En "Petra"...

Om du slår upp Petra i Svenska Akademins Ordlista, så står det:
Dumfan som aldrig tänker innan hon öppnar käften. Kan ha en släng av Tourettes.

Det är jag rätt säker på.


I radhusområdet där vi bor grejas det för fullt såhär på sommarhalvåret. Det är ommålningar och fasadbyten, byggställningar till höger och vänster och det vimlar av karlar i blåställ som gärna kör en ganska grov jargong när man går förbi. Givetvis alltid med glimten i ögat, men till och med jag blir lite generad emellanåt faktiskt. Tro´t eller ej.

I alla fall. Vi tänkte höra med firman som grejar grannens hus nu om de kunde tänka sig att fixa vår fasad också, så idag när jag varit med Nova på lekplatsen så stannade jag till vid gubbarna i blått för att få lite info.

- Jo, det är så att vi också skulle behöva renovera vår fasad och jag tänkte höra om ni hade möjlighet att ta det jobbet med eller om ni är fullbokade en lång tid framöver.

- Det ska nog inte vara några problem lilla damen.

- Eh nähä, vad bra! Vad gör jag nu då? Finns det någon här som kan ge mig ett nummer kanske?

Unisont massgarv ifrån tre karlar med snuskig fantasi bryter ut.

Jag: Det där lät fel.


Innan jag flydde fältet fick jag ett visitkort i handen, så Maken blir nog glad ändå. Trots att jag just bett tre främmande män om ett nummer.



Det är visserligen lätt att glömma

Note to self:

Du har fyra barn Petra. 
Lägg förihelvete inte en vit duk på köksbordet.



Note to self 2:

Om du nu ska envisas med att lägga på en vit duk,
ta förihelvete bort den innan frukost.


Dieten

Jag tänkte avlägga en liten lägesrapport om mitt dietande igen.
Det går svinbra, tackar som frågar.

Efter gårdagens bravader smaskade jag i mig först en Magnum Strawberry White (som för övrigt måste vara den godaste glassen på åratal) samt ett halvt glas rödvin på Evas altan lite senare. Hon hade sett mig jaga förbi efter Nova X antal ggr under dagen och tyckte nog att jag kunde behöva det.



Så nu har jag ändrat reglerna. Diet för mig innebär alltså nu att man endast får intaga en glass, samt ett glas vin/öl varannan dag. På sin höjd varje. Sedan så får man bara äta godis fredag/lördag/söndag.

Om man kör på för hårt med dietandet i början så blir det nämligen lätt att man inte orkar med det har jag hört, och det vill vi ju inte ska hända!



PS. Det är givetvis okej att äta mat också och inte BARA en glass och ett glas vin alltså. Om nu någon inte förstod det.


Näpp

Det blev inget bloggande igår pga ett stycke utmattad mamma. De bidragande faktorerna till detta var sol & värme på huvudet hela långa dagen, samt tre rymningsförsök ifrån mitt fjärde barn.

Hon pinnar iväg så fort hennes små knubbiga ben bär henne bara man vänder ryggen till en sekund. Det hjälper föga med låsta grindar och dörrar när man har tre äldre syskon som låser upp dem hundrafemtielva gånger om dagen! En av gångerna hann jag ifatt henne på busshållplatsen bakom vårt hus, där hon satt och vinkade lyckligt åt mig från en bänk och gastade: Jag ska åka buss! 
Jomenvisst serru.

Jag funderar starkt på att köpa sele och löplina.


Nova tyckte att Maka Paka (eller vad fan han heter) behövde lite solskydd han med.




Satan i barnakropp



      

Nytt försök

Idag är det måndag.
Alla som känner mig hyfsat väl vet att måndagar betyder diet-start - igen...
Så nu gör jag ett nytt försök.

Någon som vågar slå vad om hur många dagar jag fixar att hålla det den här gången?


Eh..okej.

Alltså, jag uppskattar leksakstillverkarnas försök att göra verklighetstrogna prylar, det gör jag. Men är detta verkligen nödvändigt...?





