Mina fina
Lilla "Norpan" kröp upp i pappas famn för att få en puss i går kväll.
Tänk att det snart är två år sedan hon kom! Bara åtta dagar kvar.
Trick or treat
Det började ju bra.
Sedan kan jag väl tycka att det spårade ur lite...
Fredags-frulle
Om en halvtimma kommer lillasyster och hennes söta son hit på frukost. Weeeiiii!
Jag har lovat att bjuda på frasvåfflor med sylt och grädde. Mums! 
Inte världens hälsosammaste frukost kanske, men jag använder i alla fall fullkornsmix. Anna Skipper kan ta sig i röven.
Kunde inte sagt det bättre själv
För någon månad sedan kunde man läsa bland nyheterna att skånskan var utrotningshotad och att den numera står med på Unesco:s lista över utrotningshotade språk. Oj då.
Då vill jag citera en vis man som kommenterade detta på tv:
"Skånskan. Saknad av ingen."
Humor när den är som bäst
Vill du få dig ett gott skratt?
Om uppgradering
Hur som haver. Han var inte jätteglad på mig häromdagen när han låg under/bakom en säng och tjostade. Jag hörde inte riktigt vad han sade först, så jag bad honom upprepa sig.
Maken (surt): Jo jag sa, att nästa gång du gifter dig kan du väl gifta dig med en hantverkare i stället!
Jag (glatt): Men det är ju planen. Make nr 3: Hantverkare. Det är redan bestämt.
Maken kan lugna ner sig
Vårat el-avtal går ut i dagarna, så vännen tecknade precis ett nytt mycket bättre avtal åt oss. Vi sparar i runda slängar 4,5 tusen om året. Nice! Då kanske jag får behålla elementen på här hemma.
Tack fina C... !
(Nu började jag helt osökt fundera på vart resten av mina vänner jobbar.)
In your face husband!
Jag har satt på varenda element i hela huset.
Är det bara mina katter som gör så?
Dessa katter, Stella & Zion, är båda utekatter. Ett självklart val för mig, dels för katternas skull - dels för min egen. Baktanken var att jag inte skulle behöva städa den jäkla kattlådan lika ofta. Givetvis.
Synd bara att mina katter inte fattat det ännu. Det spelar liksom ingen roll hur sabla länge de har varit ute, för varje gång de kommer in så är det precis som att de hållt sig hela tiden de varit ute! Det första de gör är att rusa till kattlådan (sådär nästan med korsade ben för att de är så nödiga..) och lägga en kabel eller två!
Är det bara mina katter som är för fina för att "gå" ute, eller har någon annan samma problem? Jag förstår liksom inte. Och missförstå mig rätt nu. Som småbarnsförälder är jag också evigt tacksam om kattjävlarna håller sig från lekplatser och sandlådor (Jo, där ÄR det okej att kalla dem så) , men de har ju en hel skog att tillgå precis intill knuten här!
Voffö gööö di på detta viset?!
Nu hägrar tv-soffan
Godnattkram på er alla, från Nerv-vraket! ;-)
Livet är en bergochdalbana ;-)
Vi är långt ifrån klara, men ungarna var trötta och behövde lägga sig i hyfsad tid ikväll, så att de orkar med morgondagen.
Förlåt. Rättelse: Så att JAG orkar med DEM under morgondagen. =)
Nova somnade i sitt numera alldeles egna rum, i sin nya lilla säng (Tack fina Lollo!) utan problem, medans Nellie och Hugo fortfarande ligger och munhuggs i våningsängen inne i sitt nya rum. Slutar de inte snart får jag spader. Så kan det väl inte fortsätta i all evighet sedan va??
Jag är i alla fall väldigt tillfreds ikväll. På det stora hela. Hade en oro i kroppen (själen?) innan idag som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av, men den kom i skymundan nu. Skönt.
För några år sedan mådde jag, av olika anledningar väldigt dåligt en period. Då hände det att jag fick så kallade panikångest-attacker. Sådant är ju jobbigt inte bara för den som drabbas utan även för omgivningen givetvis. Och en gång minns jag särskilt väl...
Den gången i fråga blev jag riktigt dålig. Såpass dålig att jag tvingade Maken köra mig till akuten. Och för en människa som min man, som inte är överdrivet förtjust i offentliga scener, är en hyperventilerande fru på en överfull akut inte direkt vad han fantiserar om på kvällarna, om man säger så.
Vi pratade om den gången tidigare idag.
Jag: Usch ja.. Jag trodde verkligen att jag skulle dö då.
Maken: Jag hoppades det.
Såå seg idag!
