Igår fick jag göra det igen! Och det är ju så himla kul!
Jobbade som statist vid filminspelningen av "Gynekologen i Askim 2" , som ägde rum inne på Bishops Arms vid Järntorget under gårdagen. Skulle föreställa en bargäst på dejt typ... ;)
Har inte sett den första omgången av serien som visades 2007 (om jag inte minns fel), men nu måste jag ju se kommande avsnitt. Vet inte ännu när de har premiär.

Nellie 10 år var förresten ensam hemma hela dagen igår, då hon var sjuk. Innan jag gick hemifrån påtalade jag än en gång vår regel om att inga barn får använda spisen när huset är tomt på vuxna. Detta på grund av diverse rökskador i hemmet vid tidigare tillfällen... Nellie förstod.

När jag kommer hem efter filminspelningen möts jag ändå av en mystisk lukt! Doften av nybakat blandat med kol?

Mycket riktigt. Nellie hade bakat chokladkakor som blivit aningen brända.

Jag: Men jag sade ju till dig...!
Nellie (bestämt): Nej. Du sade att jag inte fick använda spisen. Du sade ingenting om ugnen.

En stund senare ska jag gå iväg en sväng igen.

Jag går in till vardagsrummet där Kevin snart 12 och Nellie ligger på varsin soffa och kollar på tv.

- Eftersom jag tydligen måste vara riktigt detaljerad när jag förklarar husets regler så drar jag dem nu igen!

Ni får INTE använda spisen när jag inte är hemma.

Ni får inte heller använda ugnen, eller strykjärnet, eller tvättmaskinen, eller torktumlaren när jag inte är hemma!

Lite sarkastiskt lägger jag till:
Och ni får inte knarka. Har jag täckt allt nu så ni förstått?!


Varpå Kevin svarar: Japp. Vi knarkar bara när du är hemma då.

Kan man bli hög på koffeintabletter?

Senil som jag är stod jag med burken i handen och kunde inte för mitt liv minnas om jag redan tagit ett par, så för säkerhets skull stoppade jag i mig två (till?).

Såhär i efterhand är jag ganska säker på att jag nu tryckt i mig fyra stycken.

Händerna skakar som på min farmor, blicken känns stirrig och mundiarrén är värre än någonsin.

Den här roliga berättelsen hörde jag första gången för över 15 år sedan och nu hittade jag den igen! Kom att tänka på den efter att jag skrivit inlägget om akustiken på centralstationen här om dagen.


En engelsk dam ämnade tillbringa sin semester i Sydtyskland och skrev därför till läraren i den lilla byn Wallfort och bad honom hjälpa henne till ett bra inackorderingsrum.

Efter en tid kom hon emellertid ihåg, att hon glömt fråga om det fanns WC på stället och skickade därför ett nytt brev med förfrågan om detta.
Läraren, vars kunskaper i engelska var mycket bristfälliga, hade varken sett eller hört talas om denna förkortning utan vände sig därför till prästen för att få råd.

Denne grubblade både länge och väl, men då han fick höra att damen var över 50 år antog han att hon var en from människa, som gärna ville veta var den gamla trä-kyrkan låg (på engelska Wood-Chapel, eller förkortat WC).

Han skrev följande svar till damen:

Min Nådiga.

WC ifråga, ligger cirka 10 km från den plats där damen ska hyra rum. Det är beläget i en vacker skogstrakt, och hålles öppet varje torsdag och fredag. Detta kanske förefaller för Er lite olägligt ifall Ni hade planerat regelbundna dagliga besök. Men det kommer utan tvivel att glädja Er att många människor tar med matsäck och tillbringar hela dagen där, för att njuta av den vackra utsikten.

Då det särskilt under sommaren kommer många besökare, vill jag råda damen att komma i så god tid som
möjligt. Utrymmet räcker dock i allmänhet till då det finns cirka 80 sittplatser. Skulle damen någon gång vara sent ute får hon nog räkna med ståplats.