Där sparade jag hundra spänn

Flera av mina tjejkompisar har frågat om jag inte ska hänga med på bio och se Sex and the city 2 någon kväll. Jag var aldrig ett fan av serien när den gick och följde den inte. Tyckte i ärlighetens namn att den var lite smålöjlig. Men efter att ha sett trailern för den andra filmen nu blev jag lite sugen på att se den trots allt. Den verkade lite småmysig ändå.

Fast då ska man väl helst ha sett den första filmen innan tänkte jag, och bad att få låna den av en vän. "Ettan är bättre än tvåan, men båda är jättebra" har varit standard-kommentaren från folk omkring mig. Alla tjejer. Ändå tvingade jag Maken att se den med mig igår kväll.

Efter halva filmen säger han:
- Nu tror jag att jag vet hur det känns för dig att se en fotbollsmatch....

Jag tyckte visserligen att filmen var bättre än så, men det var också allt. Herre Jesus vad lam den var! Visst, den hade sina ljusa stunder och jag skrattade till någon gång, men på det stora hela tyckte jag att den var seg, fånig, förutsägbar och som ett alldeles för långt avsnitt ur tv-serien. Jag somnade strax innan den var slut.

Det blir ingen tvåa för min del.
Men jag är nyfiken. Är jag verkligen den enda tjejen i världen som inte tycker om den här typen av film?


Nu går vi mot mörkare tider igen

Så var midsommarafton över för den här gången och ljuset som man precis börjat vänja sig vid är snart ett minne blott. Nä, riktigt så dramatiska ska vi väl inte väl inte vara, men vi går ju mot mörkare tider nu igen. Och det suger.

Jag älskar långa ljumma sommarkvällar, kvällar som igår med långbord, färskpotatis sill och grill. Det finns inte mycket som slår det.











Så njut av sommaren! Den är förbi så fort.

Nu drar vi till bygdegården!

För barnens skull (och lite för att få rätta midsommarkänslan också) åker vi ner till traktens bygdegård om en liten stund. Där ordnas det varje år med midsommarstång, fiskedamm, halvkasst fiolspelande och förnedringsdans kring fallos-symbolen.



Ganska mysigt faktiskt, men man kan ju inte låta bli att undra vem tusan som en gång i tiden kom på "Små grodorna"?

Den kommer ni inte få se mig dansa om ni kommer förbi i dag i alla fall. Skulle ni mot förmodan göra det så har jag med största sannolikhet rökt olagligheter innan.

By the way

Apropå inget så har jag har tre grejer jag måste få sagt här ba´.

1. Igår var jag svinduktig och grundmålade dörren till redkaps-skjulet på baksidan. Tada!

2. Om någon undrar hur det går med min diet, så sluta med det. Sköt dig själv för fan!

3. Jag hade en tredje punkt här när jag började skriva, men den har jag glömt bort nu.

Haj!


Glad midsommar på er hörni!

Jag "råkade" natta Nova extra länge igår kväll, så när jag kom ner i vardagsrummet igen var det bara 12 minuter kvar av fotbollsmatchen. Så jädra synd alltså, för jag hade verkligen velat se allt det spännande som hände innan där på planen mellan... eh.. mellan.. hrm, de där två länderna som möttes. Men men, livet e hårt.

Maken hävdade bestämt att det inte räknades som att jag sett gårdagens match och att jag är tvungen att se en annan istället nu. Vi får la se hur det blir med den saken. Har jag tur glömmer han bort det.

Häromdagen såg jag faktiskt några minuter av en annan match med honom också! Jag råkade gå förbi tv´n just när någon gjorde ett mål och fastnade med blicken en stund innan jag vände mig mot Maken och frågade med äkta intresse: "Vad hette han som gjorde mål?"
Maken (lite glatt överraskad): "Han heter Ronaldo."
- "Han var snygg!"

Då muttrade Maken något surt om att det var klart att jag tyckte det, för det tycker alla fjortisar.

Jag tror att han syftade på att jag också är helt såld på Twilight-sagan, men jag är inte säker. Det kan ju vara så att han tycker att jag är så fantastiskt ungdomlig också. Som en fjortonåring.

Eller inte.

Aargh..!

Höll på att trampa i en liten musjävel till innan.



Det är ju för fan rena rama djurkyrkogården här hemma.