Jag lovar, jag drack inget annat än cola igår, men ändå känner jag mig nästan bakis idag. Vad beror det på tro? Hasar fortfarande runt i mysbyxor och munkjacka här hemma, trots att klockan snart är två.
Maken är ledig (Halleluja!) och har lovat att hjälpa mig möblera om ungarnas rum idag. Eftersom vi är minst sagt trångbodda (6 pers och två katter på 112 kvm) så måste två av barnen dela rum, nu när jag fått nog av att ha Nova inne hos oss.
Lotten föll tillslut på Nellie 9 år och Hugo snart 7. Så en våningsäng ska monteras upp i mitt och Makens gamla rum och alla flyttar ett steg bland sovrummen på övervåningen i stort sett. Alla utom 11-åringen som får behålla sitt rum så länge. Honom har jag i stället planerat att slänga ut i förrådet om ett par år. ;-)
Nu måste jag hasa mig ner i köket och sätta igång med middagen. Det blir spaghetti och köttfärssås här. Vad ska ni äta?
Färgstarkt och ekologiskt
Kvällens Blingo-visning vart riktigt lyckad. Sexton tjejer kom, utöver mig och Cissi som höll i det, och jag tror att nästan alla hittade något de ville ha. Utbudet var större än väntat och kläderna snyggare än jag trodde, även om en del av plaggen kanske var liiite väl färgglada och mönstrade för min smak. =)
Som värdinna får du lite "provision" på det som säljs, och får dra av den på det du köper, så en del av det jag beställde blev ju liksom nästan gratis då. Me like!
Här är plaggen jag köpte. Bilderna är förresten klickbara.
Sketaschnygga baggyjeans till Kevin (han var hemma och valde dem själv faktiskt) , och så en mysig liten sparkdräkt/pyjamas och världens ballaste mössa till Nova. Baggyjeansen som Kevin fick hade jag lätt kunnat tänka mig själv om de funnits i min storlek. Riktigt riktigt snygga! Bilden gör dem inte rättvisa. Men så kostade de 600 spänn med. Huvva! Egentligen alldeles för mycket pengar för barnkläder om du frågar mig - men så hade jag ju som sagt den där trevliga värdinnebonusen. Tack Cissi! Och ett stort tack till alla er andra tjejer som var med och sponsrade mina klädinköp ikväll! ;-)
Det var ju inte pinsamt. Alls.
När jag till slut gick ner till Anna-Karin och Daniels hus för att hämta mina soppåsar och bära dem till rätt ställe (sopstationen) så stod de inte längre kvar.......
Anna-Karins svärmor, tillika Daniels mamma hade nämligen precis fått plocka upp mina etthundrasjuttiofem miljarder sopor ifrån hela deras nylagda altangolv! Skat-jävlarna hade hackat sönder påsfanskapen och spritt ut blöjor och kattmat och gud vet vad överallt! Så när hon kom dit, strax före mig hade hon fått krypa runt och plocka upp skiten, försöka samla ihop det igen och slänga det på RÄTT ställe....
Hon log inte en enda gång när hon förklarade detta för mig.
Exhausted
You do the math.
Först skulle vi bara förbi sopstationen och slänga de etthundrasjuttiofem stinkande soppåsarna med gamla bajeblöjor och annat mys i, som jag haft ståendes i min hall en liten stund nu. (Note to self: Vädra innan folket kommer ikväll.)
Det gick inte jättefort dit.
"Nova, skynda dig lite."
"Nej, Nova. Inte plocka upp fimpen. Uscha!"
"Inte plocka fimpen sa mamma. Släng fi... INTE ÄTA fimpen! Spotta ut!"
"Ja Nova, det ÄR en fin snigel men nu måste vi gå.."
Väl framme vid sopstationen upptäcker jag att jag glömt sopnyckeln hemma. Fanfanfan. Jag tänker INTE gå tillbaka hem och sen ner igen innan jag går till affären.
Kommer på att Anna-Karin och Daniel ju bor i radhuslängan närmast sopstationen och ringer på deras dörr i hopp om att få låna deras sopnyckel. De är givetvis inte hemma.
Tänker fortfarande inte gå tillbaka hem och hämta nyckeln.
Får den briljanta idén att lämna mina etthundrasjuttiofem stinkande soppåsar utanför deras dörr så länge, för att gå tillbaka och hämta dem efter att jag har handlat och hämtat min nyckel i stället.
Fortsätter min evighetspromenad till affären med Nova.
