Vill du veta hur det är?
Till alla er (och mig) som undrar hur ett barn med ADHD och/eller Aspberger upplever miljön i ett vanligt klassrum:
Klicka på länken till den här Kognitions-simulatorn så får du en hint i alla fall. (Det tar en stund för den att ladda så ge det några sekunder.)
Oh så vackert! (Vad är det för låt?)
Han övar ofta och gärna.
Jag är kluven.
Halva jag vill uppmuntra detta musikaliska intresse.
Den andra halvan vill skära av öronen med en slö kniv.
Grattis Kevin 12 år!
Idag fyller min förstfödde TOLV år. Det är ju helt galet när man tänker på det, hur tiden bara rinner iväg.
Vid Kevins dop för 12 år sedan (Då hade jag precis fyllt 20!)
Här är han bara två år ♥ Känns som igår...
Och nu - 12 ÅR!
Om du tycker DIN treåring är trotsig
Lagom stressad klev jag innanför dörrarna på Novas förskola, ropade glatt "Hej" och möttes genast av
"Neeeej! Jag vill inte gå hem ännu!"
Eftersom jag på en knapp timma skulle hinna hem, fixa fram Hugos tomtekläder, samla ihop resten av kidsen, käka något lätt och sedan vara tillbaka på skolan igen för ännu ett av veckans luciafiranden så hade svetten börjat tränga fram redan där, av blotta tanken.
"Men vi ska ju på julfest på Hugos skola ikväll! Det blir väl roligt?" sade jag med tillkämpat lugn.
"Neej! Jag vill stanna här med Frida!" skrek ungen argt.
"Fast Frida ska också gå hem snart och vi måste skynda oss nu du och jag, så att vi inte missar Hugos luciatåg" sade jag med den mest pedagogiska stämma jag kunde uppbringa medans jag kände hur min stickade klänning börjat klistra sig obehagligt mot kroppen.
"Jag VILL missa tåget" fick jag bestämt till svar.
Här tryter mitt tålamod och jag bestämmer mig för att tvinga på ungen overallen. Det går sådär.
Har du någon gång försökt lirka in en sparkande, skrikande treåring i en overall så förstår du vad jag menar. Om inte: Helt jävla omöjligt I tell ya´!
Frida (Världens bästa dagisfröken för övrigt) försöker hjälpa till genom att muta med en clementin.
"Nova, om du tar på dig nu så får du ta den här clementinen med dig i pulkan hem."
Nova: Jag vill ha clementinen nuuuu!
Jag: Nä du. Du får clementinen när du tagit på dig overallen.
Nova: Då tänker jag stanna här!
Efter ytterligare tio minuters diskussion och en snabb blick på klockan inser jag att detta är en helt meningslös debatt som jag aldrig kommer vinna ändå, så jag slänger ungen över ena axeln (iförd endast tunn tröja och kalasbyxor) tar hennes ytterkläder under den andra armen och säger bestämt hejdå till Frida innan jag går ut genom dörren till snön, pulkan och 10 minusgrader.
Sätter ner en illvrålande Nova i pulkan och börjar dra den bakom mig helt övertygad om att hon inom några sekunder kommer böna och be om sin satans vinteroverall.
Men icke.
Istället blir pulkan plötsligt väldigt mycket lättare och jag vänder mig förvånat om för att få se en vansinnigt arg Nova som kastat sig ur i en snödriva och nu börjat krypa på alla fyra tillbaka mot dagis (fortfarande iförd endast tunn tröja och strumpbyxor), samtidigt som hon vrålar: Jag ska haaa min clementiiin!
Det hela slutar med att jag får bära henne, ilsket sprattlande hela vägen hem och dra pulkan med ytterkläderna bakom mig istället.
Väl hemma var det inte bara Hugo som var tvungen att byta om inför julfesten om man säger så... Men vi kom iväg (nästan) i tid i alla fall.
Luciatåg på Mossbergska
Nyss hemkomna från luciafirandet på stora barnens skola, trött men såå tacksam för att ingen mer blivit sjuk här hemma! Jättemysig stämning på Mossbergska ikväll och barnen som gick i luciatåget var så himla goa! Nova fick lov att vara med och lussa i tåget också så hon var nog nöjdast av oss alla, hihi.
Stackars min lilla skrutta.
Jag tror att jag och Maken hade sett fram emot det lika mycket som henne i år - om inte mer. Efter att ha hört henne gå runt och öva på julsånger dygnets alla vakna timmar och prata om luciatåget som hon ska vara med i på dagis så känns det jättehemskt. Jag har inte vågat knysta om att det är idag det är, bara sagt till Nova att vi inte kan gå till dagis idag eftersom hon varit sjuk. Hoppas hon inte blir helt förtvivlad när det går upp för henne vad hon missat!
Ikväll däremot har de luciafest på Kevin och Nellies skola (och då har det gått 48 timmar sedan Nova kräktes) så det firandet kan vi i alla fall vara med på! Förutsatt att ingen annan här hemma insjuknar innan dess... Håll tummarna är ni snälla.
