Det löser sig, sa han som sket i badet.

I morgon är det dagen D för våra kära grannar Helena och Peter, som efter ca tio år har bestämt sig för att sluta leva i synd och knyta hymens band "inför Gud och i denna församlings närvaro..." som det så fint heter. Jag och Maken är inbjudna till kyrka och bröllopsfest och det är med stor glädje vi kommer delta i festligheterna.

Enda kruxet är som vanligt barnvaktskrångel... Tre av fyra har vi lyckats leja bort, men den fjärde tycks vara svår att bli av med. ;-) Ändå är han rumsren, fäller inte särskilt mycket och tuggar inte på möblerna heller. Kom gärna och titta på honom!

Nä, men skämt åsido. Det löser sig förhoppningsvis.

Jag har förresten fått äran att sminka bruden inför bröllopet, och jag vet inte vem som är mest nervös - hon eller jag, hihi!
Men kul ska det bli. Vi har redan provsminkat ett par gånger så jag känner mig rätt säker på att jag vet vad hon vill ha för slags makeup, men det är ändå lite pirrigt. Man vill ju inte vara den som sabbar hela dagen...

Ska även sminka Anna-Karin har jag lovat, och fixa hennes hår lite och sedan får hon hjälpa mig med mitt rufs. Kommer bli en riktigt girlie förmiddag med tjejerna. Såå kul!

Måste komma ihåg att ladda kameran nu bara!

Svensk sommar suger

På det stora hela i alla fall. Folk som säger att de äääälskar den svenska sommaren kan ju bara inte mena det. Finns det verkligen människor som helt sanningsenligt kan säga att de älskar att sitta inne och uggla i sitt uringula radhus med bajsbruna knutar (tog ett exempel här bara ...) , medans regnet vräker ner utanför fönstrena och förvandlar gräsmattorna till lerbrottningsarenor, trottoarernas håligheter till små smutsiga simbassänger och tvätten som man hängt på tork för flera dagar sedan och på pin kiv vägrar plocka in, sakteliga börjar mögla....? Jag bara undrar.
Av makens totalt fyra semesterveckor var det väl egentligen bara en som var riktigt bra. Och då var vi i Alicante i Spanien.
Snacka om att åka på fel vecka. Det var ju minst lika bra väder här hemma! Dock inga 30 grader i havet va?
Å andra sidan hade vi lyxen att koppla av - med bara ett barn som fick följa med den här gången. Hade helt klart varit ännu lyxigare att åka helt barnfria, men jag klarade bara inte av att lämna Nova en hel vecka innan hon ens fyllt två!

Måste förresten uttrycka min enorma tacksamhet till mina systrar, barnens farföräldrar och sist men inte minst Helena ("Lilla Grannen") och Ulrika med familjer, som ställde upp som barnvakter den här veckan!! Ni är underbara och utan er hade det aldrig varit möjligt att koppla av på samma sätt. Puss på er!


RSS 2.0