Busy busy sa ja te daj!

Det har varit en hektisk höst och en minst lika hektisk vecka, med jobb, möten, halloweenfester, utvecklingssamtal på barnens skolor samt ett hushåll i förfall där hemma... (Jag undrar vart min städerska har tagit vägen?)
 
Och om åtta veckor är det jul! JUL! Helt galet och oerhört stressande.
I huvudet virvlar tankarna konstant, dag som natt: Hur ska jag hinna? Hur hinner alla andra? Varför är dygnet så jäkla kort? Varför kan inte jag frysa tiden? Varför har jag bara en tvättmaskin och varför, varför måste Leif (vår katt) fälla så jäääääävla mycket hår?! Jag är ju för tusan allergisk! 
 
 
Ungarna har höstlov och det är ju kul för dem, men mindre kul för mig.
Det innebär ungefär tio gånger så många samtal som vanligt till jobbet, som börjar med: "Mamma, vet du vad hon gjorde?!" eller "Vet du vad han sade?!" eller "Det råkade börja brinna lite i soffan..."

Hello again magsår liksom.
 
Tur att man har ett arbete som kräver full fokus när man är där, ehrm.. *Host* 
Jag stänger av ljudet på mobilen och morrar åt barnen att de bara får ringa vid faktiska nödsituationer. Som att det brinner riktigt mycket eller att någon av dem blivit överkörd av en bil. Såna grejer. 
Inte på grund av någon liten sketen lägereld i vardagsrummet! Jisses..
 
Imorgon tar jag med mig en utav dem (fjärdeklassaren) till jobbet tänkte jag.
Så vet jag vart jag har honom i alla fall. 
 
Go´natt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Du vet att du blivit gammal...

Du vet att du blivit gammal när dina barn går till sängs senare än du...

Det ska vara grått - inte gult!

Jag vet inte hur många av er som har läst den nu ganska omtalade boken "50 shades of Grey"  (eller "50 nyanser av honom"), men jag gissar att det är ett gäng vid det här laget.
 
       
 
 
Ryktet om den mer eller mindre sensationella boken nådde mig via en kollega innan den ens kommit ut på svenska i bokhandeln, och jag var givetvis tvungen att läsa den. Om inte annat så för att ha en åsikt i debatten. (Ett argument som för övrigt är användbart i många sammanhang.)
 
Inom loppet av en vecka hade jag slukat alla tre böckerna (det är en triologi) på ca 600 sidor vardera och min förtjusning visste inga gränser. Okej, kanske några gränser då - men på det stora hela hade jag inte mycket att klaga på gällande böckerna. Tantsnusk? Jovars, men för en småbarnsmorsa med relativt låga krav på glamour och erotik i vardagen funkade den alldeles utmärkt! ;)
 
Sista boken läste jag så långsamt jag bara kunde, för att dra ut på det. Vad skulle jag läsa sen liksom? Det lär väl inte dyka upp några mer böcker av den här kalibern igen på ett tag, tänkte jag (och nej, nu menar jag inte att det är ett litterärt mästerverk värt nobelpriset - men i alla fall något som får en att åka förbi sin hållplats och runt ett varv med bussen för att man vill läsa färdigt kapitlet, hehe).
 
Så snubblar jag över den här!
 
    
 
Åttio dagar gul, boken vars säljargument är: "Du som gillade Femtio nyanser kommer att älska..."
 
Eeh, eller hur?! Det var tamejfaen den sämsta skit jag läst på år och dag! Det enda de två böckerna har gemensamt är storyn om en ung kvinna och en man som har okonventionellt sex - men det är också allt. Språket är dödstrist, handlingen ihålig och osammanhängande och huvudpersonerna totalt ointressanta.
 
Jag ska inte grina mer över det, men jag kände ändå att jag ville utfärda någon form av varning för eländet. Gör för fasiken inte samma misstag som jag, och betala 200 spänn för en bok som säljs med hjälp av falsk marknadsföring och som av någon obegriplig anledning tryckts i mer än en upplaga. Seriöst.
 
Nä, nu väntar vi med spänning på att den där gråa ska bli film i stället! :)
 
 
 
RSS 2.0