Mina tatueringar

Ibland verkar det som om få saker väcker så mycket känslor som just tatueringar. Konstigt.. Jag kan inte förstå varför, men det kanske är för att jag gillar dem. Långt ifrån alla tatueringar är ju snygga, men de flesta är i alla fall intressanta. De säger i mina ögon något om personen som bär dem. Och eftersom jag är så jäkla nyfiken av mig så frågar jag alltid folk med tatueringar om historien kring dem. Hur det kom sig att de valde just det motivet de valt, om det betyder/står för något särskilt osv. Jag är faktiskt genuint intresserad - oavsett hur tatueringen ser ut. 
 
Bild lånad från www.tattoo4me.com
 
Själv har jag två tatueringar. Den ena gjorde jag när jag var 21 och det motivet jag valde då hade jag garanterat aldrig valt idag, hehe! Men ångrar den gör jag inte! För mig står den för något. Jag associerar den med saker som hände i mitt liv vid den tidpunkten och som var viktiga för mig då (och i det långa loppet även nu), så för mig är den fin. Eller i alla fall tanken bakom den. Sedan är som sagt motivet inte det vackraste. Tänker inte lägga ut någon bild här, men ni kan få en hint. Det var sommaren 2000 .. *Host* När det var ganska inne med en viss typ av tatueringar, om någon minns.. *Harkel* Och den sitter i ryggslutet. Eller snarare svanken.
 
Ehrm, ja. Resten får ni gissa själva.
 
Jag gick egentligen in till studion på Andra Långgatan den dagen för att pierca naveln. Inte riktigt samma sak kan man kanske tycka. Men tjejen som gjorde sådant var tydligen ute på lunch och jag hade ju bara barnvakt i en timme, så jag kände att "what the heck"! Och så pekade jag lite halvengagerat på ett utav motiven i tatuerarens pärm och sade:
 
"Men då tar jag väl en så där då."
 
Och på den vägen är det. Ungefär 12 år senare gjorde jag min nästa tatuering. Denna gången betydligt mer genomtänkt och något jag verkligen ville ha och garanterat inte kommer att ångra längre fram. Namnet på mina fyra barn i en "länk" runt vristen, så att jag alltid bär dem med mig. (Och kan kolla vad de heter när de hälsar på mig på hemmet om femtio år.) Lite lagom sentimentalt sådär.
 
Nu går jag faktiskt ännu en gång i tatuerings-tankar. Jag har fått mersmak. Jag vill göra något nytt, men jag vet inte riktigt vad eller vart. Jag har ett hum och en tanke kring vad jag är ute efter, men jag har inte bestämt mig helt ännu. Lovar att återkomma med en bild när jag väl gjort den i alla fall så ni får se.
 
 
 
 
Knubbenforever
2015-03-18 @ 18:22:53

Skall visa dig en riktigt schysst tatuering som jag såg på en tjej i Köpenhamn. Kanske kan inspirera dig.

Svar: Ja, gör gärna det! :)
Petra




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0