Klockan ringer tio minuter innan WC öppnas och jag kan rekommendera Er att gå dit på fredagarna då vi även har orgelackompangemang. Akustiken är förträfflig och också de svagaste ljud hörs.


PS!
Min hustru och jag har tyvärr inte haft tillfälle att besöka WC den senaste månaden, vilket Ni nog kan förstå vållat oss stor smärta. Men vägen är tyvärr alltför lång. DS

I lördags var vi bjudna på kräftskiva hos Johanna och Adam som bor i samma radhuslänga som oss. Vi var väl ett tjugotal människor och de flesta bodde här i området, dock inte alla. A & J hade verkligen lyckats få ihop en härlig samling personligheter och vi hade sjukt kul den kvällen. Utan tvekan årets roligaste fest!!


Eva, Helena och Julia hör utan tvekan till Runslingans Finest! ♥

 














Jag säger som Johanna: Det är få förunnat att ha så sköna grannar som vi har!

Alla mina helsyskon var där med sina respektive och barn, några goda vänner, vår mamma och hennes man och så givetvis Lollos gulliga svärföräldrar som höll i alltihop!


Svågern Daniel, Maken och jag

Förrätten

Maken och ännu en svåger, Lars

Lars, Finaste Lollo, systerdottern Åse och Lollos svärmor Yvonne.


Storasyster Sanna, svågern Daniel, Maken, systerdottern Åse och storebror Peter

Mammas man, jag, Lollos bästa vän Karolina, systersonen Filip och Karolinas sambo Daniel. Vid bordet bakom skymtar man Lollos svärfar Håkan samt vår kära mamma.

Karolina och Lollo - inne på toaletten ;-)


Den härliga värdinnan Yvonne, som lagat en helt fantastisk trerätters middag OCH gjort tårta!

Igår nådde världens finaste lillasyster vuxen-åldern på riktigt.

(Åtminstone trodde jag förr att man verkligen måste vara skitvuxen vid 30. Nu vet jag bättre ;)



♥ GRATTIS LOUISE THERESE JASMIN CARLSTRÖM ♥


Lollos svärmor ordnade en helt fantastisk födelsedagsmiddag för henne igår kväll, så bilder från den kommer lite senare under dagen. Kika in då!

Nu ska jag packa lite övernattningsväskor åt barnen som ska sova borta i natt. Jag och Maken ska nämligen på kräftskiva i radhuslängan ikväll. Och imorgon är det 20-årskalas i Örby för äldsta systersonen. En hektisk men rolig helg!

Clubkväll på Lindex och 20% på hela sortimentet - Lovely!



Lilla Grannen och jag var givetvis där.


Finare gravid-mage får man leta efter! Inte sant? =)

Jag hittade faktiskt massor med snyggt. Lindex har verkligen blivit mycket roligare på senare år. Jag vet inte om det beror på att jag har blivit "tant" eller om det är för att Lindex praktiskt taget är den enda klädaffär vi har att tillgå här i Torslanda..

Vi har visserligen Ica Maxi med - Och Cinco! 
På Cinco kan man också hitta en hel del fint, men Nova rev ner hela deras smyckes-snurra för någon vecka sedan så jag har inte vågat mig in där sedan dess... (Hur lång är lagom lång skäms-period?)

Manoli också förresten! Manoli har vi med.
Åtminstone tror jag att butiken heter så. Men det är egentligen skit samma för kläderna där är oftast waaay över vad min budget tillåter. Svinsnygga men snordyra. Jag har knappt råd att titta på dem, så jag måste typ blunda med ena ögat om jag går in i den affären. Därför gör jag inte det. Går in där alltså.
Jag ser så löjlig ut då.

