God morgon Sverige!
Det fina med allergimedicin är att man blir trött av den, så nu ska jag lägga mig en timma eller två igen innan klockan ringer. Go´natt!
Det är jag och Arne liksom..
Jag försökte hålla mig ifrån bloggandet ett tag, men längre än såhär gick visst inte.
Mina grannar har skavsår i öronen eftersom jag behövt prata av mig mer än vanligt den sista tiden och till och med katterna smiter när de ser mig nu. Så jag kapitulerar och inser att jag helt enkelt måste blogga för att må bra. :)
Ni ska veta att jag läst varenda kommentar och alla mail jag fått och jag är jätteglad och tacksam för all fortsatt respons under mitt uppehåll. Ni e ju för goa änna! ♥
Det där med att censurera sig själv
Något jag gärna återkommer till här på bloggen är ju det där med censurerandet. En jäkligt knepig fråga alltså. Hur mycket av sig själv är okej att lämna ut? Det mesta rör ju indirekt andra i min omgivning, och även om jag inte nämner några namn så är det inte särskilt svårt för dem som följt mig ett tag att räkna ut vem eller vilka jag syftar på då antar jag. Och för min egen del så finns det saker jag hellre ventilerar med främlingar än med folk som känner mig. Missförstå mig rätt nu. :)
Jag har haft funderingar på både en helt anonym blogg och även en låst blogg (som endast ett fåtal med lösenord kan läsa) men inget av idéerna känns helt tilltalande. Om jag har en låst blogg så kvarstår ju problemet, att de som läser förmodligen vet exakt vem jag skriver om oavsett om jag namedroppar eller inte, och det är ju inte så uppskattat av den som drabbas förmodar jag.
Och om jag startar en helt ny, anonym blogg så är det ingen som läser den och kan kommentera/ge mig perspektiv på händelserna & känslorna. Och då känns det ju rätt meningslöst. (Tror jag hade blygsamma 30 läsare/dag första året. Nu, tre år senare är det i alla fall 100-150 pers som daligen går in och "lyssnar" på mitt pladder. Blir lite bekräftelse på något vis.) En blogg är ju ändå dagbok och terapi i ett liksom. Om ingen läste skulle det bli som att gå till psykologen och prata ut om alla sina bekymmer i en hel timma, för att sedan upptäcka att den jäveln sovit sig igenom hela skiten bakom sitt anteckningsblock.
Förstår ni hur jag tänker?
Skit samma. Moment 22 igen.
Har ni läst så här långt så känner jag mig i alla fall bekräftad. ;)
Jag undrar lite
Ni vet det här som en del säger, att livet/Gud/ inte ger en mer prövningar än man orkar bära? Jag vet inte om jag tror på det.
Eller, jag tror inte på det.
Då skulle väl inte så många människor välja att ta sitt liv? Människor som faktiskt inte orkar mer. Som fått mer prövningar än de kunnat bära.
Kan det inte bara vara så att livet helt enkelt är orättvist ibland?
OM det finns en Gud där uppe i himlen så tror jag att det är en gammal söt, godhjärtad men lite halvförvirrad dam.
Och att vi här nere på jorden är hennes krukväxter som hon går och skvätter på med sin lilla vattenkanna.
Sådär på en höft.
Lite på den, lite på den, lite till på den och lite till på den.
Och så lite på den igen kanske.
"Oj, nu fick nog den lite för mycket"
Och så dör en.
Så sett...
Veckans skönaste kommentar stod Syster S för igår, när vi kom in på ämnet övernattningar.
Mina fina systrar ♥
Syster L: Jag älskar att ha en massa människor som sover över hos mig!
Jag: Njae, jag vet inte. Ibland kan det väl vara trevligt kanske.
Syster S: Joo men jag älskar också att ha folk som sover över. Bara de går upp i tid och åker hem någon gång.
