Bio-incidenten i lördags ja...

Hugo och jag sladdade alltså in på Filmstaden i sista sekunden. (Jag med en leopardmönstrad wekendväska på hjul i släptåg dessutom, eftersom jag skulle vidare hem till Tjörn på kvällen.) So far so good. Hugo försökte dock se ut som att vi inte var där i sällskap med varandra. Jag tror det var p.g.a resväskan men jag är inte helt säker så jag ska låta det vara osagt.
 
 (Notera gärna den numera obligatoriska ficklampan i min högra hand.)
 
Väl framme ska jag då hala upp plånboken för att hämta ut våra förbetalda biljetter - och inser att jag glömt kvar det jävla plånboksfanskapet i radhuset i Torslanda. En timmas bussresa bort. Och filmen börjar om exakt sex minuter och trettio sekunder enligt den svårflirtade mannen i kassan som vägrar ge mig biljetterna, trots att visningen redan är halvvägs in i reklamen, biosalongen är fullsatt sånär som på två stolar längst fram (VÅRA PLATSER!) och jag kan visa upp bokningsbekräftelsen i mailen på mobilen.
 
"Du måste dra kortet som du använde för att betala online innan för att kunna få ut biljetterna i handen."
 
 "Jo jag förstår principen. Absolut! Men nu är det ju så att min helvetes jävla plånbok med just det kortet i, ligger KVAR där jag satt när jag betalade dem. Lååångt härifrån. Då är det lite svårare se´du. Men du ser ju också att det bara är våra två platser som står kvar tomma i salongen?! Samma platser som på min bokningsbekräftelse här."
 
(Kör upp mobilen i ansiktet på mannen igen och vägrar lämna disken med den allt mer växande kön bakom oss.)
 
Samtidigt som denna diskussion pågår har jag även kontaktat min f.d svärmor på telefon. Jag vet ju att hon har extranycklar till radhuset och bor precis i närheten av exmaken. Ber henne således förtvivlat att kila över dit och leta upp min plånbok för säkerhet skull. IFALL den av någon outgrundlig anledning skulle råkat gömma sig i fodret på handväskan och jag bara inte letat ordentligt innan. (Stranger things have happened. Faktiskt.) Hon är alltså med i luren nästan hela tiden och mannen bakom disken ser måttligt road ut när jag hyssjar honom för att höra vad svärmor säger. 
 
ÄNTLIGEN kapitulerar mannen i kassan och säger med en tung suck:
 
"Okej, okej! Jag går väl in och kollar i salongen en gång till så att sätena verkligen är tomma då. Är de det kan ni smita in. Men bara för denna gången!" 
 
Så går han muttrande iväg med mig och Hugo hack i häl. Och tänka sig! Platserna VAR tomma, så vi hann precis in och slog oss ner på dem i samma sekund som filmen - Daddy´s Home - började. Woop woop!
 
 
Jag var inte ens medveten om att jag skrattade hela vägen in i salongen förrän Hugo vänligt men bestämt bad mig hålla klaffen. 
 
Jag: "Men Hugo, man MÅSTE skratta åt sådana här saker. Det är liksom så typiskt oss detta som hände och om man inte kan skratta åt eländet så får man ju nästan lust att gå och hänga sig."
 
Hugo trött: "Det får man ändå..."
 
 
Då skrattade jag ännu mer.
 
 
Ungefär halvvägs in i filmen sms´ade min helt fantastiska svärmor att hon stod utanför biosalongen med min plånbok. Så jag smet snabbt ut för att hämta den och köpte sedan med mig dricka och popcorn på vägen in igen. Hugo blev genast gladare, jag var apnöjd över att slippa åka hela vägen ut till Torslanda ännu en gång och filmen var jättekul!
 
Så - slutet gott, allting gott! 
 
 
 
 
 
 
 
Anonym
2016-01-19 @ 08:14:29

Haha...du är för härlig!!! Tack för garvet du just gav mig...//Jenny

Svar: Glad att mina tabbar kan glädja någon, haha!
Petra

Krantzan
2016-01-19 @ 19:20:18

HAHAHAHA!!!!!!! ♥:-*

Svar: :) <3
Petra




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0