Jo det är sant.

Ni minns incidenten med MMS´et?
Direkt efter att jag blivit uppringd av den stackars främmande karln, ringde jag i min tur (och förtvivlan) upp min storasyster för att ta reda på min svågers verkliga telefonnummer. Det fick jag, och syrran föreslog att jag skulle skicka MMS´et på nytt nu när jag redigerat kontakten i mobilen.

- Kan jag med det då?
- Jo, gör det. Lars sitter i bilen med några jobbarkompisar nu, så det kan bli kul
- Okej, då gör jag det, hihi.

Sagt och gjort. Dubbelkollade numret och skickade iväg meddelandet med filmen ännu en gång.

Total tystnad i min telefon. Inget svar från Lars denna gången heller.
Nänä. Han uppskattade nog inte min humor.

NÄSTA DAG:

Min mobil ringer. I displayen står det klart och tydligt LARS. Det gör det!
Jag svarar ändå lite försiktigt... "Ja, det var Petra?"

Man på norrländska: Jasså det VAR Petra igen!?

Jag: NÄÄ! DU IGEN???

Mannen: Jo. Det var Bo ******** här igen ja. Tack än en gång för MMS´et, hehe.

Jag: Men jag HAR ändrat numret! Jag fattar inte varför DU får meddelandena hela tiden!!?

Mannen: Inte jag heller. Har du redigerat kontakten i din mobil?

Jag: Jaaa!

Mannen: Du kanske ska ta bort den helt och lägga dit den på nytt då.

Jag: Mmmm. Jag ska nog göra det. Jag LOVAR att inte skicka fler meddelanden till dig.

Mannen: Äh, det är okej. Men så din svåger kan få dem menar jag.

Jag: Ja. Tack då. Och ha det så bra.

Mannen: Detsamma!

Syrran sade samma sak. Ta bort kontakten helt och lägg till den igen. Något är ju fel.
Nähä?!

Så jag tog bort. Och lade till. Och testade med andan i halsen.

"Testar. Vem har detta meddelandet hamnat hos?"

PIIP. Svaret kom strax därpå.

"Lars P."

"Tack gode gud! Då slipper Bo i Skellefteå få fler naken-MMS nu!"



Det händer bara mig...

Igår fyllde min svåger år.

Jag fick för mig att vara lite rolig när jag skickade iväg ett grattis på mobilen, så jag gjorde det med ett litet filmklipp också. Filmklippet föreställer en man som vikt in sin...eh... laug... mellan benen, så det ser ut som om han har ett kvinnligt könsorgan, för att sedan släppa ned "den" till ljudet av ett högt och gällt "PING"! (Ja, jag har lite speciell humor.)

Min svåger svarade inte på meddelandet.

I morse, klockan 07:20 ringer min telefon. Eftersom det står "Lars" (min svåger heter det) i displayen så svarar jag högt och glatt på klingande göteborgska:

- Gutten Morgen!!

Total tystnad i andra ändan.

Jag: Hallååå??

Man som pratar norrländska: Eh.. Hallå... Jag heter Bo ********. Du har skickat ett grattis-meddelande till mig.

Jag: ????????

Norrlänningen: Alltså.. Jag vet inte om det var till mig det var tänkt? Jag fyllde visserligen år i fredags, men...

Jag: ..............

Norrlänningen: Hallå?

Jag (piper tyst och ångestfyllt): Neeeej, det var till min svåger! Eller, alltså. Grattis i efterskott då men..... *Host* Jag har skickat det fel. Det var till min svåger!

Norrlänningen: Jo. Jag bor i Skellefteå, så du har nog gjort det då.

Jag: Jaha.. Förlåt, verkligen! Det var som sagt inte meningen... Men grattis i efterskott.


Jag har nu dubbelkollat och ändrat numret till min svåger i mobilen.

Den där jävla alzheimern

Den här dagen började väl sådär....
Skulle med Hugo till tandläkaren på kontroll och fick som vanligt stressa för att hinna med bussen. Hugo kunde inte hitta sitt busskort och jag äger inget, så jag skulle snabbt skicka iväg ett två textmeddelanden för att få våra sms-biljetter.

Jojo.. Snabbt gick det - och fel blev det. Istället för biljetter inom Göteborgs kommun stod det i min telefon att jag köpt biljetter inom Skövde tätort! WTF....! Chauffören var i alla fall schysst och lät oss åka på dem.

Väl framme hos tandläkaren fick vi sitta i väntrummet ett bra tag. Tillslut frågar tandsköterskan i luckan vem vi har tid hos. Jag minns inte, men rabblar i stället Hugos personnummer. Hon knappar lite på tangentbordet och sedan ler hon stort.

- Hugo ja. Han ska inte vara här förrän i morgon!

Nähäpp...

Men även här hade vi tur (eller så ser jag så jävla hjälplös ut att man inte kan låta bli att tycka synd om mig..) och Hugo fick komma in i alla fall.



Nu ska jag tröstfika med Linda. Puss på er!
RSS 2.0