Fick ett sms innan, som löd:

"Vad är det för bild på dig som blivit taggad på Facebook? Du är ju nästan naken?!"

Min spontana reaktion var att släppa allt jag hade för händer, kasta mig framför datorn och logga in på fejsboken i ren panik, samtidigt som jag skickade iväg ett svars-sms med ett enda ord:

"VA?!?!"

Trots frenetiskt letande på den förbannade internetsidan hittade jag (Tack och lov!) ingen bild.. Och snart pep det till i mobilen igen.

"Läs hela meddelandet ;-)"

Okej...? Gjorde jag inte det?

Går tillbaka och kollar. Det ser ut precis som innan. Hmm.... Skrollar ner lite.. och där står det:

"En smart person läser hela sms´et  ;-) Sänd detta vidare till alla i din telefonlista och se folks roliga reaktioner. ;-)"

Tack för den Jessica! Tack som fan. ;-D Hämnden e ljuv... Vänta du bara.

Givetvis var jag ju tvungen att testa en del av mina vänner i telefonboken. Man är ju nyfiken liksom. Resultaten var något blandade, hehe... Här är några:

"Jag känner mig väldigt smart" (Hade tydligen läst HELA meddelandet)

"Menar du den svart-vita bilden?" (Har inte hunnit in och kika på den ännu ;-))

Och en väldans massa:

"Snälla säg att du skämtar?!?"

"Va?!?"

"Vart?!? Jag hittar den inte!"

"Du ljuger?!!"
 
Och sedan när jag inte hann svara alla människor fort nog och tala om för dem att de skulle läsa klart meddelandet, fick jag bland annat detta trevliga sms.. :

"Men svara då CP!! Jag e för fan livrädd!!!"

Så nu kan jag ju inte låta bli att undra... Hur många av er HAR egentligen nakna skelett i garderoben? ;-)

Smyger in på toaletten gör hon, stannar misstänkt länge och vågar knappt möta min blick när hon kommer ut.
Och mycket riktigt - jag hittar spår av vitt pulver på golvet.

Men herregud tänker jag... Hon är ju bara nio år!
Inte kan det börja såhär tidigt?
Vart ska detta sluta?

Jag är uppriktigt oroad. 


Nio år och smyg-tvättar redan. Vad kommer sen?

Har haft både Nellie och Nova hemma hos mig idag och det har varit jättemysigt och avkopplande faktiskt. Nova har (givetvis) fortfarande vattkoppor och Nellie verkar ha åkt på något influensavirus av något slag den stackaren. Tur i oturen i alla fall att jag fick en liten egen mysdag med mina fina tjejer!

Stackars Nova har knappt sovit en blund inatt. Och inte jag heller då, så det är väl rätt synd om mig också. ;-)

Hon är jätteförkyld och har feber, men inte en endaste antydan till vattkoppor trots att jag mer eller mindre gnuggade henne mot Lilla Grannens pojk när han hade det för två veckor sedan! Hade faktiskt gärna sett att hon fick det nu när hon är såpass liten, och helst på "min vecka" då med så att jag får pyssla om henne.

Annars har det varit en bra morgon. Kevin och Nellie slog inte ihjäl varandra innan skolskjutsen kom och jag har fått i mig ett stort glas Pepsi Max - så nu kan den här dagen börja. =)

Kunde inte låta bli att slänga upp det här klippet också. Tjejen är ju grym!
Denna gången gör hon en Beatles cover - bättre än Beatles om du frågar mig.

Jag är en av dem som faktiskt tycker att Facebook är ganska fantastiskt. Om man bortser från Farmville, Mafia Wars och alla satans applikationer och inbjudningar till olika meningslösa grupper som tex "Vi som inte har sex med djur" då...

Vad jag gillar är möjligheten att hålla kontakten och hålla sig uppdaterad med sina vänner och vad som händer i deras liv, även om man (som jag som har fyra barn) inte har tid eller möjlighet att ringas lika ofta som förr eller umgås på samma sätt.

Ett litet klick på "Gilla"-knappen och jag visar ändå att jag finns där och att jag bryr mig. Simple as that.

För att inte tala om hur otroligt kul och lätt det är att leta upp gamla kompisar från förr och få reda på vad de har för sig nu för tiden! Folk man tappat kontakten med, tänkt på ofta och undrat över vad de gör idag.