Jag tänkte att Nova kunde få ha på sig sin älskade tomteklänning då i stället. Det blir ju inte alls samma sak, men förhoppningsvis lite roligt för henne med.
Fan vad jag hatar vinterkräksjukan.
Update
Vet ni om att Nova cyklar till och från dagis nu för tiden? 
Jorå! =)
Utav barn och fyllehundar får man höra sanningen...?
Nellie och jag är på Östra sjukhuset rätt ofta nu för tiden, eftersom hon blev diagnostiserad med Struma och Hypotyreos (sköldkörteln fungerar inte som den ska) i januari. Det innebär att hon är tvungen att lämna lite blod då och då för att de ska se så att medicinen fungerar som den ska nu. Något hon inte uppskattar alls. Däremot går hon gärna loss på och leker med läkarnas olika roliga prylar så fort de går ut ur rummet en liten stund, hehe.. Don´t you just love barn med ADHD/Aspberger?
Klicka för större bilder.
När vi var där förra veckan var Nellie jätteuppstressad då de skulle tappa henne på blod, så två sjuksköterskor satt vid oss och försökte lugna henne genom klappar på armen och silkeslent struntprat om allt och inget.
Ena sköterskan till Nellie: Såja Nellie, det här är ingen fara ju. Vi kan vänta en liten stund med sticket. Du kanske vill berätta något roligt för oss så länge, om vad du har gjort innan idag, eller om något kul som hänt på skolan till exempel?
Nellie funderar en sekund innan hon svarar uppgivet: Min mamma har skilt sig TVÅ gånger nu!
Ridå.
Yeeeeeey!!!
Har varit på ännu ett möte angående Kevins skolgång idag. Denna gången på Mossbergska, skolan som Nellie går på sedan en termin tillbaka. Och där fick jag beskedet att Kevin är välkommen att börja hos dem! Underbart goda nyheter!!!
Mossbergska är alltså en liten skola för barn med speciella behov. Inte en särskola - utan något lite mer i stil med obsklasserna som fanns när jag växte upp. :-) Fast ändå inte. Men det var den närmaste liknelse jag kunde komma på, nu när så många undrar vad det är för typ av skola.
De har fyra eller fem klasser, där barnen inte är indelade i åldersgrupper utan istället efter diagnos eller problematik, vilket innebär att Nellie och Kevin alltså inte kommer hamna i samma klass. Och all personal på skolan är specialutbildad inom "neuropsykiatriska funktionshinder" som det så fint heter och som innefattar aspberger, adhd, trotssyndrom osv... Hänger ni med nu?
Jag kan inte ens beskriva lättnads-känslan som börjat sprida sig i min kropp, och just nu TROR jag verkligen att 2010 blir vårt år!
Annorlunda julpynt
Nellie tyckte att det tog alldeles för lång tid för oss att få upp utomhusbelysningen i år, så hon dekorerade träden på baksidan med annat i stället. Och nu får vi inte sätta upp belysningen, för "då kan det bli för mycket". Haha!
Pärlplattor, smällkarameller, glitter.. KLART!
Lycka är ett barn med Aspberger!
Han kommer hata mig för det här
Nova hade thé-bjudning för storebror
Det är inte ofta nu för tiden som jag hör Kevin prata med så mjuk röst, men lillasyster kan visst fortfarande locka fram den sidan hos honom. =)
Var tvungen att snabbt knäppa en bild i smyg. Sekunden efter var det över.
Grattis Hugo 7 år!
Jag hade tänkt lägga upp lite mysiga bilder från paketöppningen egentligen, men en viss storasyster kan ha raderat alla foton som fanns på kameran, när hon var sur på Hugo innan... Syskonkärlek!
Till salu
För en gång skull sade jag nej till precis allt. Vi skulle ju bara handla det nödvändigaste snabbt hade vi sagt.
Nellie blängde jättesurt på mig när vi stod i kassa-kön och jag såg på henne att hon tyckte jag var världens taskigaste just då. Jaja... You can´t please them all tänkte jag och ignorerade henne medvetet.
På väg ut från Maxi passerar man en stor anslags-tavla med säljes/köpes.
Där stannade Nellie och tog upp papper och penna för att omsorgsfullt börja skriva.
Jag undrade nyfiket vad det var hon skulle annonsera ut och böjde mig fram för att kika på lappen. Med stora bokstäver och spretig handstil stod det:
MAMMA SÄLJES!
Man blev ändå lite tacksam att det inte stod "bortskänkes".
Oh happy day
För er som kanske undrade, så visst käkades det födelsedagstårta här i lördags på självaste födelsedagen också!
Men släktkalaset får vänta tills kommande söndag, då vi passar på att slå ihop det med storebrors eftersom han också fyller år snart. Och barnkalas... Det tackar mamman och pappan sin lyckliga stjärna för att 2-åringen inte vet vad det är ännu.
Världens sötaste 2-åring!
Med bästa morgonpaketet - en docka med nappflaska.
