Familj nära brinna inne!

Okej, nu överdrev jag liiite där. ;-) Men det KUNDE faktiskt gått riktigt illa här förra helgen.

Maken skulle ut med polarna, och stod duktigt och strök sin skjorta innan han gav sig iväg runt lunchtid redan. Mindre duktigt var det, att han glömde dra ut kontakten och alltså lämnade strykjärnet på hemma på strykbrädan.

Något jag upptäckte ganska exakt nio (NIO!) timmar senare. Ingen fara skedd som tur var, men jag kunde inte låta bli att sms´a Maken i alla fall.

Jag: Du glömde strykjärnet på innan!

Svar:Oj. Sorry, det missade jag helt. Men det gick bra ändå hoppas jag?

Jag: Njae, huset brann ner och vi har halverat barnaskaran till två, men det är lugnt...

Svar: Jaja, var det inte värre? Vilken tur! Älskar dig.





Mitt ABC

Knyckte den här idén inne hos Linda. Gillar ju sånt, vet ni väl... ;-)



Allergisk mot sport i alla former, samt pollen.
Bor i Torslanda
Cola är en av mina många laster.
Drömmer om ett större boende, gärna precis vid vattnet.
Egoister är bland det värsta jag vet!  
Fyra barn har jag begåvats med.
Grubblar alldeles för mycket ibland.
Humor är superviktigt för mig!
Ironi likaså
Jämrar mig som en man när jag är sjuk.
Körkort har jag inget.
Lever mycket för stunden.
Musik är terapi för min själ.
Nu gift med make nr 2 .
Optimistisk för det mesta, speciellt när det gäller tider.
Pratglad. "Sänder jämt" enligt Maken.
Qvinna. (Fy fan vad kontaktannonsigt det blev nu.)
Rädd för blod och höga höjder.
Shoppar för mer än jag har råd med.
Tror inte på Gud - men däremot att allting har en mening.
Umgås gärna och ofta med mina vänner.
Vänner är också namnet på den bästa tv-serien som någonsin visats på tv.
Wife 1.0 kallar Maken mig
Xtra allt ska det vara när jag äter =)
Yllehalsdukar och mössor är ett måste för mig på hösten!
Znarkar tydligen ibland..
Ångrar hellre det jag gjort än det jag inte gjort.
Älskar min familj och mina vänner.
Önskar att jag kunde vinna på lotto.

Han dog på mitt altanbord

Satt i soffan och tittade på Vakna med The voice när det small till i fönsterrutan bakom mig. Det lät som när en snöboll träffar glaset, men det kändes ju lite för tidigt för det, så jag reste mig upp och tittade ut.

På mitt altanbord alldeles under fönstret låg den här lille kraken och drog sitt sista andetag...



Stella fick stanna inne när jag gick ut för att flytta honom, så hon vart lite sur på mig.



Nu hoppas jag att dagen bara kan bli bättre.
RSS 2.0