Malin är en sådan gammal vän. Vi var jätte-tajta i mellan och högstadiet, gled ifrån varandra någonstans under gymnasietiden och tappade slutligen kontakten helt. För sju år sedan sprang vi på varandra på stan en kväll och sedan dess har jag tänkt på henne med jämna mellanrum, och på hur kul det hade varit att lära känna henne på nytt.

Nu hittade vi varandra på Facebook och igår ringde hon upp mig. Oväntat men jättekul!

Det var underbart roligt att prata med henne igen. Vi hade massor att fråga varandra om åren som gått, om hur den andres liv såg ut nu och hur ofattbart det kändes att det faktiskt gått femton år sedan vi gick ut nian. Hon var precis samma härliga människa som jag mindes och samtalet flöt på som om vi inte gjort annat än pratat varje dag med varandra sedan dess.

Herregud! FEMTON ÅR... Vart tog tiden vägen???

När jag lagt på luren (efter 1,5 timma) hade vi bestämt oss för att träffas snart och försöka hålla kontakten nu. Jag är helt säker på att det blir så. Vissa människor kan komma och gå i ens liv men ändå vara väldigt viktiga. Malin är en sådan person för mig.

Jordgubbar, glass, maränger och mousserande jordgubbs"champagne" bjöds det på hos vackraste svägerskan innan. Snuskigt gott!

Mysigt att träffa Hugo och Nova också, som har pappa-vecka och kom dit med M . Skar dock en hel del i hjärtat när det var dags att säga hejdå mot slutet av kvällen och Nova ville följa med mig hem... *Snyft* Älskade unge!!!



Längtar tills söndag när jag får hem mina småtroll igen!

                                  ♥♥♥

Har precis suttit och gått igenom den här månadens räkningar... bläh. Kändes väl sådär upplyftande. Tur att mina ungar gillar nudlar. ;-)

Själv lyxade jag till det med en tiokronors fiskgratäng ifrån Willys igår kväll.

Idag blir det tårta! Tror jag i alla fall. :-)
Vi ska på födelsedagskalas hos svägerskan som fyller år nämligen. Alltid lika trevligt att träffa ingifta delen av familjen, då de är en liten hög med raringar allihopa.

Nu ska jag iväg på några ärenden först. Puss å hej!

Mötet påminde starkt om de gruppterapi-scener man sett på film.

* Tystnadslöfte avgett (med höger hand i luften och allt)
* Privatliv utlämnat. "Hej jag heter Petra...."
* Gråt bevittnad
* Utlärning av gruppens speciella "godkända" kram

Kursens första lektion avklarad
Oh my...

 (Klickbar bild)

Ska bli intressant att se vad nästa veckas möte har att bjuda på.

Nu ska jag och Leif (min katt) dricka lite vin. Det kan vi behöva. ;-)

Jag hade glömt att jag lovat bort mig på sektmöte ikväll! Eller ja, nåt i den stilen.

Det var ju min granne Rödhättan som skulle ta med mig på någon kurs i hur man bearbetar sina livs-sorger(?)

Jag försökte ringa och snirkla mig ur det innan. Sade att jag inte alls känner mig särskilt sorgsen eller i behov av bearbetning, men det hjälpte fan inte. Inte ens när jag skrattade alldeles för högt och nervöst för att verkligen påvisa hur otroligt o-sorglig jag var...

Så bilen avgår om en halvtimma med mig och tre andra knäppskallar i.

Frågor på det?

Promenerade till Amhult och tillbaka innan, Anna, Helena och jag. Vi ska försöka göra det minst tre ggr i veckan nu har vi sagt. Duktiga vi är va? =)

Men det räcker ju inte att bara motionera. Man måste äta bra med - det är vi självklart medvetna om.

Helena håller som bäst på att bakar kärleksmums nu, Anna pratade om att göra semlor och så funderade vi på pizza eller/och thailändskt till middag sen. Hehe...

Vi kör lite kollektiv-stuk idag tänkte vi, för männen lyser med sin frånvaro i radhusområdet denna veckan. (Min har visserligen gjort det sedan årsskiftet.) Helenas är bortrest och Annas jobbar över, så det är mammor och kids only. Mysigt värre!

Fick ett sånt där sms ni vet..