Vad gör man inte

Höll på att snubbla över en död mus i köket i morse och skrek hysteriskt efter Maken. Han bara flinade skadeglatt mot mig när jag bad honom slänga ut skiten och svarade att eftersom det är mina katter som släpat in eländet så det är mitt jobb att ta bort det. Tack för den liksom!

Efter en helsikes massa bönande och löften om att sitta med och kolla på EN HEL fotbollsmatch på tv´n ikväll plockade han bort kadavret åt mig.

Nu såhär i efterhand undrar jag om det verkligen var en så bra deal. En fotbollsmatch är ju för fan evighetslång. 


Hmmm...

Jag fick plötsligt en sån väldig lust att lära mig spela schack.
Har inte spelat schack någon gång i hela mitt 31-åriga liv, men nu, nu plötsligt blev jag sugen.

Bör jag söka för det?


I-landsproblem

Jag är så allergisk va... Pollenallergin i kombination med alla katter här hemma gör mig helt väck. (Jag vet att det inte verkar jättegenomtänkt att skaffa katt när man är allergisk mot pälsdjur - än mindre flera katter, men Hey I´m a catlady så...) 

Jag snorar, nyser, hostar, kliar och ser rent ut sagt för jävlig ut och tabletterna mot allergin gör mig tröttare än tröttast. De riktigt starka faller jag nästan i koma av, så dem undviker jag in i det längsta.

Men vart vill jag komma med det här då?
Ingenstans egentligen. Jag ville bara få gnälla lite. Jag är på gnäll-humör.

Det var visst syrran också, för hon avslutade vårt telefonsamtal tidigare idag med orden:

- Nääh... Om man skulle ta en plastpåse, trä den över huvudet och knyta åt ordentligt då.

Helgen i bilder


Tårtan med 10 ljus


Födelsedagsbarnet


Presentöppning med kompisen


Min lilla systerson Noah, syrran och min stora systerson Filip


Mamma och José


Nova söker uppmärksamhet :-)


Något motvillig lillasyster och jag


Vattenkrig... :-)


Fuskstädning och mer kalas

Igår var en jättelyckad dag. Vi hade Makens del av släkten här för att fira Nellie och det är alltid lika trevligt. Jag är så glad att jag fått adoptera dem!

Nellies pappa ringde faktiskt och frågade om vi var hemma och svängde förbi med presenter också! Vi blev lika förvånade och glada både jag och Nellie. Ibland har han sina ljusa stunder den där mannen jag varit gift med en gång i tiden... 

Idag har vi gömt smutstvätten i klädkammaren igen, sprayat luktagott på toan och tvingat barnen att bädda sängarna för alldeles strax trillar gästerna till släktkalas nr 2 in. Denna gången är det mina relativiteter som kommer.

Varför vi har två kalas i stället för ett, är för att vi är såpass många i vår släkt. Det brukar kännas som att man alltid stressar runt och kollar så att inte kaffet är slut istället för att sitta ner och umgås med folk på kalasen. Så trist tycker jag. Jag vill att folk ska känna att jag tycker om att ha dem här och har tid med dem. Därför kör vi den här varianten nu.

Återkommer med bilder från båda kalasen ikväll. Haj!

Nellie 10 år!

Det är sjukt hur fort åren går. Sjukt I tell ya´!

I morse "väckte" vi en rävsovande Nellie med skönsång och presenter på sängen och senare idag ska vi ha lite kalas här hemma.





PS. Vet ni hur gammal man känner sig när man går in på sin dotters Facebook-sida och ser att hon är "I ett förhållande".....

Äntligen fredag!

Rastlösa sommarlovs-barn i kombination med en mamma på diet har gjort veckan något låång. Mitt tålamod har inte varit på topp om vi säger så. Och Novas begynnande 3-årstrots blir bara värre och värre. Gaaah!

Men nu e det äntligen fredag och den andra vuxna i familjen ska också vara hemma denna helgen. Fast han är nog lite seg idag i alla fall skulle jag gissa, då han var ute med jobbet igår.