Inne i affären inser jag att jag omöjligt kommer kunna handla över huvud taget, om inte Nova sitter i vagnen. Hon är som en virvelvind som far runt och slänger ner saker hon tycker att vi ska köpa i korgen.
Försöker lyfta i henne i vagnen.
Efter drygt tjugo minuters brottningsmatch, en genomsvettig högröd mamma och en gallskrikande unge som av ren ilska börjat blöda näsblod kapitulerar jag. Ja, jag ger upp! Jag ger med mig. Shame on me. Men jag måste fan äta idag liksom. Jag har andra barn som väntar hemma på mig. Ska de svälta ihjäl för att deras mamma aldrig kommer hem??? Va?!
Handlade klart så fort jag bara kunde medans jag låtsades som att det inte var mitt barn som slängde ner potatis i en gammal farbrors varukorg och bet hål på ett hotdog-paket. Sedan gick vi äntligen hemåt igen.
Nu sitter jag här, helt färdig. Med en tvååring som tvärsomnat, oupppackade matkassar och en rå hotdog i handen. Jag SKA börja med maten. Alldeles strax. Ska bara andas ut först.
Och slänga de etthundrasjuttiofem stinkande soppåsarna som står utanför Anna-Karin och Daniels dörr, justde´ja...
Såvaremånda
Jag känner mig lite smått ensamstående eftersom ungarna träffar brevbäraren mer regelbundet för tillfället. Nova skriker pappa och springer efter hans cykel när han lämnat vår post.
Den där sista meningen var ljug. Men det är förmodligen bara en tidsfråga innan det händer.
Å andra sidan så är det ju trevligt med åtminstone en bra inkomst i den här familjen. Om någon vet ett trevligt (eller otrevligt) deltidsjobb i Göteborg, som jag med min alldeles underbara personlighet och enorma arbetslivserfarenhet kan söka så hojta till!
Den här veckan har barnen för övrigt höstlov så det mesta av min energi går åt till att driva runt Cirkus Borg. Och som grädde på moset startar vi veckan med ett klädparty här ikväll! Cissi, som är en vän till en vän, kommer hit och visar upp kläder utav ett märke som heter Blingo och ett tiotal av mina trevligaste grannkärringar kommer hit för att syna och synas. ;-)
Därför ska jag ta med några av mina ohängda ungar till affären nu, för att inhandla fikat till kvällen. Hasta la vista!
Ärlighet varar längst
Maken: Alltså. Jag jobbar ju visserligen med IT, men jag är ingen programmerare. Har du sagt det till henne?
Jag: Jadå, jag sa att du e helt värdelös.
Det tog skruv. Han har ringt från jobbet typ tre ggr idag och pratat om den där hemsidan och att det nog inte ska bli några problem i alla fall. =)
Inte tuggummi i alla fall
Stod och sorterade smutstvätten som skulle in i maskinen, skakade ur halva sandlådan på badrumsmattan och tömde byxfickor på diverse "skatter". (Lärde mig en läxa när en 10 cm lång spik drog sönder hela trumman på vår förra tvättmaskin nämligen.)
Då, tillsammans med godispapper och en pennstump trillar något helt annat ur äldsta sonens jeans. En kondom!
EN KONDOM??? EN KÅNDÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅM!!!!!!!!????? WTF?!!!?
- Keeeeeviiiiiiin!!!!!! Kom genast hit!!
Ett stycke gänglig elvaåring kommer släntrandes.
- Jaa?
Jag viftar frenetiskt med kondomen i luften och frågar upprört:
"VAD är detta du går runt med i fickan?!!"
Sonens ansikte spricker upp i ett nöjt flin och han svarar glatt:
" Jaha, den. Den fick jag av några killar i högstadiet. Det är en kondom ser du väl? Såna har ju du och M i skrivbordslådan. Och nu vet jag vad man har dem till också..."
Egen kundvagn är The Shit!
För en sekund var jag orolig för vad folk skulle tänka
När Hugo skulle iväg på det där barnkalaset idag, som alltså var en maskerad, var jag inte helt övertygad om att dräkten var okej...
Men det var alltså ett SPÖKE han skulle föreställa. Inget annat. 
Det kändes som att även kostym-tillverkaren kände något slags tvång att förtydliga detta - inte sant?
Mord i sinnet
Det lät som om min säng stod mitt på riksväg 40, där någon dessutom körde på för fullt med en asfaltsborr av något slag.
Jag fattade direkt vad det var frågan om och gav Maken en välriktad spark i ryggen för att han skulle ändra ställning och väsnas mindre. Han reagerade inte ens.
Efter några fler försök gav jag upp och funderade på vad rubriceringen kunde tänkas bli om jag "råkade" lägga mig över honom med kudden.
