Hela huset fullt med råttor!

Det började någon vecka före jul, och efter det har det bara eskalerat, det här med råttorna. Nu är de överallt! Det värsta är nästan att jag inte är rädd för dem längre. Jag till och med gillar dem..
 
Tonårsdottern kom hemsmygandes med ett stort paket av något slag, veckan innan jul. Hon skyndade upp för trappan till sitt rum med åbäket och vi fick absolut inte titta vad det var. Inte heller komma in i hennes rum, eftersom hon "höll på att slå in julklappar". Jo tjena...
 
I en veckas tid var hennes rum off limits för oss övriga i familjen, men det var ingenting som oroade mig nämnvärt. Dels för att dottern brukar köpa och fixa med julklappar på egen hand och dels för att hon håller bra ordning på sitt rum själv. Jag behöver inte gå in och kolla sanitets-status på samma sätt som jag måste göra i sönernas rum. Där har porslin, bestick, glas, godispapper, chipspåsar och diverse andra lite mer svår-identifierade saker en oroväckande tendens att hamna på hög, både på skrivbord och under sängar. Går det för långt mellan inspektionerna kan man hitta "odlingar" i tallrikar och muggar, på ställen man knappt tänkte att leta på!
 
Hur som helst... Bara någon dag innan julafton upptäckte jag "julklappen" i alla fall. Jag hade hört rykten om att Nellie (tonårsdottern) annonserat efter hamsterbur på nätet, men avfärdade det hela först. Tills jag hittade spån på hallgolvet på övervåningen.
 
Spån ja. Sådant som man ofta har i botten på burar...
 
Jag bankade hårt på Nellies dörr och bad att få komma in GENAST. Man kunde höra hur hon fumlade för fullt med något innanför dörren och hon ropade spänt att jag fick vänta lite, för hon höll preciiiis på att slå in just min julklapp.
 
- Jag hoppas för din skull, att det är en jävligt ömtålig julklapp jag ska få, och att det är därför du behöver spån! gastade jag tillbaka.
 
- Jaa, det är det! ropar ungen
 
Strax därpå låser hon upp dörren och släpper in mig i det som vanligt välstädade rummet. Jag ser inte skymten av varken burar eller julklappar, trots att jag går runt och ser mig noggrant omkring. Jag tittar till och med under sängen för säkerhets skull.
 
- För jag lovar Nellie, att finns det en hamster här någonstans, så blir det grillspett till julmiddag.. muttrar jag innan jag går ut ur rummet igen.
 
Ungen nickar tyst, stänger dörren efter mig och vrider om nyckeln i låset.
 
Senare den natten, vaknar jag av att något låter ifrån Nellies rum. Så jag tassar upp och in där och ser att hon drömmer mardrömmar. Sätter mig på sängkanten hos henne en stund och smeker henne över ryggen tills hon kommer till ro igen... Och har precist börjat blinka lite långsamt själv, när jag plötsligt hör ljudet av ett plasthjul som snurrar!
 
Upp flög jag, och runt i rummet som en ljudlös orkan. Lyfte och flyttade på precis allting, innan jag tillslut hittade den jävla burjäveln bakom en hög med kläder och överkast på byrån! Faaaaaan!
 
Jag böjer mig över Nellie i sängen och väser in i hennes öra:
 
- Nå, vad heter det lilla aset då?!
 
Varpå Nellie sätter sig käpprätt upp i sängen och flämtar:
 
- Kiwi! Hon heter Kiwi. Snälla döda henne inte!
 
Det gjorde jag givetvis inte. Jag gillar faktiskt inte ens hamster-grillspett. Men jag borde kanske ha gort det, för att markera att säger vi nej till råttor här hemma (ja hamstrar är råttor i mina ögon) så ÄR det nej!
 
Istället fick Kiwi stanna hos Nellie, mot löfte om att hon lovade att ta hand om den helt på egen hand. Jag skulle knappt märka att den var där. Det var dumt... Nu, fyra månader senare har vi TRE hamstrar här hemma. Småsyskonen ville ju också få en varsin om Nellie hade en. Såklart. Så nu bor jag i ett hus fullt med råttor i alla fall.
 
Tre råttor, en katt, fyra barn och ett svin en man. ;)
 
 
                          
                        Cocos, en av råttorna. Som jag faktiskt börjat tycka är ganska söta - trots allt.
 
 
 
 
Helena
2014-04-12 @ 07:16:44

Alltså, dina texter förgyller min dag! När du har skrivit något så börjar det förväntansfullt att bubbla i min kropp. Skulle önska att du skrev en bok! Kanske om ditt liv? Manus kan du ju knappast sakna ;-) love you!

Svar: Åååh vad de orden gjorde min morgon! Love you too vännen! <3
Petra




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0