bra kombination, men ibland blir det som det blir.
I alla fall så är jag skittrött. Så trött att jag nästan ser lite suddigt.
Stod precis ganska konfundersam och läste ett recept på Sparrisfitta. Undrade fnissande för mig själv om det var jag eller resten av världen som höll på att bli galen.
Flera gånger läste jag. Tillslut klarnade den suddiga texten något och jag såg att det stod Sparrisfrittata.
Så tokigt det kan bli.
I alla fall så är jag skittrött. Så trött att jag nästan ser lite suddigt.
Stod precis ganska konfundersam och läste ett recept på Sparrisfitta. Undrade fnissande för mig själv om det var jag eller resten av världen som höll på att bli galen.
Flera gånger läste jag. Tillslut klarnade den suddiga texten något och jag såg att det stod Sparrisfrittata.
Så tokigt det kan bli.
Souvenir av annorlunda slag
Min mamma kom hem ifrån en resa till Syd-Amerika ganska nyss, och när vi satt i mitt kök och fikade passade hon på att visa upp en del av sina shoppingfynd. Bland annat en plånbok i brunt, mjukt skinn som hon ivrigt sträckte fram.
- Känn på den här. Känn!
Jag undrade väl vad som var så märkvärdigt med just den här plånboken, som såg ut mest som plånböcker gör, men visst, jag kunde väl "känna", tänkte jag när jag med ett snett leende klappade lite tafatt på skinnet.
Jo, det var ju väldigt mjukt och lent förstås. Nästan som en......katt.
- Gissa vad för slags djur det är! utbrast mamma pillemariskt
Nää! Det kunde det väl ändå inte vara?! Jag rös.
- Det är väl ingen katt eller nåt va? frågade jag oroligt och mamma skrattade till.
- Men herregud NEJ!
Jag pustade ut.
" Det är en råtta. "
Jag vet inte vilket som är värst
Att jag passerat bäst före-datum har ju min man påpekat sedan flera år tillbaka, så det är ju ingen nyhet. (Tydligen så var jag egentligen alldeles för gammal för honom redan när vi träffades - då var jag 22 - men jag fick väl vara undantaget som bekräftar regeln.) Men på senare tid har jag börjat fundera över andra tecken på stigande ålder. Alltså förutom de att jag de facto blivit en birdlady som studerar "mina" småfåglar utanför fönstret när jag äter min frukost på morgonen, använder kläder efter väder, fuktar fingertoppen med tungan innan jag ska vända blad i tidningen och somnar i soffan kväll efter kväll.
Jag kom fram till att de två starkaste varningssignalerna borde vara att...
1. Klingel-katalogen damp ner i brevlådan med mitt namn på i förra veckan. Klingel!!!
2. Jag började i gympa - JA, GYMPA - borta på vallen igår. (Ni vet, alldagliga människor med fula missmatchande kläder, som inte passar in på ett vanligt gym utan får ta sin Bagheera-overall och gå till ortens svettiga idrottshall i stället. Och där blev jag omsprungen av pensionärer med bättre kondis än mig!
The bottom was nådd när jag liggandes på golvet med benen upp som en vas, förskräckt upptäckte att jag hade ett STORT hål i grenen på träningsbyxorna som jag glatt visat upp för alla som ville se (eller inte se) i nästan en timme och minuten senare blev gasförgiftad av någon av de tre russinen framför mig som stod på alla fyra och gjorde "kissande hunden". Inkontinenta jävlar som släpper väder rakt i ansiktet på folk borde fan bannlysas ifrån framtida gympa-sessioner!
Enda trösten i eländet är att jag i alla fall har mina underbara grannar med mig! Vi är redan fem stycken ifrån radhusområdet här som ska gå dit ihop ett par gånger i veckan och jag hoppas på att värva fler för att slippa känna mig så pinsam själv. Bättre att skämmas i grupp liksom.
Och katalogen skickade jag med syrran hem till mamma, som kastade en blick full av skräck och avsky på den och sa med syrlig ton:
- Du, det DÄR vet jag vad det är för en katalog. Den beställer mormor ur!!
I´m old....
Jag kom fram till att de två starkaste varningssignalerna borde vara att...
1. Klingel-katalogen damp ner i brevlådan med mitt namn på i förra veckan. Klingel!!!
2. Jag började i gympa - JA, GYMPA - borta på vallen igår. (Ni vet, alldagliga människor med fula missmatchande kläder, som inte passar in på ett vanligt gym utan får ta sin Bagheera-overall och gå till ortens svettiga idrottshall i stället. Och där blev jag omsprungen av pensionärer med bättre kondis än mig!
The bottom was nådd när jag liggandes på golvet med benen upp som en vas, förskräckt upptäckte att jag hade ett STORT hål i grenen på träningsbyxorna som jag glatt visat upp för alla som ville se (eller inte se) i nästan en timme och minuten senare blev gasförgiftad av någon av de tre russinen framför mig som stod på alla fyra och gjorde "kissande hunden". Inkontinenta jävlar som släpper väder rakt i ansiktet på folk borde fan bannlysas ifrån framtida gympa-sessioner!
Enda trösten i eländet är att jag i alla fall har mina underbara grannar med mig! Vi är redan fem stycken ifrån radhusområdet här som ska gå dit ihop ett par gånger i veckan och jag hoppas på att värva fler för att slippa känna mig så pinsam själv. Bättre att skämmas i grupp liksom.
Och katalogen skickade jag med syrran hem till mamma, som kastade en blick full av skräck och avsky på den och sa med syrlig ton:
- Du, det DÄR vet jag vad det är för en katalog. Den beställer mormor ur!!