Mitt eftertraktade plommonträd
Grenar bokas på telefon 0709 903134 mellan kl 07:00-22:00
(Lunchstängt 12-13)
Vi kan inte på något vis garantera att grenarna håller då trädet bara är 6 år gammalt och flera tidigare försök har gjorts att hänga i dem, men alla är givetvis välkomna att testa lyckan ändå.
Koma
Ber om ursäkt för usla uppdateringar här på Le Blogg den sista tiden. Förklaringen är enkel.
"Hypotyreos – underfunktion av sköldkörteln
Den vanligaste orsaken till underfunktion av sköldkörteln är Hashimotos tyreoidit, en form av kronisk inflammation i sköldkörteln. Det är också en autoimmun sjukdom, dvs. det egna immunförsvaret attackerar sköldkörteln. Här skadar antikropparna sköldkörteln på ett sådant sätt att hormonproduktionen minskar.
När sköldkörteln inte kan bilda tillräckligt med hormon saktar ämnesomsättningen ner. Kroppen går på sparlåga, allting känns trögt, man släpar sig fram genom tillvaron. Minsta kroppsansträngning gör en alldeles utmattad och man känner sig ständigt trött, hur mycket man än sover..."
Stundvis piggnar jag till och känner energin (nåja - lusten att göra något i alla fall) i kroppen igen. Då lyckas jag duscha, sminka på ett lite vaknare ansikte och ta mig för saker under några timmar. Men sen.. efteråt, då kollapsar jag. Bokstavligt talat. Rasar ihop i en hög i soffan och orkar inte ta mig upp på flera dagar. Det är hemskt. Och så tvärtemot allt jag vill! Jag VILL ju hitta på en massa grejer, med barnen och med mina vänner! Jag VILL orka ta tag i hemmet som förfaller! Jag VILL inte vara den här tråkiga, trötta, gnälliga mamman... :(
Jag är för fasiken bara 32 år! (Jaaa, BARA!) Gaaaaaah!!!
Så. Nu har jag gnällt färdigt. For now.
Över till roligare saker! Som mina underbara grannar till exempel. Alltså, på riktigt.. Det är galet hur otroligt fina människor det bor här på Runslingan och framför allt just kring våran länga. Jag har flyttat massor med gånger i mitt liv (17 närmare bestämt), bott till höger och vänster och självklart träffat på goa grannar många gånger förut. Men de grannarna jag har nu har verkligen blivit goda vänner. De är genuina, varmhjärtade och omtänksamma som få - och jag vill aldrig flytta härifrån. I alla fall inte utan dem. ;)
Kräftskiva med några av Runslingans Finest, hösten 2010
Vårfeelings
Lägg sedan till Ben & Jerry-frukost (LCHF väl?), ljuvligt doftande vårbuketter i vardagsrummet och en gammal Supremes-dänga på maxvolym i högtalarna så har du en GRYM start på dagen!
Nu ska jag chocka katterna och städa här hemma.
Puss på er!
En gol-fetta te frôkost e inte helt fel
Jag känner mig lite LCHF-inspirerad den här morgonen. Och vad passar då bättre än en Golfetta? ;)
Kvällsöppet på Cinco i Amhult
De firade något slags jubiléum ikväll så det var 25% på allt i butiken. Sånt kan vi inte motstå, så Helena, Johanna och jag bönade dit ner i Helenas blåa bil strax efter halv åtta.
Det bjöds på bubbel och snittar med och sånt kan jag inte heller motstå förstås. Till min stora besvikelse var det alkoholfritt bubbel. Inget vin för mamma ikväll då nä.. ;)
Istället blev det två tunikor och ett linne och det var mer än jag trodde att jag skulle hitta i alla fall. Jättesnygga och till bra pris!
Nu vill ni säkert se hur de ser ut också. 
Det var inte de här.
Fast Johanna köpte den t-shirten som hon håller i. Men i blått istället.
Om ni undrar.
Som att handla - fast tvärtom!