Idag ska jag ta de två stora till tandläkaren för kontroll och efter det är det tänkt att Nellie och Hugo ska åka med vår avlösare Emelie till Liseberg. Emelie är GULD värd och jag vet inte hur vi klarade oss innan vi hade henne. Eller, klarade oss gjorde vi ju givetvis, men tack vare Emelie så finns det tid och plats för den där lilla extra egentiden för varje barn. Och ungarna avgudar henne. :)

Nellie fick ett guldpass till Liseberg, som ett förskott på födelsedagspresenten för ett litet tag sedan, och hon har nog redan tjänat in det så ofta som hon är där. Ibland åker hon dit med Emelie, ibland med kompisar och sedan så blir det ju några besök med oss i familjen varje sommar också. För utan Liseberg är det ingen riktig sommar!



Nellie fyller ju som sagt år snart. Imorgon närmare bestämt, vilket innebär släktkalas i helgen. Så idag har vi massor med inköp till kalaset att göra också. Bäst jag sätter fart!

Hej så länge ♥




Gissa djuret

Vännen Anna-Karin har skaffat .... eh....hrm... hund.
Åtminstone hävdar hon att det är en hund.

Jag är inte helt övertygad om att det är riktigt rätt benämning på djuret, men låt mig presentera Ozzie för er.



Liiite söt är han allt. Fulsnygg liksom.


Faan vad jag hatar att gå på diet!

Jag har nu "bantat" i exakt 36 timmar och kan meddela att jag INTE är så jävla roligt sällskap för tillfället. Jag har alltså varvat nutrilett-påsar med tonfisk, kycklingfilé, hårt bröd, frukt och grönsaker i två dagar och sockerabstinensen är fruktansvärd! Olidlig!

Jag sitter här och trycker i mig plommon för att lindra sötsuget (För frukt är ju godis vet ni väl? Bah! Vilken jävla idiot sade det?!) så snart får jag väl en allergi-chock som heter duga med. Jag är nämligen allergisk mot kärnfrukter. Men testa själv att käka banan i all fucking oändlighet så ska du få se hur kul det är. Det är banne mig värt svullen hals och klåda i hela munnen att få äta någon annan frukt.

Fast jag kan ändå inte låta bli att tänka att en påse Gott & Blandat inte hade kliat alls...



Pimp my husvagn

Jag och Nova gick ner till Anna och Linda som höll på att greja i sina husvagnar på parkeringen idag. De har köpt varsin gammal vagn för en lagom penning och håller på och pimpar dem för fullt. Helt underbart!




Nova och Annas dotter Evelina



Grannen Anna

De blir skitballa, med lurviga heltäckningsmattor och nya gardiner. Anna har till och med tagit det så långt att hon börjat kakla den lilla toaletten i vagnen!

 
Barnkammardelen i Annas vagn.

 
Några roliga krokar innanför husvagnsdörren piggar alltid upp.


Kan man bli annat än inspirerad?? Jag vill också ha en husvagn!


Man vet att det är dags att börja banta...

Man vet att det är dags att börja banta, när ens egen mamma föreslår att man ska sätta upp ett foto av sig på själv på kylskåpet - "som motivation"...


Lite bilder från skolavslutningen









Japp. Den efterlängtade fadern dök upp tillsammans med raraste faster och ett par utav småkusinerna. Ungarna blev jättelyckliga och då var mamma Petra givetvis nöjd också. Tänkte att det var lika bra att föreviga mötet eftersom man aldrig vet hur långt det är tills nästa gång.. (Ja, jag vet att jag låter lite bitter fast jag lovat mig själv att inte göra det. Men det är svårt att låta bli ibland.)

Men nu har sommarlovet alltså officiellt börjat hos Cirkus Borg! Gött e det!
:-)

Nu nalkas ljuva sommar..

Imorgon är det finally dags för barnens skolavslutningar, och eftersom de går på olika skolor men ändå slutar vid samma klockslag så får jag och Maken dela på oss. M går på Hugos avslutning här i Torslanda medans jag åker till Utby och de två stora barnens skola. Även barnens mormor och faster kommer dit. Och håll i er nu, men det kan hända att K & N´s pappa dyker upp med! Gulliga faster Pernilla hade pratat med honom och det verkade faktiskt som att han kommer. För säkerhets skull säger jag ändå inget till barnen, ifall han ändrar sig. Det får bli en glad överraskning.



