Häftigaste bilen till grymt bra pris!
Köp en klassisk leksaksbil från Interstil Interiör för endast 499kr
(ord. pris 995kr)
Klicka på bilden för att komma till erbjudandet!
Mitt eftertraktade plommonträd
Grenar bokas på telefon 0709 903134 mellan kl 07:00-22:00
(Lunchstängt 12-13)
Vi kan inte på något vis garantera att grenarna håller då trädet bara är 6 år gammalt och flera tidigare försök har gjorts att hänga i dem, men alla är givetvis välkomna att testa lyckan ändå.
Koma
Ber om ursäkt för usla uppdateringar här på Le Blogg den sista tiden. Förklaringen är enkel.
"Hypotyreos – underfunktion av sköldkörteln
Den vanligaste orsaken till underfunktion av sköldkörteln är Hashimotos tyreoidit, en form av kronisk inflammation i sköldkörteln. Det är också en autoimmun sjukdom, dvs. det egna immunförsvaret attackerar sköldkörteln. Här skadar antikropparna sköldkörteln på ett sådant sätt att hormonproduktionen minskar.
När sköldkörteln inte kan bilda tillräckligt med hormon saktar ämnesomsättningen ner. Kroppen går på sparlåga, allting känns trögt, man släpar sig fram genom tillvaron. Minsta kroppsansträngning gör en alldeles utmattad och man känner sig ständigt trött, hur mycket man än sover..."
Stundvis piggnar jag till och känner energin (nåja - lusten att göra något i alla fall) i kroppen igen. Då lyckas jag duscha, sminka på ett lite vaknare ansikte och ta mig för saker under några timmar. Men sen.. efteråt, då kollapsar jag. Bokstavligt talat. Rasar ihop i en hög i soffan och orkar inte ta mig upp på flera dagar. Det är hemskt. Och så tvärtemot allt jag vill! Jag VILL ju hitta på en massa grejer, med barnen och med mina vänner! Jag VILL orka ta tag i hemmet som förfaller! Jag VILL inte vara den här tråkiga, trötta, gnälliga mamman... :(
Jag är för fasiken bara 32 år! (Jaaa, BARA!) Gaaaaaah!!!
Så. Nu har jag gnällt färdigt. For now.
Över till roligare saker! Som mina underbara grannar till exempel. Alltså, på riktigt.. Det är galet hur otroligt fina människor det bor här på Runslingan och framför allt just kring våran länga. Jag har flyttat massor med gånger i mitt liv (17 närmare bestämt), bott till höger och vänster och självklart träffat på goa grannar många gånger förut. Men de grannarna jag har nu har verkligen blivit goda vänner. De är genuina, varmhjärtade och omtänksamma som få - och jag vill aldrig flytta härifrån. I alla fall inte utan dem. ;)
Kräftskiva med några av Runslingans Finest, hösten 2010
Vårfeelings
Lägg sedan till Ben & Jerry-frukost (LCHF väl?), ljuvligt doftande vårbuketter i vardagsrummet och en gammal Supremes-dänga på maxvolym i högtalarna så har du en GRYM start på dagen!
Nu ska jag chocka katterna och städa här hemma.
Puss på er!
En gol-fetta te frôkost e inte helt fel
Jag känner mig lite LCHF-inspirerad den här morgonen. Och vad passar då bättre än en Golfetta? ;)
Kvällsöppet på Cinco i Amhult
De firade något slags jubiléum ikväll så det var 25% på allt i butiken. Sånt kan vi inte motstå, så Helena, Johanna och jag bönade dit ner i Helenas blåa bil strax efter halv åtta.
Det bjöds på bubbel och snittar med och sånt kan jag inte heller motstå förstås. Till min stora besvikelse var det alkoholfritt bubbel. Inget vin för mamma ikväll då nä.. ;)
Istället blev det två tunikor och ett linne och det var mer än jag trodde att jag skulle hitta i alla fall. Jättesnygga och till bra pris!
Nu vill ni säkert se hur de ser ut också. 
Det var inte de här.
Fast Johanna köpte den t-shirten som hon håller i. Men i blått istället.
Om ni undrar.
Som att handla - fast tvärtom!
I helgen tog grannen Johanna min soptipps-oskuld, vilket alltså innebar att hon tog med mig till tippen (eller återvinningsstationen) för första gången.
Jag har aldrig varit där innan och det var faktiskt väldigt spännande! En helt ny värld öppnade sig kan man säga. Eller som en kille vi mötte sade: "Det är som att handla fast tvärtom."
Först visade Johanna mig hur man får in skiten i bilen ordentligt.
De tre V:na. Vilja, våld och vaselin!
Jag sade till Johanna att jag tyckte det kändes som att vi var Thelma & Louise när vi rattade in på återvinnings-området. Väldigt självständiga och oberoende kvinnor sådär liksom (Fast utan en liftande Brad Pitt).
Jag vet inte om hon höll med men hon höll god min i alla fall. Hon har bott granne med mig i sex år nu så hon har väl odlat ett litet överseende under den tiden kan jag tänka.
Väl där skred vi till verket. Vi var grymma och detta var givetvis tvunget att förevigas på bild.
Nej, ingen undrade vad vi höll på med när vi sprang runt och posade bland containerna. Ingen alls. En man kom faktiskt fram och berättade att han brukade fotografera alla färgburkar från tiden före 1950 som han hittade där på tippen. Och så samlade han dem i ett galleri hemma. Med det i åtanke så kändes vår lilla session väldigt normal.
Så jäkla gött att få rensat bort en massa brôte här hemma - Och roligt var det!
Omröstningen är avslutad, telefonväxeln är stängd nu.
