Och rösten.. För inte fasiken blev det som doktorn lovat!

Jag HAR varit tyst veckan ut, men inte tusan hjälpte det. Jag har lekt levande charader här hemma med ungarna hela helgen, blåst i blockflöjt (Hugos) eller munspel (Novas) för att avstyra bråk eller påkalla uppmärksamhet, bankat i dörrkarmar, klappat händer, visslat och mimat som en galning. Jag har låst in mig på dass otaliga gånger i ren frustration...

Vad ÄR det här för jäkla skitvirus jag har åkt på?!?

Har testat allt som går att testa i halstablett/medicin/huskursväg men det verkar helt lönlöst.Till och med det där som skådespelare och sångare får utskrivet när de förlorat rösten och måste ha tillbaks den inför något viktigt uppträdande - Betapred (cortison) - men inte ens det hjälpte! Kan man verkligen inget annat göra än vänta ut eländet?? Är nu inne på min tionde dag utan röst och det är bra mycket jobbigare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det går faktiskt inte beskriva hur handikappad man känner sig.

Och min man som hade lite roligt åt detta i början: "Ska vi se matchen på tv ikväll? - Inga protester, vad bra då var det bestämt!" eller  "Vilka tapeter ska vi välja till vardagsrummet nu när vi byggt om då? Gillar du de här bajsbrun-grå-rutiga med dödskallar på? Va? Nu hörs du lite dåligt hjärtat.. Men vi tar dem då!"

Till och med han har tröttnat och suckar nu tungt att "Det är för jävla tråkigt och tyst när du inte kan prata!" (Detta ska jag HELT KLART påminna honom om när jag fått rösten åter och han gnäller över att jag "sänder heeela tiden"!)

Idag blir det nytt läkarbesök på morgonen och sedan kommer bästaste lillasyster hit och umgås med block och penna!