 


Har slukat ännu en Meyer-bok

Kunde givetvis inte hålla mig från att köpa Stephenie Meyers sjätte bok (femte i Twilight-sagan) när jag såg den på Maxi häromdagen.



Jämfört med de andra böckerna som varit på mellan 600-900 sidor långa, så kändes den här med sina knappt 150 sidor snarare som en kort novell. Jag började på den i går morse och avslutade den innan jag somnade för natten. En absolut läsvärd liten side-story till de andra Twilightböckerna, speciellt i väntan på att Eclipse ska ha premiär. Men i sanningens namn kom jag knappt ihåg den lilla karaktären Bree Tanner ifrån tredje boken (var tvungen att skumma igenom den igen för att friska upp minnet), så att just hon fick en helt egen bok förvånade mig lite. Men som sagt. Absolut läsvärd! Och har du inte läst alla böckerna ännu så skulle jag nog rekommendera att läsa denna före du läser den fjärde boken, även om de inte kommit ut i den ordningen.

Nu tänker jag börja på Breaking Dawn (Så länge vi båda andas) - igen... :-)

Hur kunde jag missa detta?

Snubblade över det här klippet från MTV Movie Awards nyss, och insåg att jag heeelt underskattat Tom Cruises sinne för humor. Här, i rollen som Les Grossman, bjuder han verkligen på sig själv... Hihi!


Watch the 2010 MTV Movie Awards at MTV.com!

Männen i mitt liv

Jag har kanske inte varit jättetydlig med det här på bloggen (insåg jag när jag fick frågan av en bekant), men jag och M har alltså flyttat ihop igen för några veckor sedan. Så nu vet ni, men jag vill inte gå närmare in på det. 

Nu är han ju visserligen frånvarande den här veckan i alla fall (golf-weekend), den där mannen jag är gift med, men så länge får jag nöja mig med sällskapet från de två yngre männen i mitt liv, mina fina söner Kevin och Hugo. ♥ Och det är inte fy skam.

Tyvärr så har ju Kevin och Nellie (mina äldsta barn) inte jättebra kontakt med sin biologiska pappa och ibland dyker funderingar kring detta upp, som idag till exempel. K & N kom till mig och frågade om jag inte kunde ringa honom och fråga ifall han ville ses. De hade ju inte träffats på länge nu. (Nio månader närmare bestämt.)

Jag svarade att jag kunde slå telefonnumret men att det var bättre att de ringde själva. R (ex-maken) skulle säkert bli jätteglad. De tvekade och såg osäkra ut båda två först, men sedan tog Nellie telefonen ur min hand när signalerna började gå fram. Jag såg hur nervös hon var min lilla/stora gumma, och det blev värre för varje långt pip. Vid fjärde signalen försvann den sista droppen mod och hon slängde över luren til mig.
- Du får prata om han svarar! Jag vågar inte.

Det kändes så hemskt, men jag lade faktiskt på luren. Jag visste inte heller vad jag skulle säga om han svarade.
- Hej, ursäkta, men kan inte du bli lite bättre på att höra av dig till dina barn?
Nä, den funkar liksom inte. Jag har testat, tro mig. Och jag har gett upp.



Kevin tidigare idag. Snart tolv år och full av funderingar.

Men barn gör visst inte det. Pappa är alltid pappa av någon konstig anledning, det vet jag av egen erfarenhet. Själv har jag inte träffat min far på tre år nu - vi pratar på telefon någon gång då och då - men inte har jag slutat bry mig för det. Jag har däremot accepterat att vissa människor aldrig ändrar sig. Och det är deras förlust.



Snigla den bara! Gör´t!!

Lilla Grannen fyllde ju som sagt år igår, och jag och Anna-Karin hade bestämt oss för att köpa en liten grej från oss båda. Något som kan vara bra att ha. Något som får plats i handväskan (om den är rymlig). Något gott. Och en överaskning. ;-) Lite som ett kinderägg kan man säga.

Jag var den som skulle inhandla presenten, så i förrgår tog jag med mig syrran och åkte till Martinshop som är en leksaksaffär för vuxna. En välsorterad sådan, ojojoj... :) Jag hittade massa spännande prylar, men tillslut föll valet på ett par favoriter som jag frågade expediten om. Kunde hon rekomendera någon?