Plockade bort en fästing som borrat sig in i Makens ben i morse, och i förrgår tog jag en som bitit sig fast i Novas nacke. Det var hennes andra den här sommaren (vad jag vet). *Ryser*

De är så jäkla otäcka de där små krypen! Tyvärr verkar det finnas gott om dem här i Torslanda och mina ungar som gärna leker i skog och mark häromkring har emellanåt oturen att få en på sig. Förra sommaren fick Hugo borrelia som följd och det var riktigt skrämmande. Han blev jättesjuk.


Min Hugo uppe i ungarnas älskade kojbygge =)

I förrgår var jag med Kevin på vårdcentralen och mer eller mindre tvingade dem att ta ett borrelia-test på honom eftersom han har uppvisat symptom som liknar dem Hugo hade förra sommaren. Läkaren ville först inte alls krångla med något sådant eftersom Kevin inte hade något tydligt märke efter fästingbett någonstans på kroppen, men det hade inte Hugo heller förra sommaren och det tog TRE läkarbesök innan de gjorde testet då, så denna gången stod jag på mig. Provsvaren dröjer dock minst en vecka.

Nu återstår det att se om Maken får några symptom också...

Nedan har ni en jättebra länk till en "symptom-lista". Kolla in!
Värt att veta är också att MINDRE än 50% av alla Borreliasmittade människor får den omtalade "röda ringen" som läkarna alltid letar efter först. Så känner du på dig att något ändå är fel med dig eller ditt barn, stå på dig. Kräv ett blodprov!


http://www.borrelia-tbe.se/media/dokument/symtomlista%20jrgens.pdf

Vi såg film här hemma ikväll.

Pippa Lees hemliga liv hette den och Maken hatade den. Eller, hatade var kanske att ta i. Han sov till och från hela filmen igenom och när den var slut sade han att den var "helt värdelös".



Jag vet att han hade sagt samma sak om han varit vaken och faktiskt sett filmen. Inte för att den VAR värdelös, utan för att det var en tjejfilm. Men inte en klassisk tjejfilm i stil med Dirty Dancing eller Grease - något helt annat. Äh, vad fan. Jag orkar inte försöka förklara. Se den och avgör själva!

Natti natti

Vet ni om att Nova cyklar till och från dagis nu för tiden?



Jorå!  =)

Varning! Alldeles för långt, självömkande, introvert och tidsödande inlägg. Om du har du bråttom, lider av narkolepsi eller är väldigt bajsnödig sluta läs här. Tack på förhand!

(02:34)

Helgen gick fort, alldeles för fort. Imorgon är det måndag igen och min "to-do-list" verkar bara bli längre. Hur hinner alla andra?! Jag vet att jag frågat det förut, men nu gör jag det igen..

Jag fick tagit tag i en del av allt jag tänkt stökat undan den här helgen (och nu pratar jag bara i hemmet och BARA det absolut nödvändigaste), men inte ens i närheten av allt jag borde/hade velat fått gjort. Och nu är ångesten inför en ny veckas början här. Fet jävla fucking ångest.

Jag har ju inte ens fått gjort förra veckans should´ve could´ve would haves...! Fan.

Jag vet redan innan jag somnar hur mina drömmar kommer att se ut. De är alltid samma. 
Inte scenariot, men känslan i drömmarna är samma. Rädslan att inte hinna, att göra saker på tid, att inte hitta ut - eller för all del, in.. Som en osammanhängande film, inte sällan med ond bråd död någonstans mitt i. 

Om man inte blev så jäkla trött så hade jag mer än gärna hoppat över att sova.

Varför är vi människor som ska vara så fantastiska, konstruerade så att vi behöver sömn för att fungera? Vore det inte bättre om vi slapp slösa med så många av dygnets dyrbara timmar? Jag menar, åtta timmars sömn - det är ju galet! Vi sover väl bort en tredjedel av vårt liv, är det inte det man alltid har hört?

En tredjedel!
Galet säger jag. Helt galet.

Det blir som en ond cirkel. Allt jag måste hinna, allt jag vill hinna, allt jag inte hinner.
Jag blir stressad, glömsk, ledsen, arg och irriterad. Men mest av allt besviken. 
Glömmer för att jag är stressad. Blir ledsen för att jag blir arg och irriterad, på de som står mig allra närmast, de jag värdesätter allra högst. Besviken på mig själv för att jag inte pallar trycket.