"Orättvist att dockan får välling, när jag varit tvungen att sluta"
(Förresten. Om någon undrar varför vi har läskigt blå tapeter i vårt sovrum så är det för att det rummet var Hugos för någon vecka sedan. Han gillade läskigt blå tapeter. Vi SKA måla om. Snart!)
Mina fina
Lilla "Norpan" kröp upp i pappas famn för att få en puss i går kväll.
Tänk att det snart är två år sedan hon kom! Bara åtta dagar kvar.
Trick or treat
Det började ju bra.
Sedan kan jag väl tycka att det spårade ur lite...
Inte tuggummi i alla fall
Stod och sorterade smutstvätten som skulle in i maskinen, skakade ur halva sandlådan på badrumsmattan och tömde byxfickor på diverse "skatter". (Lärde mig en läxa när en 10 cm lång spik drog sönder hela trumman på vår förra tvättmaskin nämligen.)
Då, tillsammans med godispapper och en pennstump trillar något helt annat ur äldsta sonens jeans. En kondom!
EN KONDOM??? EN KÅNDÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅM!!!!!!!!????? WTF?!!!?
- Keeeeeviiiiiiin!!!!!! Kom genast hit!!
Ett stycke gänglig elvaåring kommer släntrandes.
- Jaa?
Jag viftar frenetiskt med kondomen i luften och frågar upprört:
"VAD är detta du går runt med i fickan?!!"
Sonens ansikte spricker upp i ett nöjt flin och han svarar glatt:
" Jaha, den. Den fick jag av några killar i högstadiet. Det är en kondom ser du väl? Såna har ju du och M i skrivbordslådan. Och nu vet jag vad man har dem till också..."
Egen kundvagn är The Shit!
Inte den vassaste kniven i lådan
Men han är söt. Min lille ljushårige...
Jag: Hänger du med och köper födelsedagspresenter nu då?
Hugo: Till vem??
Jag: Jaa du... Vem är det du ska på kalas till i morgon?
Hugo: Anton.
Jag: Då föreslår jag att vi handlar till honom.
That´s the spirit!
Nova var skitlycklig över att få gå tillbaka till dagis idag, efter nästan två veckor hemma med mig.
Betyder det att hennes förskola är grym eller att det är tortyr att umgås länge med mig???
Nu lär han ju aldrig prata med mig mer...
Han har blivit så stor sedan han började mellanstadiet för lite drygt ett år sedan. Nästan som en tonåring ibland, och det skrämmer mig. Och nu helt plötsligt är tjejer det mest spännande som finns. Framför allt Linnéa... Hon heter så, den späda lilla tös han kallar sin tjej.
Plötsligt slog det mig häromkvällen. HUR brådmogna är ungar nu för tiden egentligen?!? Borde jag vara orolig? Borde jag prata...ehrm...allvar med min son? Hur mycket vet han redan?
Gaaaaah!!!
Jag stod och kallsvettades i köket ett tag innan jag tog mod till mig och gick upp på hans rum. Lika bra att få det överstökat. Som när man drar av ett plåster, eller vad är det man säger?
Knackade försiktigt på hans dörr.
- Eh, du Kevin? Jag tänkte bara säga godnatt och prata lite...
Jag: Ährm, har ni haft det roligt idag du och Linnéa?
Kevin: Ja, vaddå? Mamma, måste vi prata om henne. Det är pinsamt att prata med dig om sånt.
Jag: Nej, jag bara undrar... Men i alla fall, nu när vi ändå har börjat. Vad gör ni när ni träffas ni två? Är ni inne hos Linnéa och leker eller?
Kevin (skeptiskt): Leker???? Vi leker inte. Vad töntig du e! Du får gå härifrån nu.
Jag (tonläget går upp en oktav): Nähä? Om ni inte leker, vad gör ni då?
Kevin (generad och irriterad): Ahmen, INGET!
Jag (med fjantig röst som jag inte känner igen själv): Kom igeeen nu... Hehe. Pussas ni????
Kevin: Gåååååå!!!!
Här funderar jag på att släppa det och lämna pojkstackarn i fred, men oron som gnager gör att jag måste fortsätta. Jag vill ju inte riskera att bli farmor innan 35 liksom!
- Kevin, eh... Vi har ju aldrig, *host harkel*, pratat om det här med blommor och bin (JAG KAN INTE FATTA ATT JAG SA BLOMMOR OCH BIN!!!)...... Men är det något du undrar kanske??
Kevin ser först ut som om han inte vet om han ska tro sina öron. Men så blänger han på mig med hettande kinder.
- NEJ!! MAMMA, GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!
Jag känner mig plötsligt skitdum och inser att tillfället (och sättet) kanske var ganska illa valt.
Men ÄNDÅ glappar min Tourettes-käft vidare:
- En fråga till bara. Ni skulle ha sexualkunskap nu i femman va?
- JAA!
- Bra! Då går jag nu lilla gubben. Sov så gott och så. Pusspuss älsklingen.
Kevin ignorerar mig totalt, rullar över på mage, drar sin kudde över huvudet - och släpper världens brakskit.
Ridå.
