Vad ska hunden heta?

Min sjuåriga dotter Nova har en obsession. Hon är heeeelt besatt av hundar. Egentligen djur över huvud taget, men allra främst hundar. Stora hundar, små hundar, lurviga hundar, nakenhundar - spelar ingen roll! Så länge den har fyra ben och andas så är hon asasketanöjd (ja, det är ett ord). 
 
Tjatet om en egen hund tycks aldrig ta slut, men jag vägrar ge vika. Dels eftersom jag är allergisk men främst för att jag faktiskt inte vill ha någon hund. I´m a catlady, what can I say.. 
 
MEN som Nova brukar säga. OM jag inte hade varit allergisk. OM vi hade haft en hund. Vad skulle den heta då? Det är något hon gärna pratar om och funderar kring - helst när vi ligger i sängen och ska somna på kvällarna. Och där kan jag ju spåna med henne ibland för skoj skull, men vi tycker sällan lika.
 
Hon tycker att våran "om-hund" ska heta pluttinuttiga saker som Gullan, Sötis, Snufse eller liknande kräksframkallande namn, medan jag föreslår rejäla pojknamn som Roine, Åke, Rolf osv..
 
 
                                                  
Nova med en av sina miljarder leksakshundar.
 
 
OM jag mot förmodan någonsin skulle skaffa en hund så ska det i alla fall inte vara en tik. I sådana fall ska jag ha en sån där fransk bulldog som ser ut som en liten sur men ändå charmig farbror i ansiktet och snarkar högre än mig. Och så ska den heta något passande så klart. 
 
Eller precis tvärtom. 
 
Igår kväll föreslog jag namnet "Katten" på vår högst fiktiva hund. Nova förstod inte alls varför det skulle vara ett bra namn. Jag försökte förklara för henne hur roligt vi skulle ha varje gång vi var ute och gick på promenad och mötte andra barn. Typ såhär..:
 
Fiktivt barn: Åååh vilken söt hund! Får man klappa?
 
Jag: Jadå, det går bra. Han äter bara söta barn så du kan vara lugn.
 
Fiktivt barn: Vad heter han?
 
Jag: Katten
 
Fiktivt barn: Nej, hunden.
 
Jag: Katten
 
Fiktivt barn: Nej, hunden.
 
Jag: Katten..
 
 
Ja - ni fattar ju hur kul det hade varit! 
 
Det gjorde dock inte Nova. Hon förstod inte alls varför hennes mamma fnissade hysteriskt i en kvart åt sitt eget asasketagrymma namnförslag innan vi somnade. Inte alls.
 
Humorbefriad unge man fått. Tur hon är söt.
Så inte Katten äter upp henne. 
 
Eller just det ja...
 
 
 
 
 
 
Sanna
2015-01-29 @ 14:48:47

Tankevurpa där. "Katten" äter ju bara söta barn. Då får du allt låsa in din lilla sötnos.
Undrar förresten om hon har ärvt sin besatthet över namn av sin lika söta mamma?

Åsa
2015-01-30 @ 10:14:33
URL: http://asassecondtime.blogspot.se/

Hahaha, vilket bra namn på en hund.
Våran Busters mamma hette just "Katten". Fast hon var ju iofs en katt. Så även Buster, fast det kanske är ett hundnamn.

Ha en fin helg!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0