Nya tag och förbannade rövhattar
Det är lustigt hur det blir ibland. När jag slutade blogga för några år sedan, så var det mycket pga att jag inte kände att jag längre hade något roligt att skriva om. Det blev liksom bara sorgligt på slutet, och det var ju inte alls meningen med bloggen från början.
Anledningen till att jag började blogga från första början, runt 2007-2008, var för att ha minnen bevarade från tiden då barnen var små. Texter och bilder att titta tillbaka på och le åt, och som även de förhoppningsvis skulle kunna ta del av långt senare i livet.
Men den allra största anledningen till att jag slutligen lade ner, var mina barn, och då främst min äldsta dotter N. N kände starkt att hon fått nog av att jag exponerade vårat liv i bloggen och sade det till mig utan omsvep eller pardon. Förmodligen i ordalag som görs bäst i att inte upprepas, då N inte är personen som lindar in saker för att vara andra till lags. ;)
Först då insåg jag att jag nog för länge sedan gått för långt i mitt behov av att sätta saker på pränt och jag slutade direkt att logga in på både min egen och andra bloggar. Jag tog dock inte bort den. Bloggen har hela tiden funnits kvar, eftersom det för N (och även de andra barnen) var helt okej att det som redan skrivits stod där. Hon ville bara inte vara delaktig i någon fortsättning. Så jag pausade där och det fick räcka så.
Men så för en tid sedan ringer N (äldsta dottern) mig en kväll och säger med stark och glad stämma att "Mamma, du MÅSTE börja bloggga igen!"
Jag blev minst sagt förvånad när hon förklarade att hon av en händelse börjat läsa mina gamla inlägg och tyckte det var så himla roligt. Att läsa om sin barndom och händelser hon delvis hade glömt, och nu också faktiskt även se allt ur mitt perspektiv - med hennes numera vuxna ögon. Idag är hon nämligen själv förälder till en liten guldklimp.
Jag och mitt älskade barnbarn Matheo ❤
Det gjorde mig barnsligt glad och alldeles varm i hjärtat. Så efter noga övervägande har jag nu bestämt mig för att ge det ett försök igen. Vi får väl se om det blir något vettigt av det, men vi testar i alla fall. För jisses vad skönt det är att "pladdra" av sig i text, utan att bli avbruten eller ta hänsyn till någon annans åsikter, hehe. Och nu för tiden är livet betydligt ljusare och gladare med för den delen.
Jag kan iofs ändå inte låta bli att avsluta detta inlägg med att gnälla liiite. Om rövhattar. Ni vet såna däringa som ventilerar spekulationer baserade på skvaller, halvsanningar och förutfattade meningar, till allt och alla som vill höra. Och dessutom om människor som de, om de tänker efter, faktiskt inte vet någonting alls om.. Egentligen.
Mer om det i ett sex år gammalt inlägg, som dock är lika aktuellt idag. Klicka gärna på länken nedan.
När ni ändå håller på och klickar så tycker jag att ni ska gå in på www.smolk.se (bilden ovan är nämligen lånad ifrån dem) och spana in deras grymt snygga smycken!
Det är nämligen mors dag snart. Just saying. ;)
