Jag vill ha pengarna tillbaka!
Jag HAR varit tyst veckan ut, men inte tusan hjälpte det. Jag har lekt levande charader här hemma med ungarna hela helgen, blåst i blockflöjt (Hugos) eller munspel (Novas) för att avstyra bråk eller påkalla uppmärksamhet, bankat i dörrkarmar, klappat händer, visslat och mimat som en galning. Jag har låst in mig på dass otaliga gånger i ren frustration...
Vad ÄR det här för jäkla skitvirus jag har åkt på?!?
Har testat allt som går att testa i halstablett/medicin/huskursväg men det verkar helt lönlöst.Till och med det där som skådespelare och sångare får utskrivet när de förlorat rösten och måste ha tillbaks den inför något viktigt uppträdande - Betapred (cortison) - men inte ens det hjälpte! Kan man verkligen inget annat göra än vänta ut eländet?? Är nu inne på min tionde dag utan röst och det är bra mycket jobbigare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det går faktiskt inte beskriva hur handikappad man känner sig.
Och min man som hade lite roligt åt detta i början: "Ska vi se matchen på tv ikväll? - Inga protester, vad bra då var det bestämt!" eller "Vilka tapeter ska vi välja till vardagsrummet nu när vi byggt om då? Gillar du de här bajsbrun-grå-rutiga med dödskallar på? Va? Nu hörs du lite dåligt hjärtat.. Men vi tar dem då!"
Till och med han har tröttnat och suckar nu tungt att "Det är för jävla tråkigt och tyst när du inte kan prata!" (Detta ska jag HELT KLART påminna honom om när jag fått rösten åter och han gnäller över att jag "sänder heeela tiden"!)
Idag blir det nytt läkarbesök på morgonen och sedan kommer bästaste lillasyster hit och umgås med block och penna!
Det tar sig, sade mordbrännar´n!
Ringde läkaren för att höra vad hon trodde om prognosen, och hon sade att om jag bara håller käften resten av veckan är jag så gott som ny på måndag! LYCKA!
Eller som Malin Wollin brukar säga: Uppstått har Jesus! Hurra hurra!
Fotnot: Jag vill på inget vis insinuera att jag och Jesus skulle vara samma person. Så att ingen missförstod nu och tror att inflammationen stigit upp till hjärnan på mig..
I´m speechless
Fick diagnosen Akut Laryngit av läkaren..
"Tack för det" sade jag. (Jag rörde på läpparna i alla fall.)
"Du måste vara HELT tyst - du får absolut inte anstränga stämbanden" sa läkaren
"Har du träffat mina fyra barn?" frågade jag
Det hade hon inte.
Alltså vet hon inte hur omöjligt det är för mig att bibehålla total tystnad inom hemmets fyra väggar tillsammans med dem.
Det känns ungefär lika möjligt/troligt som att jag skulle springa Göteborgsvarvet - och vinna - till våren.
Med ett ben.
Av glas.
Nu får jag f-n spader!
Såna som jag mår psykiskt dåligt av att inte kunna prata. Det är lika viktigt för mig som att andas.. typ.
Nova släpade in en lerig Leif (vår katt) och lade honom i min nytvättade vita vardagsrumssoffa igår kväll.. Jag glömde bort att jag inte kunde gorma och öppnade munnen för att göra det ändå - det enda jag fick ur mig var något slags målbrottsliknande frustande som slutade i ett gällt pip.
Då vek sig alla mina fyra barn dubbla av skratt och jag låste in mig på dass en stund.
Idag känns inte som att det kommer bli så mycket bättre.
Jag ska vara hos läkaren vid halv tre, för att se om de inte har uppfunnit någon magisk mirakelmedicin mot inflammerade stämband. Har de inte det tänker jag råka "glömma" mina barn i väntrummet när jag går hem.
Ja hallå ja?
Här på Runslingan går livet sin gilla gång.. Barnen går i skolan (Kevin har börjat sjuan, Nellie femman och Hugo trean - galet!), Nova e kvar på dagis och själv har jag fått ett fantastiskt roligt jobb som receptionist på ett stort företag i stan. Stormtrivs och hoppas på att få vara kvar lääänge.