"...Tjejen som läser det här sms:et är vacker, fräsig och stark. Jag tycker om henne...."

"Skicka vidare till nio personer du gillar..."


Så jag gjorde det. Bland annat till min lillasyster.

Och fick till svar:

"Sluta skicka sån skit till mig"

Äntligen smälter snön bort!

Rödhättan - en annan av mina kära grannar - skickade ett meddelande innan och bad mig ringa henne snarast. Hon hade nämligen en grej på gång som jag inte fick missa att vara med på.

Nyfiken som man är ringer man ju upp på direkten. Vad hade hon på gång? En spa-helg? En utlandsresa? Kvinnokollektiv i en asflashig lägenhet mitt på Avenyn? En skallgångskedja som letar efter min försvunna nyckelknippa?

Döm om min förvåning när jag får höra att det handlar om sorgearbete. Eller bearbetning av sorg...jag minns inte vilket. Men det är väl ungefär samma sak?

Hur som helst så har Rödhättan en väninna som håller i kurser "där man får lära sig handskas med den sorg som vi alla människor bär inom oss..."  och "dela upp den i bitar" och "ta hand om den"...?

WHAT?? Höhö... Det där lät alldeles för djupt för mig.

Men onekligen lite intressant ändå. :-)

Så om ni undrar vad jag sysslar med på onsdagar i 12 veckor framöver, så sörjer jag då. Eller nåt.

Varje gång vi är inne hos Lilla Grannen vill Nova låna Caspers cykel, som han fick när han fyllde 3 nyligen.
Man får praktiskt taget slita loss henne från den när det är dags att gå.



M och jag har funderat på om hon är redo för en egen cykel till sommaren, men jag är osäker och vill gärna säga som Lottas mamma i "Lotta på Bråkmakargatan" att "Pappa och jag har bestämt att trehjulingen får duga ett tag till."

Nästa sommar är hon ju 3½ och det känns lite mer lagom.

När har ni låtit era barn få tvåhjulingar (med stödhjul givetvis)?

Nu dröjer det inte länge innan alla snörester i Göteborg är borta - tjohoo!

Och då kanske min nyckelknippa dyker upp någonstans på gångbanan mellan mitt och Ulles hus. =)

Det är så tyst här hemma att man hör kylen surra nu. Jag sitter vid köksbordet med min cola och njuter lugnet en liten stund till tänkte jag.. Men snart ska jag sova.

Kollade min mejl tidigare ikväll och såg att jag fått ett visningserbjudande på en lägenhet här i Torslanda! Inte särskilt långt ifrån där jag bor nu. "Yes!" tänkte jag först helt spontant. Men så är det som såhär, att fyra personer till har fått samma erbjudande, så jag har bara 20% chans att få lägenheten. Och sedan så är det bara en trea.... på 69 kvm... med en kallhyra på 7200 kr.



I ett sådant här hus ligger lägenheten

För en vecka sedan hade jag jublat. Men när jag nu sitter här, med erbjudande om en 4-rummare (i Kinna visserligen) på 150 kvm (Alltså mer än dubbelt så stor!) och snarlik hyra (Okej, en tusing till kostar den) där dessutom värmen ingår, så känns inte denna trean så jävla fantastisk längre. Vart ska jag göra av alla mina kids egentligen?? Bara två sovrum! Herregud, jag som gnäller nu när vi har fyra. Skit samma, det får lösa sig. Tänk på Exercishuset Petra!


Avslutar inägget med några bilder från tidigare idag, när Nova bland annat hjälpte mig här hemma med "Projekt Städahusetförihelvete".

 
(Klicka för större bilder - as usual..)                      Go´natt!

Jag bor med min familj i ett litet radhus på 112 kvm sedan fem år tillbaka. Innan M flyttade ut vid nyår var vi alltså två vuxna och fyra barn som delade denna yta. Och två katter, om man ska vara riktigt petig.

Av min fyra barn är det sedan Nova kom, alltid någon eller några som fått dela rum. Första året sov Nova inne hos mig och M och sedan har sovplatserna och rummen fördelats lite olika efter det. Vi har, enligt dagens normer, varit trångbodda. Det heter så numera, när inte varje barn har varsitt eget rum. Annat var det förr...