En olycka händer ju så lätt.....
Inte den vassaste kniven i lådan
Men han är söt. Min lille ljushårige...
Jag: Hänger du med och köper födelsedagspresenter nu då?
Hugo: Till vem??
Jag: Jaa du... Vem är det du ska på kalas till i morgon?
Hugo: Anton.
Jag: Då föreslår jag att vi handlar till honom.
You dirty...You!
Tv-program jag funderar på att söka till
* Du är vad du äter (Som någon sade: "Du hade väl fått simma i en pool med cola när programmet var slut.")
* Lyxfällan (Fast tänk om de säger att jag måste börja jobba? ;-))
Vad jag däremot missade att söka till, var programmet som kanal 5 ska spela in, där de ska skicka en gammal niondeklass (som gick ur skolan för sisådär 15 år sedan) till Karibien i två veckor för en rejäl dokusåpa-reunion!
DET hade varit apkul. Tror jag. Hoppas någon annan i min gamla klass sökte!
Ett liv i lyx
Som småbarnsförälder är man inte längre så kräsen. Det kan räcka med lite egentid, micromat och ett glas rött när barnen sover. 
Jag älskar mina systrar!
Bara kände att jag var tvungen att tala om det. Att jag nog faktiskt har världens absolut bästa storasyster (Sanna) och lillasyster (Lollo). Jag träffade dem båda två i helgen som var, på inflyttningsfesten Lollo och Daniel hade i sitt nya radhus, och slogs då av vilken fantastisk tur jag har som har dem i mitt liv.
Jag och Sanna hos Lollo i lördags.
Susanne & Louise
Förutom min familj (barnen och Maken) är det de som står mig absolut närmast. Närmre än mina föräldrar, än mina vänner - ja, än någon annan! Tyvärr säger jag det allt för sällan. Jag tror inte de vet hur viktiga de är för mig. Jag tror inte det. Men jag hoppas.
Sanna som är 13 år äldre än mig har varit som en extramamma för både mig och Lollo under hela vår uppväxt och vi spenderade massor av helger och skollov hemma hos henne och hennes man när vi var yngre. Tid som verkligen har betytt enormt mycket för mig.
Mellan Lollo och mig är det bara 1,5 år så vi har ju gjort i stort sett allt tillsammans när vi var små. Det var först i tonåren som vi gled isär lite. Eller gled isär var fel uttryck. Vi har aldrig glidit isär, bara haft olika liv. Men hon har alltid stått mig lika nära.
Vi är väldigt olika vi tre, på många sätt. Och ändå är det som sagt, de två människorna som står mig allra närmast här i världen.
Vackra, fina, älskade underbara ni!!! Varför bor ni så långt ifrån mig?!?
Renovering på gång
Nu har han erbjudit sig att hjälpa oss med renoveringen av badrummet på övervåningen också. (Väck mig inte om jag drömmer - det är alltså finally på gång!) Jag meddelade maken detta via telefon lite tidigare.
Jag: .... och nu när han är klar så kan han hjälpa oss med badrummet sade han. Om vi inte hade tänkt ta in någon annan. Visst e det grymt!?
Maken: Jo, det är väl bra.
Jag: Jag tycker vi tar honom, han e skittrevlig och vi kommer bra överens han och jag. Innan han gick idag sa han att han skulle gett mig en stor kram om han inte varit så smutsig.
Maken: Då var det bestämt. Honom tar vi INTE!
Utmanad hos Cazadora
Jag utmanar Carro, Johanna, Linda, Miss C, och Ullrika!
Regler:
Det här är svårare än du tror!
Kopiera detta till din blogg,utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn
som svar (förutom på fråga 1)!
Lycka till!
1. Vad heter du: Petra
2. Ett ord på fyra bokstäver: Port (Jag skrev pitt först, men det kändes lite omoget..)
3. Flicknamn: Pernilla
4. Pojknamn: Peter
5. Yrke: Polis
6. Färg: Pink (Rosa på engelska. Kom på nåt bättre själv då.)
7. Klädesplagg: Polotröja
8. Mat: Potatisgratäng
9. Sak i badrummet: Parfym
10. Plats/stad: Paris
11. En orsak att vara sen: Parkeringsproblem
12. Något man skriker: Passa! (Har nog aldrig skrikit det själv dock)
13. Film: Panic room
14. Något man dricker: Pepsi Max
15. Band: Pussycat Dolls (Är de egentligen ett band?)
16. Djur: Påfågel
17. Gatunamn: Parkgatan
18. Bil: Porsche
19. Sång: Poison
Skillnaden mellan kvinnor och män - igen
Så min man skickar ett sms till.....