I helgen tog grannen Johanna min soptipps-oskuld, vilket alltså innebar att hon tog med mig till tippen (eller återvinningsstationen) för första gången.
Jag har aldrig varit där innan och det var faktiskt väldigt spännande! En helt ny värld öppnade sig kan man säga. Eller som en kille vi mötte sade: "Det är som att handla fast tvärtom."
Först visade Johanna mig hur man får in skiten i bilen ordentligt.
De tre V:na. Vilja, våld och vaselin!
Jag sade till Johanna att jag tyckte det kändes som att vi var Thelma & Louise när vi rattade in på återvinnings-området. Väldigt självständiga och oberoende kvinnor sådär liksom (Fast utan en liftande Brad Pitt).
Jag vet inte om hon höll med men hon höll god min i alla fall. Hon har bott granne med mig i sex år nu så hon har väl odlat ett litet överseende under den tiden kan jag tänka.
Väl där skred vi till verket. Vi var grymma och detta var givetvis tvunget att förevigas på bild.
Nej, ingen undrade vad vi höll på med när vi sprang runt och posade bland containerna. Ingen alls. En man kom faktiskt fram och berättade att han brukade fotografera alla färgburkar från tiden före 1950 som han hittade där på tippen. Och så samlade han dem i ett galleri hemma. Med det i åtanke så kändes vår lilla session väldigt normal.
Så jäkla gött att få rensat bort en massa brôte här hemma - Och roligt var det!
Omröstningen är avslutad, telefonväxeln är stängd nu.
Det blev en Elias tillslut. :)
Hos frissan igår
Fick klippt både Nellie och Nova igår, så nu är det bara jag (som vanligt) som går runt och ser ut som ett fågelbo i huvudet. Tänkte klippt mig idag men det krockade med Hugos innebandymatch bland annat, så det får väl vänta ytterligare ett tag.
Att få Nova att kliva över tröskeln till salongen var ingen lätt match. Det krävdes både hot och mutor för att få den ungen att parkera sin söta lilla ända i frisörstolen. Bland annat en liten sketen jäkla bil (rosa såklart) som var mindre än min tumme men kostade mer än en lyxig lunch på stan! Blev ett dyrt frisörbesök det där.
Notera liten snordyr leksaksjävel och "före-frisyren"
Väntar...
Inte alls glad Nova
Lite gladare Nova
Skitlycklig Nova med rosa och lila sprayfärg i håret och en riktig frisyr.
The end
Såhär känner vi oss nu
Vi är änna som lite trötta i hövvet, fredag och allt. Just hemkomna från kalas dessutom och med hälften av barnen i säng. Nu ska jag sjunka ner i soffan med ett glas vin (eller tre) och kolla på "Så ska det låta" som jag spelat in. =)
Kanske återkommer jag senare ikväll, kanske inte. Puss!
Det ska va gött å leva, annars kan de´ kvetta!
Gårdagen (eller i alla fall kvällen) spenderades över en god middag på North American i sällskap av fina vänner och några glas öl. 
Kvällen avslutades på bio där vi såg "Min låtsasfru" med Jennifer Aniston och Adam Sandler i huvudrollerna. En helt okej komedi, men inte så mycket mer.
Idag är det läkarbesök med Nellie som står på agendan och Nova får hänga med, för jag tänkte se om det inte gick att hitta en frisörtid till henne någonstans efteråt.
Ungen ser ut som ett troll och är i desperat behov av en klippning. Det är en mardröm att försöka borsta ut hennes hår på morgnarna eftersom hon är så jäkla ömhårad också, så nu blir det nog till att kapa av en bra bit och kanske klippa en liten lugg med, trots att jag egentligen är skeptisk till lugg på små barn. Det brukar tendera att se ut som om de har lugg ifrån nacken och fram av någon anledning..?
Och just det, ikväll vankas det kalas hos svärisarna också. Kanske slinker ner en tårtbit eller två då - vem vet? ;)
Haj så länge!
