Bortalängtan

Nu är det fem dagar sedan vi kom hem till Sverige igen och jag har redan "bortalängtan". Finns kanske inget som heter så, men det är så jag känner. Under veckan i Alanya längtade jag inte hem en endaste liten stund - tvärtom. Jag bävade nästan för dagen då vi skulle hem. Hem till tvätt, städ, matlagning och alla andra måsten. För att inte nämna det betydligt kallare klimatet! Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo på ett All Inclusive-hotell hela sommaren. DÅ snackar vi semester.


Bild från vår underbara vecka i Alanya

Vi bodde på Margarita App. Hotel som jag rekommenderar varmt.
Ser inte mycket ut för världen på Fritidsresors hemsida, men uppfyllde alla våra förväntningar på en bra hotell och mer därtill.

400 meter rakt upp från havet och Kleopatrastranden, 1 km in till det "riktiga" shoppingmyllret (ville du slippa ta dig dit fanns det tillräckligt med affärer att shoppa i runt omkring hotellet med). 4 pooler, en vattenrutchkana och lekplats på hotellområdet. Även en liten minigolfbana, bordtennis samt biljardbord fanns, så ungarna hade något att göra hela tiden oavsett ålder. I lobbyn kunde man dessutom använda både datorer och spela tv-spel mot en blygsam avgift om man kände för det.

Verkligen ett familjeanpassat hotell med kanonbra service och trevlig personal till ett riktigt bra pris. Glömde jag säga att maten var jättegod och variationsrik med? Stort plus! =)




Myter, skitsnack och ren förbannad lögn

Ända sedan man var en tvärhand hög och började skrapa upp gamla tuggumin ifrån gatan för att sedan obekymrat fläska in dem i munnen, så har man matats med orden: "Du sväljer väl inte tuggummit? För det är faaarligt vet du. De fastnar i magen och kommer aldrig ut!"

Jag har trott fullt och fast på det här, till och med övervägt varianten där folk påstår att tuggummit kan fastna på blindtarmen... *host, harkel* (Nä, jag är inte blond). Jag har själv tutat i mina och andras ungar samma budord, men på sista tiden börjat fundera över huruvida detta stämmer eller inte.

Och den som söker han skall finna! Nu har jag letat fram fakta och läst på ordentligt och jag kan dyrt och heligt lova att det de facto är en myt.




"Tuggummi ­består av en gummibas med smak-, färg- och sötningsämnen. Några av tillsatsämnena, bland annat sötningsmedlen, kan brytas ned i tarmkanalen och magen. Trots magens ­extremt sura innehåll och dess mycket effektiva matsmältningsenzymer kan kroppen inte göra särskilt mycket åt själva gummit.

Tuggummi passerar därför i stort sett oförändrat ­genom magen och tarmen, om än lite ­långsammare än de andra livsmedel vi stoppar i munnen. Det är ingen risk att tuggummit klistrar fast vid insidan av magsäcken, för det är hela tiden omgivet av vätska, på samma sätt som när det befinner sig i munnen. Låter man dock för mycket tuggummi landa i magsäcken, kan man riskera att drabbas av förstoppning."

Så nu vet ni. Det ÄR inte farligt att svälja. ;)

Uppstressad utan anledning

Har haft en lugn och skön helg med tvätt, packning och "grann-häng".


Goa´grannarna Helena och Johanna vid ljugarbänken (även kallad vinpimplarbänken) på Runslingan 195-197.

Ändå lyckas jag med konsttycket att stressa upp mig själv till max idag. Har packat och packat om min resväska tre eller fyra gånger nu och det känns ändå inte bra! Samma visa varenda jäkla gång jag ska ut och resa. Jag blir superstressad av att behöva fundera ut i förväg vad fasiken jag ska ha på mig under en hel vecka. Jag klarar ju liksom knappt av att välja till EN dag i taget.. Och även om jag lägger fram kläder kvällen innan så är det ändå inte de plaggen jag vill ha när jag vaknar. "Jag är ingen maskin - jag är kvinna!" som Susanne Reuter så klockrent vrålade i Yrrol. =) Precis så.

Och som om inte DET var nog, så ska jag välja och packa ner kläder till fyra barn med! Fast det är i ärlighetens namn betydligt lättare. Och så känns det bättre för mitt psykiska välbefinnande att slippa hoppas att de fått med allt de behöver. Stora N som har Aspberger har förvisso järnkoll, hon hade fixat det galant, men där vill jag ändå vara med och övervaka åtminstone för att slippa allt för spejsade klädkombinationer (typ randiga tights, rutig kjol och prickig top - gärna i regnbågens alla färger - för att hon "blir glad av det"). Det är okej att hon kallas för "Runslingans Peter Siepen" här hemma, men på semestern vill jag gärna tona ner det lite grann i alla fall.

Och min resväska som jag pimpat så fint fick bli Makens resväska istället och vice versa. Jag fick inte plats med mina grejer. Varför görs det aldrig rejäla väskor nu för tiden? Nä, tacka vet jag de diarrébruna skinnresväskorna morsan och farsan hade när jag var liten, däri fick man plats med halva hemmet plus lite till. Undrar vart de tog vägen?

Nu får jag nog snart gå ner och packa om skiten en femte gång. Haj!

RSS 2.0