I´m old....
Ibland ska min man ha stryk
Som igår. Igår borde han fått stryk. Han sabbade min plan totalt!
Att låta tatuera in barnens namn i ryggslutet nu när jag fyllde 30 var alltså tanken. Jag har ju redan en tatuering där som jag ville göra lite mer personlig, men Maken har förstås haft åsikter om detta hela tiden. Han gillar inte tatueringar och speciellt inte tatueringar på tjejer. Jag tänker inte gå in på varför, för då är risken stor att jag ilsknar till igen. ;-)
Så igår när jag pratade om att boka tid hos tatueraren så tittade Maken menande på mig och frågade förvånat:
- Så du tänker alltså göra det? På riktigt?
- Jamen det är väl klart! Det har jag ju sagt hela tiden.
Tystnad.
- Jaha.... Det var ju synd.
- Hur menar du?
- Vi kommer ju aldrig mer kunna göra det bakifrån, säger han överdrivet beklagande och jag kan inte låta bli att frusta till.
- Eh..va?
- Ja, JAG tänker då INTE stå där och åka längdskidor samtidigt som jag läser ungarnas namn! Det ska du veta!
Ni förstår att hela min tatuerings-idé liksom dog där va? Av flera anledningar.
Att låta tatuera in barnens namn i ryggslutet nu när jag fyllde 30 var alltså tanken. Jag har ju redan en tatuering där som jag ville göra lite mer personlig, men Maken har förstås haft åsikter om detta hela tiden. Han gillar inte tatueringar och speciellt inte tatueringar på tjejer. Jag tänker inte gå in på varför, för då är risken stor att jag ilsknar till igen. ;-)
Så igår när jag pratade om att boka tid hos tatueraren så tittade Maken menande på mig och frågade förvånat:
- Så du tänker alltså göra det? På riktigt?
- Jamen det är väl klart! Det har jag ju sagt hela tiden.
Tystnad.
- Jaha.... Det var ju synd.
- Hur menar du?
- Vi kommer ju aldrig mer kunna göra det bakifrån, säger han överdrivet beklagande och jag kan inte låta bli att frusta till.
- Eh..va?
- Ja, JAG tänker då INTE stå där och åka längdskidor samtidigt som jag läser ungarnas namn! Det ska du veta!
Ni förstår att hela min tatuerings-idé liksom dog där va? Av flera anledningar.
Det här kommer bli ett bra år!
Det har jag bestämt.
Har tusen järn i elden och känner mig aningens stressad mest hela tiden - men på ett bra sätt. Det här kommer bli grymt. Jag känner det på mig.
Här kommer en snabb resumé av jul- och nyårsledigheten:
Roligast: Att träffa familj och släkt (valda delar av den..) och vänner
Tråkigast: Att min vän Tinas planer på att flytta hem till Sverige igen ligger på is OCH att jag gått upp över 3 kilo, på något mystiskt vis!! (Kan ha något med nästa punkt att göra....)
Godast: Makens Ris a la malta, med määääääängder av grädde och vaniljsocker. To die for, helt enkelt.
Bästa julklappen: Presentkort på Ikea =)
Taskigast: Makens kommentar när jag undrade vilken av mina två mössor jag skulle ta på mig en kall dag;
"Det spelar ingen roll. Du ser utvecklingsstörd ut i båda två."
Konstigast: Att jag fyllt 30. Hur faaen gick det till??
Mest ångestframkallande: Att jag fortfarande inte har något körkort.
Mysigast: Födelsedagsmiddag på restaurang - bara jag och maken
Mest spännande: Att jag har tagit över morsans lilla tryckeri och numera kan titulera mig egen företagare. Samt heltidsstuderande. Och mamma. Som sagt, spännande! Hur ska detta gå? ;-)
Sist men inte minst: Faaaaan vad jag har saknat er och era bloggar!!! Och att blogga! Tiden har helt enkelt inte räckt till, men nu ska jag försöka läsa ikapp mig och uppdatera oftare.
Kram och GOD FORTSÄTTNING PÅ 2009!
Har tusen järn i elden och känner mig aningens stressad mest hela tiden - men på ett bra sätt. Det här kommer bli grymt. Jag känner det på mig.
Här kommer en snabb resumé av jul- och nyårsledigheten:
Roligast: Att träffa familj och släkt (valda delar av den..) och vänner
Tråkigast: Att min vän Tinas planer på att flytta hem till Sverige igen ligger på is OCH att jag gått upp över 3 kilo, på något mystiskt vis!! (Kan ha något med nästa punkt att göra....)
Godast: Makens Ris a la malta, med määääääängder av grädde och vaniljsocker. To die for, helt enkelt.
Bästa julklappen: Presentkort på Ikea =)
Taskigast: Makens kommentar när jag undrade vilken av mina två mössor jag skulle ta på mig en kall dag;
"Det spelar ingen roll. Du ser utvecklingsstörd ut i båda två."
Konstigast: Att jag fyllt 30. Hur faaen gick det till??
Mest ångestframkallande: Att jag fortfarande inte har något körkort.
Mysigast: Födelsedagsmiddag på restaurang - bara jag och maken
Mest spännande: Att jag har tagit över morsans lilla tryckeri och numera kan titulera mig egen företagare. Samt heltidsstuderande. Och mamma. Som sagt, spännande! Hur ska detta gå? ;-)
Sist men inte minst: Faaaaan vad jag har saknat er och era bloggar!!! Och att blogga! Tiden har helt enkelt inte räckt till, men nu ska jag försöka läsa ikapp mig och uppdatera oftare.
Kram och GOD FORTSÄTTNING PÅ 2009!