Vad ska pojkstackarn heta?
Jag veeet. Sista snön har säkert inte fallit än - men idag känns den långt borta i alla fall. Hela Torslanda liksom blänker i solen (och stinker av upptinad hundskit - men hey det struntar vi i nu) och jag känner mig faktiskt lite piggare.
Har umgåtts med det här lilla knyttet ett par dagar i rad också, och det gör sitt för humöret det med. :)
Visst är han galet söt?! Måns-Elias kallar jag honom. Hans föräldrar har nämligen inte bestämt sig för vilket utav namnen han ska få ännu (det har ju bara gått snart tre månader liksom....;)) , men det hänger mellan Måns och Elias i alla fall.
Ni kanske kan hjälpa till? Villket röstar ni på? Snälla kommentera - de behöver lite hjälp på traven!
Här med sina äldre bröder Casper & Linus.
Sååå... Linus, Casper & Måns eller Linus, Casper & Elias???
För att överleva som förälder måste man ha humor. Gärna sjuk sådan.
Har precis nattat treåringen och tar nu sats för en borsta-tänderna-diskussion med åttaåringen. Tolvåringen sitter vid datorn och pratar med någon kompis via Skype och tioåringen sitter i vardagsrummet och är rosenrasande på mig för att jag missade halva hennes gradering på Taekwon-don idag.
Maken har inte kommit hem ännu (tränarmöte direkt efter jobbet) så jag var tvungen att ta med mig Nova när jag skulle titta på Nellies gradering - och det gick la sådär...
Hon sprang runt som en lyckotroll på tjack och ville också visa sina kampsport-skills bland de större barnen, så tillslut bad Nellie mig (o)vänligt men bestämt att gå hem med ungen. Jag lovade att återkomma innan det var slut ifall Maken hann hem för att avlösa mig och bände sedan loss en illvrålande Nova ifrån en av ribbstolarna på väggen, lade henne över axeln och traskade iväg med gaphalsen.
Tyvärr hann inte Maken hem (han är faktiskt inte kommen ännu) så jag hann inte gå tillbaka innan graderingen var slut. Varför Nellie nu HATAR mig (hennes ord).
Jag: Men gumman, var inte så arg.
Nellie: Undrar varför jag är så arg då! Kanske för att alla andra föräldrar var där utom mina!
Jag: Jag vet hjärtat och jag är verkligen jätteledsen att jag inte hann tillbaka. Men du sade ju själv att du inte ville ha Nova där och jag kunde faktiskt inte lämna henne ensam hemma med killarna. Har du någon annan lösning på den ekvationen kanske?
Nellie: Jaa! Du kanske inte skulle ha skaffat så jävla många barn! Har du tänkt på det?
Ouch! Den visste var den tog. Rätt i mammahjärtat.
Maken ringde i samma sekund och jag återgav sorgset min och dotterns dispyt. Han försöker trösta.
M: Hon har ju en poäng där förstås.
Jag: Men vafaan...
M: Vi får helt enkelt göra oss av med en av dem.
Jag: Eh okej.. Som ett öråd typ? En ska röstas bort?
M: Ja precis. Och så ber vi barnen välja. Vi måste givetvis vara tydliga med att man inte får rösta på sig själv.
Jag: Givetvis!
We are family...
Hypotyreos
Nu när jag fått diagnosen är det plötsligt så självklart varför jag mått som jag gjort det senaste året. Det började lite diffust men de senaste månaderna har alla symptom varit så otroligt påtagliga. Känner du igen dig i nedanstående så tycker jag att du ska kila iväg till läkaren och ta ett blodprov snarast. Hypotyreos är vanligare än man tror.
