Same same, but different

Sitter på vår altan och försöker koppla av i solen. Tvätten är ren/hängd/vikt, disken undanröjd, sängarna bäddade och övervåningen dammsugad - så jag tyckte att jag med gott samvete kunde gotta mig lite och njuta av det fina vädret.

Det är bara det att det är förbannat svårt att koppla av när man (trots dokumenterat taskig hörsel) hela tiden hör högljudda tjut och skrik från ungarna som ju också "kopplar av" här ute. Vi har helt klart olika vis att göra detta på. Och nu behöver jag ett glas vin till mitt sätt.


Idag har vi varit kulturella igen

 
Muséum är faktiskt himla bra ställen, när vädret är sisådär och man vill rasta barnen några timmar. Så idag tog jag och Julia våran lilla skock med ungar (tre av mina och hennes två) och begav oss till Naturhistoriska, för att traska runt bland uppstoppade kadaver, dinosaurieskelett och mänskliga organ i flera hundra år gamla konservburkar. Mysigt värre.
 

Jag saknade dock de siamesiska tvillingarna på burk som alltid fanns där i en monter när man var liten. Vart har de tagit vägen? De var ju liksom en av höjdpunkterna.
 
Nåväl, idag var det nog någons gamla gallstenar som fascinerade mig mest.
 
 
Hur som helst hade vi en himla trevlig dag. Det hanns med både pannkakslunch på muséet och ett par fikor efter det, och sedan rundade vi av utflykten med en sväng till Plikta, den stora lekplatsen i Slottskogen, innan vi åkte hem igen.
 
Nu är barnen nerbäddade i sina sängar och jag väntar på att maken ska ramla in efter en after work med jobbet, så att han kan bädda ner mig. ;)
 
Sweet dreams!
 
 
 

Liseberg efter mycket om och men..

Igår var Sean Banan på Lisebergs stora scen, och jag lovade Lilla N som är ett STORT fan att vi skulle gå dit. Oj vilket jubel det blev här hemma!
 

Även Julia och hennes son skulle dit så vi bestämde oss för att åka in tillsammans in deras bil. Tyvärr kom vi inte särskilt långt innan olyckan var framme, i form av en svart BMW vars förare glömde bromsa in vid rödljusen på Öckeröleden. Bilen smällde rakt in i vår trots att föraren i sista sekunden försökte väja åt sidan och vi skrek rakt ut både jag och Julia.
 
Ingen blev skadad som tur var, men vi var ganska chockade och omskakade när vi svängde in på en avfartsväg och stapplade ur bilarna allihop. Julias son var tröstlös och det tog nästan 30 min att lugna ner honom, stackaren! Föraren av den andra bilen var nog minst lika chockad han, men han tog genast på sig skulden och bad om förtvivlat om ursäkt upprepade gånger. Han sade att han hade missbedömt avståndet. Jo tack....
 
Efter att ha utbytt personuppgifter, fyllt i skadeanmälan och ringt bärgningsbil (åt den andra bilen) visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Vår bil rullade ju fortfarande trots knycklig plåt och trasiga lyktor och ungarna ville förtvivlat gärna åka in till Liseberg trots allt som hänt. Så vi beslutade oss för att det bästa nog trots allt var, att förminska händelsen lite inför barnen genom att fortsätta dagen med något roligt, istället för att vända hem igen. Så lite skakiga körde vi alltså vidare in mot stan.
 
Vi kom dessvärre in genom Lisebergs entré lagom till Sean Banans "Tack alla barn för att ni kom!", så istället för hans uppträdande fick det bli ett åkhäfte och glass till barnen. Min äldsta dotter (Stora N) och hennes kompis som hade varit inne på Liseberg sedan tidigare på dagen, mötte också upp och åkte lite karuseller med oss, så de små verkade tack och lov glömma förlusten av Sean Banans uppträdande ganska snabbt och hade väldigt roligt.
 

Det blev en lyckad eftermiddag/kväll trots en omtumlande start och Lilla N slocknade som ett ljus i sin säng några timmar senare. Jag hoppas att Julias son S sov lika gott han.
 
 
RSS 2.0