(Bild lånad från boplats.se)

Under bostadsbristen som rådde i Göteborg 1917, delade man upp Exercishuset (som ligger på Heden) i små "nödbostäder", utan vare sig tak eller dörrar.  I varje litet bås bodde en hel familj!

Jag surfade in på boplats.se  för en stund sedan och läste den här väldigt intressanta artikeln. Den sätter ju onekligen saker i ett annat perspektiv.

Så angående lägenheten jag blivit erbjuden, så tackar jag förmodligen nej till den i morgon. Who needs 150 kvm anyway liksom?

Nellie och jag är på Östra sjukhuset rätt ofta nu för tiden, eftersom hon blev diagnostiserad med Struma och Hypotyreos (sköldkörteln fungerar inte som den ska) i januari. Det innebär att hon är tvungen att lämna lite blod då och då för att de ska se så att medicinen fungerar som den ska nu. Något hon inte uppskattar alls. Däremot går hon gärna loss på och leker med läkarnas olika roliga prylar så fort de går ut ur rummet en liten stund, hehe.. Don´t you just love barn med ADHD/Aspberger?


  
Klicka för större bilder.

När vi var där förra veckan var Nellie jätteuppstressad då de skulle tappa henne på blod, så två sjuksköterskor satt vid oss och försökte lugna henne genom klappar på armen och silkeslent struntprat om allt och inget.

Ena sköterskan till Nellie: Såja Nellie, det här är ingen fara ju. Vi kan vänta en liten stund med sticket. Du kanske vill berätta något roligt för oss så länge, om vad du har gjort innan idag, eller om något kul som hänt på skolan till exempel?

Nellie funderar en sekund innan hon svarar uppgivet: Min mamma har skilt sig TVÅ gånger nu!

Ridå.

En annan som var jättenöjd med sin helg var Hugo. Han hade varit med M på Sci-Fi mässa idag och hade hur mycket som helst att berätta när han kom hem.


Star Wars Clone Troopers är ju bland det fräckaste Hugo vet =)

Han fick ett nytt lasersvärd till samlingen med sig hem också. Jag fick inget, men M berättade att han hade funderat på att köpa en grej till mig.. En cutboard i verklig storlek av Edward Cullen! Damn vad coolt det hade varit, haha! Alla som känner mig vet ju hur pinsamt såld jag är på Twilight-filmerna och böckerna. Genant men sant. Jag hade gärna haft en Edward Cullen hemma... ;-)

Jag skulle ju sett den filmen för ett tag sedan, men det blev aldrig så. Synd, för den är nog nåt för mig.

Däremot var jag på Operan med M och såg Guys and Dolls igår. Jättekul som vanligt! Aj lööv musicals.
Innan dess var vi på Tildas och käkade tacos, och det var inte fel det heller. Unnade mig ett glas rött till maten.

I förrgår var jag och ungarna (de två stora) i Kinna över dagen. Vi gick på lägenhetsvisning - wiiieeeee!!! Tanken var väl ifrån början att åka dit och kika, för att kanske kunna utesluta funderingarna på huruvida det vore intressant med en lägenhet "på landet" eller inte. Eller nåt. Men så blev det inte i alla fall.

Jag fullkomligt älskade lägenheten (Den stora, på 150 kvm)! Den var helt jäkla underbar. Fantastisk. Bohemisk. Annorlunda. Enorm. Det kändes som om den var menad just för mig. På riktigt. (Ska lägga in bilder senare idag så fattar vi vad jag menar.) Det kommer aldrig dyka upp en sån här lägenhet igen. Jag vet det.

Så jävla jobbigt!
Nu vet jag varken ut eller in igen... För det är ju inte bara till att flytta liksom. Det påverkar ju i allra högsta grad barnen, deras skolor, och M... Ingenting är självklart.

Förutom att jag fick lägenheten. Jag fick den!

Nu ska jag bara bestämma mig också. Jag har över helgen på mig.

Idag har jag fått TVÅ (!) lägenhetserbjudanden på samma dag! Helt osannolikt kan man ju tycka.
Den ena är ett parhus, 5 rok på 100 kvm och den andra är en STOR lägenhet på 4 rok 150 (!) kvm.
Hyrorna är också helt okej. :-)

Men nu kommer kruxet då. Lägenheterna ligger inte i Göteborg, utan i Kinna...