- B 12 - brist
- Blekhet
- Bradykardi (Långsam hjärtfrekvens)
- Bröstsmärtor
- Depressioner/känslomässig instabilitet
- Domnande fingrar/händer och tår/fötter
- Fibromyalgi
- Frusenhet, låg kroppstemperatur, köldkänsla
- Förstoppning (eller diarré )
- Glasbubble-känsla och "brain-fog"
- Glömska
- Heshet
- Huvudvärk
- Håravfall, torrt, tunt och/eller risigt hår, glesnande behåring på kroppen
- Hårda tunga hjärtslag/hjärtklappning
- Högt kolesterol
- Ingen ork, lust
- Ingen/låg sexlust
- Kall hud
- Karpaltunnel syndrom (kroppsdelar domnar bort pga av klämda nerver)
- Koncentrationssvårigheter
- Ledvärk
- Låg kroppstemperatur
- Låg motivation
- Låg puls
- Långsam tankeverksamhet, tappar ofta orden/tråden
- Långsammare längdtillväxt hos barn:
- Långsamt tal
- Lägre/mörkare/grövre röst hos kvinnor
- Lättretlighet
- Menstruationsstörningar (rikliga menstruationer, långa avstånd, utebliven menstruation)
- Mental och kroppslig tröghet
- Minnesluckor
- Minskad aptit
- Missfallsrisken ökar, svårare att bli gravid
- Muskelkramper
- Muskelsvaghet
- Muskelvärk
- Myxödem (Svullen, degig hud)
- Myxödemkoma (svullnader och kroppslig och mental tröghet ända fram till mental frånvaro)
- Nattblindhet (sämre mörkerseende än normalt)
- Nedsatt hörsel
- Nedsatt kondition
- Nervositet
- Ont i nacken
- Panikångest
- Sköra/trasiga naglar
- Smärtor allmänt i kroppen, ev. vandrande
- Stelhet
- Svullnader, främst i ansiktet, runt ögonen, på händer, fötter och underben
- Sänkt andningsfrekvens
- Sömnbehovet ökar överdrivet mycket, alternativt sömnsvårigheter
- Tandproblem
- Tinnitus
- Tjock tunga
- Torr/grov/läderaktig hud
- Tryck över halsen, svårt att svälja
- Trötthet
- Tvångsföreställningar/besatthet
- Urinträngningar
- Utslag
- Viktuppgång eller viktminskning
- Värmeintolerans
- Yrsel
- Ögonproblem (tex sämre syn, och/eller torra, svidande, svullna eller värkande ögon)
- Ömhet i fotsulorna
Jag ska tatuera mig!
Såhär i efterhand kanske den inte var så genomtänkt. Jag gick in på en tattoo & piercing-studio för att sätta in en stav i naveln, men tjejen som gjorde piercingarna var ledig den dagen. Tatueraren däremot hade tid och på den vägen är det. ;) Valde bild på tio minuter. Har dock aldrig ångrat den, bara önskat att jag hade lagt ner lite mer tid på att hitta ett personligare motiv. Men den här gången blir det barnens namn. Det har jag velat göra länge.
Har sökt på webben hela helgen för att finna inspiration och rätt typsnitt. Jag var ganska klar över vad jag ville ha innan, men så har jag hittat mängder med andra snygga tatueringar och nu vet jag varken ut eller in längre! Barnens namn eller/och något annat?
Här kommer ett axplock av mina favoriter!
Hittade den här på www.gaddad.se och blev helt kär! Såååå snygg!!
Jag är inte religiös men har alltid älskat kors och radband så den känns helt klockren. Väldigt "Petra".
Eller mina barns namn på insidan handleden - åt detta hållet?
Eller detta? (Ni får ju alltså föreställa er att det står Kevin Nellie Hugo Nova istället.)
Eller kanske längs med foten..?
Eller nåt sånt här - fast med barnens namn och runt vristen istället för vaden?
Det är jättesvårt det här! Vilken/vilka tycker ni är snyggast?
(Min man tycker att inga taueringar är att föredra, men jag har slagit dövörat till - igen.)
Kanske ska jag tatuera in ett kladdkakerecept förresten?
DET vore väl jag om något?
