...för min man lånar jag helst inte ut nämligen

För ett tag sedan satt vi några tjejer hemma hos en väninna och umgicks över en god middag och några glas vin. En av tjejerna, Sandy (Ja hon med bloggen - se länklista högst upp på sidan),  som jag ganska nyligen haft förmånen att lära känna, berättade att familjens ena katt just gått bort och att de hade planer på att skaffa en ny som sällskap till den kvarvarande. Jag var då självklart inte sen med att göra reklam för vår Leif, som vi försökt omplacera de senaste två åren pga tilltagande allergi hos både mig och äldsta sonen. (Dessvärre är det inte många som vill ta över en småfet, halvretarderad - men jättego´- hankatt i sina bästa år.)
 
Ovan: Leif  - som också vet att uppskatta ett gott rödvin.
 
 
Sedan följer nedanstående konversation (kanske inte ordagrant, men nästan) mellan mig och Sandy:
 
 Jag: Men jag har en göööörfin katt som behöver ett nytt hem! Han är underbar! Leif heter han. Honom kan ni väl ta istället?! (Börjar hysteriskt visa bilder på Leif och trycka upp i ansiktet på stackarn.)
 
Sandy (artigt): Jaa, det kanske inte behöver vara en kattunge förstås....
 
Jag: Nej för tusan! Små ulliga gulliga kattungar är SÅÅÅ överskattade. Ta en rumsren söt femåring istället vetja!
 
Sandy: Jaa..kanske det då. Men jag måste prata med familjen först så hör jag av mig till dig.
 
Jag (som i huvudet redan planerat allergichocksfria TV-kvällar framöver): Jamen vad bra! Då hörs vi i veckan om det!
 
Några dagar passerar sedan och jag börjar bli orolig att Sandy glömt bort vad vi pratade om. Och eftersom Sandy är..ja..hehe..Sandy helt enkelt, så bestämmer jag mig för att skoja till det lite när jag skickar iväg ett sms till henne. Vara lite vitsig liksom. Återigen inte ordagrant återgett, men jag skriver nåt i stil med;  
 
"Har en muskulös gråhårig karl här bredvid mig som undrar om inte du är lite sugen på honom...?"
 
Får inom kort svaret att Sandy visst är intresserad och vi bestämmer att jag ska ta med honom till vår gemensamma väninna på onsdag kväll. Trevligt trevligt! Inga konstigheter kan man tycka. Nä.
 
Såhär i efterhand fascineras jag lite av att hon inte reagerade mer när jag frågade om hon hade någon bur, men vad vet jag - en vaniljsexande tråkig hemmafru. ;)
 
Hur som helst.. Onsdagen kommer och jag drar iväg ännu ett sms till Sandy för att försäkra mig om att hon kommer:
 
"Det var idag du skulle ta med Leif hem va?"
 
Då blir det tyst i telefonen lääänge. Inget svar. Hmmmm. Så efter mycket om och men plingar det äntligen till i mobilen.
 
"Eh... Leif?!... Nu har vi nog missförstått varandra du och jag! Jag trodde det var din KARL vi pratade om?!"
 
 
 
 
 
 
 
Linda
2013-08-30 @ 19:46:05
URL: http://lingla.blogg.se

Hahaha!!!

Veronica
2013-08-30 @ 19:50:01

Du e härligt knäpp Petra
Kram Veronica

Svar: Åh, man tackar! :) Kram kram!
Petra




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0