Idag är dock en riktigt usel dag, jag är hemma från jobbet på grund av stämbandsinflammation och luftrörskatarr... Får inte fram ett pip ens, så att svara i telefon och välkomna besökare var ju änna uteslutet - för att inte säga omöjligt. Otroligt frustrerande!
Har testat Bisolvon, Strepsils, honungsvatten, Vicks, Ipren.. Inget hjälper!
Tips mottages tacksamt!
Mycket snack och liten verkstad änna..
My precious.....
Jag har fortfarande inte lärt mig en bråkdel av alla funktioner och inställningar men jag övar gärna och ofta. En del bilder blir riktigt bra, en del - not so much. :)
Jag tävlar inte ofta
Här har hon tecknat av sin lillebror. Bilden är lånad från hennes blogg.
Just nu lottar hon ut ett porträtt och jag vill väldigt gärna vinna ett sådant. Kika in en sväng och tävla ni med!
Hallå ja!
Jag är kvar, det är jag. Bara det att ungarna har sommarlov (alla fyra) och då blir det inte så mycket lov för min egen del. Alltså mindre tid att skriva. Dessutom blev jag av med min kamera för en månad sedan och en blogg utan foton känns inte lika kul. Men nu jäklar i min lilla låda..! Nu har jag fått en ny kamera av Maken (han hade dåligt samvete för alla jävla dagar han tillbringar på golfbanan) så nu ska´ru få se på bloggande minsann!
Håll i hatten och hej så länge!
Ikväll är det fest hos grannarna
Nu drar vi snart över till Julia & Jörgen på 35-årsfest, tjoho! Det mesta sitter där det ska hoppas jag. Lite pushup, håll-in, shape och conceal så att man inte skrämmer någon och vinflarran under armen bara. Okej - jag är redo! In i dimman... ;)
När Kevin petade in en pappkula i örat (forts.)
Det var ganska mycket folk på vårdcentralen så vi fick vänta en bra stund.
Och Kevin hann bli uttråkad igen...
När jag tittade upp från tidningen jag satt och läste var ungen i full färd med att peta in en sån där foppatoffel-pin ni vet, i sitt "bra" öra.
Jag: Men vad håller du på med?!
Kevin (med ett glatt flin): Jag tänkte att när vi ändå är här så kan vi ju ge läkaren något att göra. Han får väl jobba lite för pengarna.
Jag: ???!!!
Just då kom läkaren ut i väntrummet och ropade:
- Kevin Borg!
Så tittar han ner i sina papper han håller i handen och ändrar sig:
- Eller, jag kanske ska säga Emil i Lönneberga?
Och efter en snabb blick på Kevin:
- Fast du har i alla fall ingen soppskål på huvudet. Man får vara tacksam för det lilla.
Läkaren var väl inte riktigt lika road av incidenten som Kevin var kan man säga, men efter en stunds rotande i örat (som var smärtsammare än vad K hade räknat med) fick han ut skiten i alla fall. Och jag TROR inte att Kevin gör om det igen.
Compact living
En av fördelarna med sommaren är ju faktiskt att man kan slå upp ett tält på gräsmattan och låta ett par av kidsen leva lite härligt vildmarksliv. Så blir det inte lika crowded inomhus liksom. Nellie och Hugo som är först ut är asasketa-nöjda med den lösningen och jag med! Inte för att mina skor fått mer plats egentligen men jag har i alla fall ett vika-tvätt-rum nu, där jag kan stapla mina högar i lugn och ro utan att någon river ner dem i golvet. Och sånt blir jag glad av serru. :)
Nu: Soffläge, film, brieost och kex. Haj!
Sommarlovet har officiellt börjat!
Då har alla mina barn (det lät som om jag hade ett dussin, hehe) haft skolavslutning och påbörjat sitt efterlängtade lov. Nio veckor ska jag och kidsen tillbringa tillsammans nu och maken kommer att vara ledig fyra av dem. Så vi säger väl: Hej somarlov! Hejdå stabila psyke! 
