Såhär började min dag:



Det var inte särskilt svårt att gissa vem den skyldiga var heller ....

Ibland kommer jag på mig själv med att bara stå och stirra på mina barn. Verkligen stirra. Och bara försöka ta in hur stora de blivit, hur de ser ut och hur de är - just där, just då. För det kan låta som en klyscha, men det går faktiskt så jäkla fort! Och plötsligt är de inga små knubbiga, behändiga knytten längre.

Istället har de blivit nästan lika långa som dig, ska fylla elva år och verkar ha ett helt eget liv vid sidan av som du helst inte ska bry dig för mycket om. Eller i alla fall inte lägga dig i. De pratar annorlunda, går på Liseberg med "tjejkompisen" och kommer hem med ett hemlighetsfullt leende på läpparna som förvandlas till ett generat, halvirriterat muttrande om du frågar vad som är så roligt...

Hjälp! Jag vill stanna tiden. Fast ändå inte. Det är ett privilegium att ha så underbara barn som jag har.

 
                       ♥♥♥ Min äldsta son ♥♥♥


Yngst ser upp till äldst såklart! =)

Och idag ska vi iväg och fira två av barnens kusiner, Andréa och Noah, som fyller 12 respektive 4 år. Fler bevis på att åren går...

Hugo har varit extremt trött, gråtmild och känslig på senare tid - så till den grad att jag och Maken började undra om han inte var sjuk. Men nej, ingen feber och pigg som en mört mellan varven. Däremot har nattsömnen störts av en plågsam huvudvärk och han har vaknat alldeles kallsvettig så gott som varje kväll... Maken och jag blev riktigt oroliga.

Bokade tid på vårdcentralen och bad dem ta tester. Där log de överseende mot mig och förklarade för "lilla mamma" att barn ibland sover oroligt i perioder, och att huvudvärk även existerar bland de små. Hmpf! Jag vidhöll bestämt att Hugo inte var sig själv, och att jag såg skillnad på "orolig sömn" och något som var fel. Ändå blev vi hemskickade efter att halsmandlarna kollats och sänkan tagits.

- Pojken är ju hur pigg och frisk som helst.

Efter ytterligare en vecka med ihållande nattlig huvudvärk och en skrämmande utmattad pojk, gick vi åter till vårdcentralen, där jag tjatade:

- Ta alla tester som finns. Nåt är fel.

Idag ringde läkaren och meddelade att Borrelia-testet de tagit på Hugo visat positivt och att han måste få antibiotika.
Jävla puckon.

Snart nioåriga dottern med allvarlig röst:

- Mamma, det är en sak jag skulle vilja ha... Och lyssna färdigt först innan du säger som du brukar, "Jag skiter inte pengar"...

Lördagen tillbringade Maken på golfbanan medans jag och barnen höll till på altanen. Alla utom min stora pojk som åkt med sin bästa kompis till hans pappa över helgen. 

Den lilla plastpoolen åkte fram och småbarnen var nöjda med det. Själv lade jag mig tillrätta i solstolen, och Nellie som kommit på en ny affärsidé (hon är full av dem) ställde upp ett litet saft-stånd längs med gångbanan ovanför vår trädgård. För fem spänn fick du ett glas saft och en kaka. =) Underbara unge! 
Hon gick med vinst kan jag meddela, trots att hon först gick till affären och köpte kakor för egna sparpengar.


Det var många förbipasserande som ville köpa saft i värmen, hihi...

Söndag var ju Mors dag, och jag blev firad här hemma med blomsterbud, teckningar och en ask riktigt fin choklad. Mums! Sedan promenerade vi upp till svärföräldrarna och åt fantastiskt god middag i eftermiddagssolen på deras altan.

Kunde inte haft en bättre helg.

För bara någon minut sedan nattade jag en dödstrött Nova i hennes säng och slog mig ned vid datorn som står i hallen utanför. Så ringer det på ytterdörren där nere och Hugos kompis undrar om han inte vill komma ut och leka. Hugo som fortfarande känt sig lite dålig och legat och vilat på soffan, blir plötsligt frisk och susar iväg ut genom dörren.
Han glömmer som vanligt att stänga efter sig - varpå jag ropar irriterat och alldeles för högt: "STÄNG DÖRREN!!!"

