Om man som jag, har väldigt svårt för att komma ihåg datum, klockslag och diverse andra och ibland ganska viktiga grejer, så måste man försöka utveckla metoder för att klara av sin vardag. Jag håller fortfarande vid 34 års ålder på och utvecklar kan man säga..

Allt som oftast dimper det ner påminnelseavgifter och räkningar för uteblivna läkarbesök, låneböcker, hyrfilmer osv i min brevlåda. Och det blir dyrt (DYRT I TELL YA') i slutändan. Betänk då att jag även har ansvaret för att komma ihåg fyra icke fullvuxna människors tider/böcker/filmer också. Dyrt, dyrare, dyrast...suck!

Idag låg jag dock steget före! Jag hade läkartid (hade jag för mig), klockan kvart i nio (trodde jag). Men ingenstans kunde jag hitta någon anteckning eller notering om det! Förmodligen glömde jag skriva ner tiden när jag fick den. Eller så klottrade jag ned den på något annat viktigt papper som jag sedan råkat slänga. Inte alls otänkbart.

Och eftersom det inte gick att komma fram till vårdcentralen via telefon med en gång nu på morgonen så tog jag det säkra före det osäkra och trampade dit på cykeln direkt efter att jag lämnat Nova på skolan. Ifall det kanske var DÅ jag skulle vara där. Kvart över åtta slängde jag andfått min handväska på receptionsdisken och sade till tjejen som satt bakom att "Hej, jag tror att jag ska vara här idag!"  Och när hon höjde på ögonbrynet och frågade "När då?"  svarade jag att jag inte visste faktiskt. Hon tittade lite suspekt på mig en extra stund innan hon började kika i datorn, det gjorde hon. Men mycket riktigt hade jag en tid kvart i nio. :)

Jäklar vad nöjd jag var med mig själv! Jag var i tid! Till och med i GOD tid. Jag hann både dricka kaffe, läsa tidning och rulla tummarna innan läkaren ropade mitt namn faktiskt. Jojomän.