Nellie på sin avslutning på Mossbergska igår.
Hugo innan avslutningen i Torslanda kyrka imorse.
Och så lilla Norpan förstås.
Jag fick inte ta några bilder på Kevin i år, men om ni har glömt bort hur han såg ut är det ju bara att kolla inlägget nedan. Ungefär så.
Och livet i radhuslängan rullar vidare
När man minst anar det så händer något oväntat liksom, som igår kväll när 12-åringen (soon to be 13 till och med) kommer lunkandes och säger lite halvbekymrat sådär att han har lyckats peta in en papperskula i ena örat och inte får ut den igen. Då blir man förvånad. För man skulle ju kunna tycka att ungarna borde ha slutat med såna dumheter i den åldern, det skulle man kunna. Men nänä.
När jag frågade Kevin varför han petade in kulan i örat fick jag till svar att han var uttråkad. Och nu har det gått 12 timmar, kulan är kvar och gör tydligen hyfsat ont vid det här laget, så vi har fått boka en tid hos läkaren för att få ut skiten. Ganska otippat ändå.
Kevin - utan pappkula i örat...
Hade du frågat mig igår vad jag skulle göra idag så hade detta inte ens varit med på min top20-lista över gissningar. Däremot hade jag kunnat svara att jag skulle åka till min farmor på äldreboendet och hälsa på, för det ska jag också göra. Hon är sällskapssjuk och ringer stup i kvarten och efterlyser besök, nya veckotidningar och "några flaskor vin" den gamla sötnosen! :)
Det är skönt att känna sig behövd emellanåt i alla fall.
Bortalängtan
Nu är det fem dagar sedan vi kom hem till Sverige igen och jag har redan "bortalängtan". Finns kanske inget som heter så, men det är så jag känner. Under veckan i Alanya längtade jag inte hem en endaste liten stund - tvärtom. Jag bävade nästan för dagen då vi skulle hem. Hem till tvätt, städ, matlagning och alla andra måsten. För att inte nämna det betydligt kallare klimatet! Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo på ett All Inclusive-hotell hela sommaren. DÅ snackar vi semester.
Bild från vår underbara vecka i Alanya
Vi bodde på Margarita App. Hotel som jag rekommenderar varmt.
Ser inte mycket ut för världen på Fritidsresors hemsida, men uppfyllde alla våra förväntningar på en bra hotell och mer därtill.
400 meter rakt upp från havet och Kleopatrastranden, 1 km in till det "riktiga" shoppingmyllret (ville du slippa ta dig dit fanns det tillräckligt med affärer att shoppa i runt omkring hotellet med). 4 pooler, en vattenrutchkana och lekplats på hotellområdet. Även en liten minigolfbana, bordtennis samt biljardbord fanns, så ungarna hade något att göra hela tiden oavsett ålder. I lobbyn kunde man dessutom använda både datorer och spela tv-spel mot en blygsam avgift om man kände för det.
Verkligen ett familjeanpassat hotell med kanonbra service och trevlig personal till ett riktigt bra pris. Glömde jag säga att maten var jättegod och variationsrik med? Stort plus! =)
Resor med barn
Tror ni den hinner komma fram tills imorgon?
Myter, skitsnack och ren förbannad lögn
Jag har trott fullt och fast på det här, till och med övervägt varianten där folk påstår att tuggummit kan fastna på blindtarmen... *host, harkel* (Nä, jag är inte blond). Jag har själv tutat i mina och andras ungar samma budord, men på sista tiden börjat fundera över huruvida detta stämmer eller inte.
Och den som söker han skall finna! Nu har jag letat fram fakta och läst på ordentligt och jag kan dyrt och heligt lova att det de facto är en myt.
"Tuggummi består av en gummibas med smak-, färg- och sötningsämnen. Några av tillsatsämnena, bland annat sötningsmedlen, kan brytas ned i tarmkanalen och magen. Trots magens extremt sura innehåll och dess mycket effektiva matsmältningsenzymer kan kroppen inte göra särskilt mycket åt själva gummit.
