Jag som alltid skryter om att jag aldrig blir magsjuk - har varit just det.
Vaknade igår morse och kände med en gång att något var fel. Värk i kroppen, feber och sedan illamående...
Toppen!
Jag blir liksom magsjuk så sällan att min första tanke (och andras) när jag spyr är: "Gravid!"
Men nejdå, det är något satans influensavirus eller liknande som jag dragit på mig. I ett dygn har jag alltså legat helt utslagen på gränsen till död och ömkat mig själv och ungarna fick servera sig själva yoghurt och flingor till middag, innan Maken kom hem ifrån jobbet.

Idag har jag äntligen lyckats komma upp ur sängen, fått i mig ett halvt glas cola, som jag (peppar, peppar) dessutom fått behålla... OCH klivit på vågen och blivit apnöjd över en viktminskning på 1.8 kg!
Inget ont som inte har något gott med sig. =)