- Ja, absolut. Känn på den här! Säger hon och lägger leende en frenetiskt vibrerande mojäng i min hand.

Jag håller lite försynt i den och mumlar något i stil med "Joo.. Den verkar ju bra..." Samtidigt som jag tänker att det ju faktiskt inte är handen den är avsedd att vibrera mot, så det är liksom inte helt lätt att veta hur den funkar på andra ställen, även om den vibrerar väldigt intensivt i min handflata just då.



" Jaaa...."

Så visar det sig att jag har missuppfattat.

- Nej men, suckar expediten. Håll den mot klitoris.

Jag hajar till. Hörde jag fel? Pratade hon med mig?

Jag ser mig diskret omkring i butiken för att se om någon av de andra kunderna uppfattat det hela, men det verkar inte så.

Expediten upprepar, lite högre denna gången (och med en ton som säger Lilla vännen....):

- Håll den mot KLITORIS.

Va?? Gör man så??? Det är ju som att slicka på klubban i godiskiosken innan man köper den för att vara säker på att man gillar smaken!

Men innan hon får för sig att hon kanske behöver förklara vad en klitoris är för mig - eller ännu värre, att jag är pryd - så fattar jag tag i leksaken och trycker den resolut mot muffen. (Utanpå jeansen givetvis! Vad tror ni om mig egentligen!?) Håller den bestämt mot .. ja.. ni vet... och så kommer nästa tanke:

Hur länge ska jag hålla kvar den där? Vad är lagom länge liksom?
Sådär lite världsvant "Det-här-har-jag-gjort-bland-folk-tusen-gånger-innan-så-det-känns-inte-alls-konstigt-länge"
Fast utan att vara "Guuuud-va-det-här-var-skönt-jag-tror-jag-sniglar-denna-ett-tag-till-när-det-ändå-är-gratis-länge."

Jag är ganska säker på att innan jag hunnit fundera färdigt så blev det FÖR länge i alla fall. Och folk hade börjat titta.

Men skit samma. Lilla Grannen verkade uppskatta presenten i alla fall. ;-)




En fredag hemma hos mig

Shit vad spännande mitt liv är! Heelt otroligt när man tänker efter.

Jag tänker såhär:

* Fredag. Gött e det! Vad göra? :-)
* Får med barnen på städmaraton här hemma. Mutar med godis.
* Maken bortrest, just det ja... Inget bolibompasex där inte, nähä.
* Så ska det låta UTGÅR till förmån för något jävla idrotts-spektakel. (Fotbolls-VM?)
* Sorterade 300 barnfilmer i alfabetisk ordning. Det var kul. Typ.
* Hällde upp ett glas vin och satte mig vid datorn.

Vad gör ni??


Blablabla...

Jag har varit usel på att uppdatera på sista tiden. Om det beror på att jag har ett liv, eller om det tvärtom är bristen av ett sådant som är orsaken låter jag vara osagt. Idag blir det i alla fall födelsedagsfika med Lilla Grannen som fyller år! :) Grattis Helena!

M drog iväg på golfresa i morse och kommer inte hem förrän på söndag kväll, så nu är det bara jag och kidsen resten av veckan. Funderar på om det inte är perfekt läge för pizza och Twilight/New Moon med de stora ikväll då? Jag tror nog det. Vi måste ju uppdatera oss innan vi går och ser Eclipse som ääääääntligen har premiär snart!  



Någon som har bokat biljetter ännu?

Förresten - Boken var över förväntan!

Den här alltså.

Stephenie Meyer är en helt fantastiskt bra författare, ingen tvekan om saken. Kan hon få mig att sträckläsa en bok som handlar om utomjordingar så måste hon vara något alldeles extra! För övrigt tycker jag att Genom Dina Ögon hade blivit en suverän film. Kanske något som kommer längre fram?

Nu ser jag fram emot att köpa The short second life of Bree Tanner som släpptes i dagarna. Den är den femte boken i Twilight-serien, men Stephenie Meyers sjätte totalt.