Tuggummi passerar därför i stort sett oförändrat genom magen och tarmen, om än lite långsammare än de andra livsmedel vi stoppar i munnen. Det är ingen risk att tuggummit klistrar fast vid insidan av magsäcken, för det är hela tiden omgivet av vätska, på samma sätt som när det befinner sig i munnen. Låter man dock för mycket tuggummi landa i magsäcken, kan man riskera att drabbas av förstoppning."
Så nu vet ni. Det ÄR inte farligt att svälja. ;)
Peter Orrmyr for president
Han är ju LÄTT den skönaste snubben i programmets historia och utan hans medverkan hade jag förmodligen slutat kolla för länge sedan. Han känns rak, ärlig, skärpt och jävligt rolig - och dessutom har han tydligen gått på samma skola som mig en gång i tiden. Den dô! Bara det ger ju killen extra pluspoäng.
Ja DET, och att han är jäkligt trevlig att vila ögonen på med. ;)
Att han sedan verkar ha en sån grymt bra relation till sin exfru (som han har två barn med) säger väl också en hel del om vilken slags människa han är. Det är få vuxna jag känner som separerat och ändå pratar med sådan värme och respekt om sina ex. En eloge till Peter!
Förresten, det är väl inte bara jag som är nyfiken på vem den där fantastiska exfrun är va? :) Jag snokade runt lite och hittade henne tillslut i alla fall.
(Klicka för större bild)Sitt nu inte här och jäs, hala fram telefonen och rösta på Peter för tusan!
099 41803 är numret. Ring sa ja te daj!
Uppstressad utan anledning
Har haft en lugn och skön helg med tvätt, packning och "grann-häng". 
Goa´grannarna Helena och Johanna vid ljugarbänken (även kallad vinpimplarbänken) på Runslingan 195-197.
Ändå lyckas jag med konsttycket att stressa upp mig själv till max idag. Har packat och packat om min resväska tre eller fyra gånger nu och det känns ändå inte bra! Samma visa varenda jäkla gång jag ska ut och resa. Jag blir superstressad av att behöva fundera ut i förväg vad fasiken jag ska ha på mig under en hel vecka. Jag klarar ju liksom knappt av att välja till EN dag i taget.. Och även om jag lägger fram kläder kvällen innan så är det ändå inte de plaggen jag vill ha när jag vaknar. "Jag är ingen maskin - jag är kvinna!" som Susanne Reuter så klockrent vrålade i Yrrol. =) Precis så.
Och som om inte DET var nog, så ska jag välja och packa ner kläder till fyra barn med! Fast det är i ärlighetens namn betydligt lättare. Och så känns det bättre för mitt psykiska välbefinnande att slippa hoppas att de fått med allt de behöver. Stora N som har Aspberger har förvisso järnkoll, hon hade fixat det galant, men där vill jag ändå vara med och övervaka åtminstone för att slippa allt för spejsade klädkombinationer (typ randiga tights, rutig kjol och prickig top - gärna i regnbågens alla färger - för att hon "blir glad av det"). Det är okej att hon kallas för "Runslingans Peter Siepen" här hemma, men på semestern vill jag gärna tona ner det lite grann i alla fall.
Och min resväska som jag pimpat så fint fick bli Makens resväska istället och vice versa. Jag fick inte plats med mina grejer. Varför görs det aldrig rejäla väskor nu för tiden? Nä, tacka vet jag de diarrébruna skinnresväskorna morsan och farsan hade när jag var liten, däri fick man plats med halva hemmet plus lite till. Undrar vart de tog vägen?
Nu får jag nog snart gå ner och packa om skiten en femte gång. Haj!
Pimpning påbörjad
Och såhär piffade jag till makens resväska.. =)
Tycker att hans ser lite väl färglös och tam ut, men vet inte riktigt hur mycket jag vågar "hotta upp den" så att säga. Maken är liksom lite tam som person.. ;)
Men kanske en ringklocka eller en tuta vid handtaget i alla fall? Vad tror ni?
