Den där Martina Haag
Jag gillar henne. Har alltid gjort faktiskt. Eller, jag gillar det jag läst/hört/sett av henne kanske jag ska säga. Jag har ju förstås aldrig träffat människan.
Men sedan 2003 har jag följt henne i olika medier, läst hennes krönikor och böcker, skrattat högt och igenkännande och haft tvångs-högläsning för maken. Hon verkar så mänsklig! Hon hymlar inte med sina karaktärsdrag - varken de bra eller dåliga och hon får det att kännas OK att vara en lite småknäpp mamma i en bohemisk storfamilj. För det är jag henne evigt tacksam, så här kommer mitt offentliga tack: Tack Martina. From the bottom of my heart, tack som fan!
Men så ger hon ut den där jäkla boken. "Heja Heja".
Min skepsism visst inga gränser. Martina Haag skriver en bok om löpning??? Varför då?! Den kan jag ju inte läsa! Jag avskyr ju alla former av motion, den i textform inkluderat. Visserligen ska boken tydligen handla om hur hon, precis som jag, är värdelös på just detta med motionerande. Hur hon knappt orkar springa i 12 minuter utan att det svartnar för ögonen. Men också hur det sedan vänder och hon blir frälst. (Halleluja!)
Då tänker jag plötsligt att detta kanske är en bok för mig i alla fall. Jag kanske också lär mig gilla löpning om jag bara läser den här boken. Hon kanske har några okonventionella men fantastiskt bra tips, för oss lite..eh..ja.. okonventionella människor. Jag kanske också vill springa en mil sedan!
Nu har jag snart läst ut den och min skepsism är tillbaka. Det ser inte ljust ut för mig. Inte någon gång sedan jag började läsa har jag känt för att dra på mig löpardojorna! Vadfaaen liksom..
Jag gillar boken, det gör jag. Martina Haag skriver fortfarande lika underhållande som alltid och jag skrattar fortfarande högt. Men jag springer ju inte! Boken är förvisso inte slut än, men jag kan inte låta bli att undra om jag inte hade för höga förväntningar på henne denna gången. Hon är ju som sagt också bara människa. Att tro att Martina (eller någon annan heller för den delen) med en bok skulle kunna få mig att börja springa - och gilla det - vore lika troligt som att Jesus skulle komma förbi en fredagskväll när jag inte hunnit till systemet och förvandla mitt vatten till vin. Inte så höga odds där alltså.
PS. Rumour has it förresten att den omskrivna skilsmässan mellan Martina och hennes håriga soon-to-be-X-husband beror på en viss kvinnlig "historieätare" på tv. Trist att Erik Hårfager byter ner sig så tycker jag. Ville bara nämna det med innan jag somnar. Så nu vet ni.
Fan ta dig Petra. Jag skulle ju städa badrummen nu på morgonen, svärmor ska komma. Istället fastnade jag på flashback, läsandes kändisskvaller om vissa mediaprofiler. Usch.