Så nu ligger Nova där inne i spjälsängen och vrålar glatt för full hals: "Täng döjen! Täng döjen! Täng döjen! Täng döjen! Täng döjen!..."


"Papegojan" på Liseberg förra veckan

Har en liten sjukling som är hemma från skolan idag. Hugo heter han. =)
Vi borde ha insett redan igår kväll, när ungen bad om att få gå och lägga sig utan att se på tv på kvällen, att något inte stod riktigt rätt till. I morse vaknade han med 38,5 graders feber, glansig blick och en riktigt jobbig huvudvärk. Stackars min stora lilla pojk!



När man är förstagångsförälder ger man glatt ovetandes det lilla barnet alvedon eller liknande vid minsta lilla tecken på sjukdom. Och inser snart sitt misstag... Någon timma senare har man nämligen en helt speedad, krävande och oroväckande pigg unge på halsen.

- Mamma, jag har tråååkigt!
- Mamma, läs för mig/lek med mig!
- Mamma, jag vill gå uuuut! Jag är frisk nu!

Jag har fyra barn. Så jag gör inte det misstaget.

Alvedon delas endast ut vid absolut  behov. Idag var ett sådant tillfälle. Hugos huvudvärk verkade hemsk, och jag hade inte hjärta att låta honom ligga där och plågas. Nu, en halv alvedon senare, sitter han i soffan, äter sin tredje glass-strut och ser på tecknat. Och mamma kan sitta vid datorn och blogga medans tvättmaskinen går klart och det är dags att hänga skiten. Trevligt, trevligt.

Min stora pojk fyllde tio idag och firades som brukligt med presenter och tinnitusframkallande skönsång på sängkanten.
Nellie sjöng högst, Hugo ville inte sjunga alls om inte han också fick presenter, och Nova sög ordentligt på Kevins paket innan hon överlämnade det, men han var lika glad ändå. Min tioåring! Shit...



- Grattis älskling. Tänk att du är tio bast nu, sade jag i ett försök att låta lite ungdomligt casual
- Tio vad? undrade Kevin skeptiskt
- Bast. ÅR du vet.
- Bast? Vem säger så?!
- Så sade vi på min..... äh, glöm det.

Jag är gammal. Jag fyller fan 30 om några veckor. Det är tre ggr så mycket som min son...

En av fotograferna som var med vid fotograferingen i Borås tog ett par bilder av mig och Nova tillsammans och idag fick jag dem skickade till min mejl. Åh vad glad jag blev!

Men så är jag ju en data-analfabet och när jag skulle spara bilderna på datorn så lyckades jag bara spara en i jpeg-format och de andra i bmp så det var bara denna som gick att ladda upp här. Får väl fjäska för maken och be honom hjälpa mig när han kommer hem. Pinsamt...

 

 

Undrar vilka som var svettigast efter timmarna i fotostudion igår - barnen, fotografen och hans assistent eller vi föräldrar?

Casper och Nova älskade rekvisitan och mutorna (läs kladdiga chokladkex, frukt och festis) men var inte alls lika förtjusta i alla klädombyten. Det var inte Peter (Caspers pappa) och jag heller... Alla lampor i studion gjorde att det var varmare än i helvetet och att då hålla still och byta outfits på två ålande ettåringar är inte så lätt som det låter.
Tänk jävligt-stressad-till-dagis/jobb-klä-på-massa-satans-kläder-i-trång-hall-känsla så är du i närheten.

MEN detta är faktiskt kul samtidigt, vilket man inte kan säga om morgonstress i hallen. Skitkul! Fast svettigt. (Lite som sex - fast det hör VERKLIGEN inte hit. Ibland skenar tankarna iväg minsann.)
Och fotografen har inte ett lätt jobb alltså, hehe. Jag beundrar både honom och assistenten massor! Vilket tålamod och vilken härlig kommunikation med barnen... Vad de håller på och bär sig åt för att få ungarna att slappna av och skratta och fastna på bild - Underbart!

Nu väntar jag med spänning på resultatet av deras mödor, men så länge får mina usla "bakom-kulisserna"-foton duga. De är charmiga på sitt sätt. Eller hur?

  



Casper hittade in bland julkatalogs-kulisserna också, haha!