I ett radhusområde nära dig
Vi bytte ut skethusholken på bottenvåningen för ett par veckor sedan och den gamla blev ståendes på framsidan huset i väntan på nästa färd till tippen. Tills Johanna fick syn på den, vill säga.
Nu pryder den sin plats i slänten bakom radhuslängan i stället, lagom skymd av några buskar och ett träd. Johanna tänker plantera blommor i den. Det kommer bli "sååå fint"!
Hon var tvungen att provsitta lite med.
Jodå, här kommer hängpetuniorna trivas och frodas!
Bara "utedass"-skylten som ska sitta på trädstammen som saknas sen.
Pimpa resväskan
Det är alltid samma visa när man står där vid bagagebandet på flygplatsen och väntar på sin resväska.. ALLA ser likadana ut. Spelar liksom ingen roll vilken färg på väskan du köper - det finns minst hundra till som har en EXAKT likadan!
Visst, man kan köpa bagagetags och spännband numera och förhoppningsvis sticka ut liiite från mängden. Kanske bara är tjugo till som har liknande då. Underlättar förvisso något.
Själv har jag köpt den här ifrån bluebox.se
Klockren!
(Klickbar bild)
Har kollat på olika spännband med, men som sagt - alla har ju sådana nu för tiden. Och de är faktiskt ganska dyra. Så jag tänkte lite till.... =) Och bestämde mig för att pimpa min resväska med roliga dekaler.
Har några favoriter men inte bestämt mig för vilka jag ska smacka på ännu. Man vet ju inte riktigt hur mycket humor de har i säkerhetskontrollen liksom..
Denna kanske? =)
Nedräkningen har börjat
Alanya Turkiet
"På Margarita får du en verkligt prisvärd semester i stora, välplanerade lägenheter med balkong och bra läge i västra Alanya. Till den berömda Kleopatrastranden är det bara några hundra meter. Ett stenkast från Margarita ligger saluhallen där du kan köpa vattenmelon och banan som odlas i Alanyaområdet.
Margarita består av fyra byggnader med de tre poolområdena och solterrasserna mellan byggnaderna. Vid den större poolen är tempot högre och den randiga vattenrutschkanan mycket uppskattad. Här spelas ofta musik i poolbaren. Lugnare är det vid den mindre poolen bakom lägenhetsblock 2. Barnen har en egen, regnbågsformad vattenrutschkana i den ena barnpoolen.
Tröttnar du på att bada finns en långsmal minigolfbana med sex hål, bordtennis, biljard och träningslokal. I receptionsområdet finns Internetmöjligheter...."
Sounds good to me! Speciellt delen med träningslokalen.
Ett litet PS bara..
Sleepless in Torslanda
Jag har blivit den där personen som säger "Det räcker med att låna andras bebisar", men så har jag också gått igenom den tiden själv redan - fyra gånger dessutom. Nu lutar jag mig tillbaka (eller INTE, haha) och väntar tills jag blir mormor/farmor istället. Vilket förhoppningsvis dröjer ett bra tag med tanke på att Kevin som ju är äldst "bara" blir 13 i år!
Själv var jag visserligen bara 19 när jag blev gravid, men det är en helt annan historia förstås. :)
Vårruset 2011
I Slottskogen närmare bestämt - och jag var där.
Nej, jag sprang inte. Jag joggade inte ens. Men jag gick... lite.
Och sen satt jag på en filt och åt chorizo och drack öl...
Tillsammans med min oanständigt snygga granne Johanna.
Jag har förresten tatuerat mig
Jag har för tre dagar sedan låtit tatuera in alla barnens namn runt vristen, på n´Zane här i Göteborg. Fick ett jättebra pris genom Lets Deal. :)
Och såhär blev resultatet!
Fick tyvärr inte med Kevins namn på fotot (har ingen runt-hörnet-kamera), men hans namn står alltså längst till vänster - innan Nellies. Ska lägga upp bättre bilder sen.
Puss!