Hur gör ni andra?! Alla ni fantastiska människor runtomkring mig som får det att se så lätt ut?

Ni som jobbar 40-timmarsveckor, storhandlar på fredagar, umgås med era familjer, skjutsar till träningar och matcher, går på föräldramöten och samtidigt lyckas ha ett välstädat vackert hem OCH går och tränar själva! Hur GÖR ni?!!!! (Och kom nu inte och säg att inte ni heller orkar alltid - för jag ser er, varje dag. Överallt.)

Jag har två systrar* som gör/är precis allt det som jag nämnt här ovan, en äldre och en yngre. Två helt otroligt drivna och duktiga kvinnor som jag beundrar något alldeles ofantligt! Visst händer det att de har en svacka, en dammtuss i hörnet någon dag, en tvätthög som blir liggandes, att de avbokar ett möte för att de faktiskt inte orkar eller något annat som på det stora hela inte märks. Men ingen av dem tappar orken helt.

Kliver du in i mitt hem nu och för 5-6 år sedan så ser du vad jag menar. Skillnaden är milsvid. Jag skämtar om det hela tiden, men egentligen tycker jag inte alls att det är särskilt roligt. Humor gör dock saker och ting lite mer rosaskimrande - I alla sammanhang. Och jag gillar rosa.



(*Jag har tre systrar - en halvsyster också som jag tyvärr inte känner tillräckligt bra för att kunna yttra mig om i den här frågan. Men också det är mitt eget fel. Jag har inte haft den orken, eller tagit mig den tiden att lära känna henne ordentligt sedan jag fick reda på hennes existens för lite drygt tre år sedan. Ännu mer dåligt samvete. Det är ett jävla moment 22.)

Man skulle kunna tro att jag drack hela flaskan själv igår, så trött som jag var i morse. Det krävdes en halv liter cola och två koffeintabletter för att jag skulle piggna till, men nu börjar det bli folk av mig också.

Maken och Hugo drar iväg på innebandyträning snart och jag tänkte ta med Nova till Amhult för en shoppingrunda med Ullebulle. Bad Maken ta ut mer fickpengar till mig nyss och han undrade varför..

- Jag ska till Amhult med Ulle och tänkte muntra upp mig själv med lite shopping.
- Muntra upp? Vad är det nu då?
- Inget alls, men man kan alltid bli muntrare.

Och så är det ju. Finns inget som är så terapeutiskt som en shoppingtur!

Förutom vin.

Och god mat.

Och kanske singstar.

Och vin.

Strax efter att jag skrev gårdagens inlägg här i bloggen, gick jag in och kollade min mail och där fanns en himla intressant förfrågan från ett eventföretag i Stockholm. De tyckte att jag skulle vara med som värdinna/caddie på en golf-tävling med en massa kändisar nu på torsdag! Christos Masters hette det visst, och jobbet bestod egentligen bara i att gå runt och vara trevlig, dela ut goodie-bags till deltagarna samt agera lite caddie under tävlingen.

Lät ju hur kul som helst! Inte minst för att man fick biljetter till festen på Stureplan efteråt. :-)







Bilder lånade från www.christosmasters.se

Nu blev det ju inget med detta för min del ändå tyvärr.. Dels hade Maken en del invändningar ("Tycker du inte själv att detta är lite väl objektifierande va?")  - Moahahahahahaha! (Första gången jag har hört honom använda det ordet!) Och dels blev det lite trixigt att lösa boendet i Stockholm. Hotell ingick liksom inte.

Men men... Jag får väl gå runt och vara nöjd över att ha blivit tillfrågad i alla fall, objektifiering eller inte. :-)

Jag tror förresten inte att Maken hade misstyckt om man fick behålla outfiten efteråt. Sådeså!