"Du förstod att jag menade ett blowjob va?"
Någon hade nallat i medicinförrådet tror jag...
Efter några signaler svarar en vag och förvirrad röst..
- Eh... Välkommen till.... eh... *paus* Folk...eh..tandvården i Torslandaaaa
- Ja hej. Jag skulle behöva boka om min sons tandläkartid, som är nu på fredag, den 16:e.
- Jaha... Då vill du ha en ny tid då ja...
- Ja, fast vi kanske ska ta bort den gamla först. Vill du ha hans personnummer?
- Den gamla ja. När var det han skulle varit här?
- Nu på fredag. Den sextonde.
- Och vad hette pojken? Det har du säkert redan sagt, fast jag har glömt det.
- Nej det har jag inte. Han heter Hugo och har en tid kl 8:30 den 16 oktober.
Damen tystnar och jag hör hur hon klickar och fixar i andra änden innan hon åter tar till orda.
- Sådärjaaaaaa.... Då var den tiden borttagen. Vill ni ha en ny tid kanske?
- Ja tack, gärna.
- Vi har en på fredag.
- Va??? Nu på fredag?
- Ja, den 16:e.
- ?????????????????
- Men det kanske är för snart?
Så har vintern kommit till Det lilla rucklet på åkern
Nej, nu ljög jag. Men det kunde ha varit så. Nästan.
Det var minusgrader ute, 18 grader inne och raggsockarna Jessica gav mig i present för ett tag sedan (Säkerligen med stundande vinter i åtanke) åkte på innan fötterna vågade snudda golvet. Brrrr! Fan vad jag hatar kyla.
När jag kom ner i köket förra veckan hade någon jävel dessutom stängt av elementet! Jag blev helt tokig.
Jag: "Vem faan har stängt av elementet?!!"
Min ekonomiska man: "Va!!? Har det varit PÅ??!!"
(Tilläggas bör kanske att människan sitter inne på ett varmt kontor hela dagarna och för övrigt tycker att det är SKÖNT med feberfrossa...)
Jag e sjuk...
Tyck synd om mig.
På inspelningen av "Fyra år till"
Vi som var statister för dagen - Ett gôtt gäng!
Daniela och jag i full mundering, hihi...
Björn Kjellman, som har en av huvudrollerna, och jag. =)
Fick komplimanger för min nya mössa idag
Köpt på nelly.com
Kul med folk som vågar sticka ut
Var med Helena på stan igår och träffade då på den här söta tjejen:
Levin hette hon, om jag inte minns fel, och hon hade helt klart de coolaste kläderna jag sett på länge!
Nu vill jag nog flytta
Det regnar in in Nellies rum. Ifrån taket. Igen...
Vi får förmodligen riva upp hela skiten. Svärfar och Maken tog ner en innertaksplatta igår för att kolla storleken på skadan. Idag kommer ett proffs. Det kan bli intressant.
Såhär såg det ut innanför en av plattorna i Nellies tak...
Jag vill bo i lägenhet. Med en fastighetsskötare som kommer samma dag som man ringer. Som fixar läckande holkar, stopp i avloppet, trasiga persienner, dörrar som inte går att stänga och gamla tak.
"Har man inte tid och intresse för renoveringar så ska man inte bo i hus" sade alltid min morfar.
Han visste vad han pratade om.
Servitris för en dag
På söndag ska jag göra en för mig helt ny grej. Jag ska vara statist på en filminspelning här i Göteborg! Ska föreställa en ungersk (Ja, ungersk, hihi!) servitris på någon restaurang.
Filmen som spelas in heter "Fyra år till" och är en romantisk komedi med Björn Kjellman, Eric Ericsson och Tova Magnusson. Låter väl lite kul?
Säg det med en blom... Nej - potta!
Den spelar en melodi när du kissar i den. (Fråga inte hur jag vet det, för Nova har inte gjort det ännu.)
Han hade varit och shoppat med sin mamma och tyckt att de skulle köpa en potta till Nova.
Nova har nämligen tjatat i över en vecka nu om att "Vi sa söpa potta!" , eftersom hon inte alls vill sitta på toalettstolen, och jag får ju aldrig gjort det.
Tack Casper, från både mig och Nova!
Hahaha!
That´s the spirit!
Nova var skitlycklig över att få gå tillbaka till dagis idag, efter nästan två veckor hemma med mig.
Betyder det att hennes förskola är grym eller att det är tortyr att umgås länge med mig???