Fan, ibland tror jag M har rätt.. Jag har blivit en fjortis igen, haha! Men jag kan inte vara den enda kvinnan över 30 som tycker att Twilight-filmerna och böckerna är det bästa som gjorts på länge? Den sista juni har ju tredje filmen premiär på bio och givetvis tänker jag gå och se den med mina kids!

Veckan som gått

Det har varit en ganska hektisk vecka med många möten, utvecklingssamtal på barnens skolor, inköp av avslutningskläder osv, men nu lider den mot sitt slut och nästa blir nog lite lugnare tror jag. Skönt. Jag är usel på att hantera stress. Fråga min familj. ;-)

Igår kväll var det tjejmiddag hemma hos min barndomskompis Jessica som ska fylla 30. Med tjejer från förr, mängder av god mat, skvaller, uppdateringar om folks liv och lite roliga lekar. Väldigt lyckat!











Kevin har varit borta på camping-semester med min syster och hennes familj hela helgen, men om några timmar är han hemma igen så ikväll är hela familjen samlad. Mys! M är iväg och golfar hela dagen och Nellie & Hugo är med farmor och farfar i Falkenberg så just nu är det bara jag och lilla Nova hemma. Jag tänkte att vi skulle dra ut på baksidan och lapa lite sol nu, innan den försvinner. Så haj på er!


Coolt eller bara läskigt?

Jag tänkte att jag skulle visa ett av mina armband för er.
Det är lite speciellt nämligen.
Eller, ganska mycket speciellt faktiskt. Och lite läskigt om du frågar mig.

Jag har haft det liggandes i botten av ett smyckeskrin sedan jag fick det av min mormor för typ tio år sedan och aldrig känt mig särskilt lockad att använda det. Jag har tvärtom, nästan fått rysningar när jag tittat på det. Men nu när min kära mormor inte längre finns i livet känns armbandet plötsligt lite coolt och jag har börjat använda det då och då. Men så är ju inte jag riktigt som jag ska heller enligt somliga.. ;-)




Det är inte DIDDI-armbandet utan det bruna framför som jag syftar på.



Någon som vågar gissa vad det är gjort av? Hehe....

(Svaret: Visst är det hår. Min mormors hår till och med, som hon klippte av när hon var ung och senare gjorde smycken av. Creepy - japp. Men inte mer än alla extensions och löshår som folk sätter i egentligen. De riktigt bra är ju också tillverkade av äkta hår. :))


Ännu mer kattungar

Jag kan inte låta bli att lägga ut bilder på de små liven.. :) Kanske finns det någon som blir lite sugen på att köpa en av de små sötnosarna när de ser detta?


Från vänster: Stacey, Daisy, Esther och Oliver.
Vaddå? De måste ju heta något tills de flyttar. ;)


De två här nedan är lite blygare än de andra än så länge och inte lika lätta att fotografera, men i alla fall...



                            Daisy & Stacey


Genom dina ögon



Boken jag fick i söndags: Genom dina ögon av Stephenie Meyer.

"Jorden har ockuperats av en ras som tar över och kontrollerar människans sinnen. Men Melanie Stryder vägrar att ge upp!

Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats den nyligen tillfångatagna Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om om hur plågsamt det skulle bli att ta över en människa: De överväldigande känslorna och de allt för tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig - den tidigare ägaren av kroppen vägrar släppa taget.

Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills har lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig har mött. Hotet från den andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ofrivilliga allierade och tillsammans ger dig sig av på en farlig färd för att finna mannen de båda älskar."


Alltså, jag hör hur det låter.. Jag skäms nästan bara jag läser texten på bokens baksida och hade det inte varit för att författaren tidigare skrivit fyra av de bästa böckerna jag läst i hela mitt liv, så hade jag aldrig ens tittat åt den här boken. Eller något liknande. Science fiction-böcker hör inte till mina favoriter, och det gör inte heller sånt där smörigt kärleksdravel som man anar inslag av när man läser baksidan av boken, men men.. Jag ger den en chans tänkte jag.

Har precis börjat läsa den så jag kan inte yttra någon åsikt riktigt ännu, men är den bara hälften så bra som böckerna i Twilight-serien så är jag mer än nöjd!



Och har du inte läst böckerna i Twilight-serien ännu så är det banne mig på tiden att du gör det! Du kommer inte bli besviken.

RSS 2.0