Det blev en Elias tillslut. :)
Hos frissan igår
Fick klippt både Nellie och Nova igår, så nu är det bara jag (som vanligt) som går runt och ser ut som ett fågelbo i huvudet. Tänkte klippt mig idag men det krockade med Hugos innebandymatch bland annat, så det får väl vänta ytterligare ett tag.
Att få Nova att kliva över tröskeln till salongen var ingen lätt match. Det krävdes både hot och mutor för att få den ungen att parkera sin söta lilla ända i frisörstolen. Bland annat en liten sketen jäkla bil (rosa såklart) som var mindre än min tumme men kostade mer än en lyxig lunch på stan! Blev ett dyrt frisörbesök det där.
Notera liten snordyr leksaksjävel och "före-frisyren"
Väntar...
Inte alls glad Nova
Lite gladare Nova
Skitlycklig Nova med rosa och lila sprayfärg i håret och en riktig frisyr.
The end
Såhär känner vi oss nu
Vi är änna som lite trötta i hövvet, fredag och allt. Just hemkomna från kalas dessutom och med hälften av barnen i säng. Nu ska jag sjunka ner i soffan med ett glas vin (eller tre) och kolla på "Så ska det låta" som jag spelat in. =)
Kanske återkommer jag senare ikväll, kanske inte. Puss!
Det ska va gött å leva, annars kan de´ kvetta!
Gårdagen (eller i alla fall kvällen) spenderades över en god middag på North American i sällskap av fina vänner och några glas öl. 
Kvällen avslutades på bio där vi såg "Min låtsasfru" med Jennifer Aniston och Adam Sandler i huvudrollerna. En helt okej komedi, men inte så mycket mer.
Idag är det läkarbesök med Nellie som står på agendan och Nova får hänga med, för jag tänkte se om det inte gick att hitta en frisörtid till henne någonstans efteråt.
Ungen ser ut som ett troll och är i desperat behov av en klippning. Det är en mardröm att försöka borsta ut hennes hår på morgnarna eftersom hon är så jäkla ömhårad också, så nu blir det nog till att kapa av en bra bit och kanske klippa en liten lugg med, trots att jag egentligen är skeptisk till lugg på små barn. Det brukar tendera att se ut som om de har lugg ifrån nacken och fram av någon anledning..?
Och just det, ikväll vankas det kalas hos svärisarna också. Kanske slinker ner en tårtbit eller två då - vem vet? ;)
Haj så länge!
Vad ska pojkstackarn heta?
Jag veeet. Sista snön har säkert inte fallit än - men idag känns den långt borta i alla fall. Hela Torslanda liksom blänker i solen (och stinker av upptinad hundskit - men hey det struntar vi i nu) och jag känner mig faktiskt lite piggare.
Har umgåtts med det här lilla knyttet ett par dagar i rad också, och det gör sitt för humöret det med. :)
Visst är han galet söt?! Måns-Elias kallar jag honom. Hans föräldrar har nämligen inte bestämt sig för vilket utav namnen han ska få ännu (det har ju bara gått snart tre månader liksom....;)) , men det hänger mellan Måns och Elias i alla fall.
Ni kanske kan hjälpa till? Villket röstar ni på? Snälla kommentera - de behöver lite hjälp på traven!
Här med sina äldre bröder Casper & Linus.
Sååå... Linus, Casper & Måns eller Linus, Casper & Elias???
För att överleva som förälder måste man ha humor. Gärna sjuk sådan.
Har precis nattat treåringen och tar nu sats för en borsta-tänderna-diskussion med åttaåringen. Tolvåringen sitter vid datorn och pratar med någon kompis via Skype och tioåringen sitter i vardagsrummet och är rosenrasande på mig för att jag missade halva hennes gradering på Taekwon-don idag.
Maken har inte kommit hem ännu (tränarmöte direkt efter jobbet) så jag var tvungen att ta med mig Nova när jag skulle titta på Nellies gradering - och det gick la sådär...
Hon sprang runt som en lyckotroll på tjack och ville också visa sina kampsport-skills bland de större barnen, så tillslut bad Nellie mig (o)vänligt men bestämt att gå hem med ungen. Jag lovade att återkomma innan det var slut ifall Maken hann hem för att avlösa mig och bände sedan loss en illvrålande Nova ifrån en av ribbstolarna på väggen, lade henne över axeln och traskade iväg med gaphalsen.
Tyvärr hann inte Maken hem (han är faktiskt inte kommen ännu) så jag hann inte gå tillbaka innan graderingen var slut. Varför Nellie nu HATAR mig (hennes ord).
Jag: Men gumman, var inte så arg.
Nellie: Undrar varför jag är så arg då! Kanske för att alla andra föräldrar var där utom mina!
Jag: Jag vet hjärtat och jag är verkligen jätteledsen att jag inte hann tillbaka. Men du sade ju själv att du inte ville ha Nova där och jag kunde faktiskt inte lämna henne ensam hemma med killarna. Har du någon annan lösning på den ekvationen kanske?
Nellie: Jaa! Du kanske inte skulle ha skaffat så jävla många barn! Har du tänkt på det?
Ouch! Den visste var den tog. Rätt i mammahjärtat.
Maken ringde i samma sekund och jag återgav sorgset min och dotterns dispyt. Han försöker trösta.
M: Hon har ju en poäng där förstås.
Jag: Men vafaan...
M: Vi får helt enkelt göra oss av med en av dem.
Jag: Eh okej.. Som ett öråd typ? En ska röstas bort?
M: Ja precis. Och så ber vi barnen välja. Vi måste givetvis vara tydliga med att man inte får rösta på sig själv.
Jag: Givetvis!
We are family...
Hypotyreos
Nu när jag fått diagnosen är det plötsligt så självklart varför jag mått som jag gjort det senaste året. Det började lite diffust men de senaste månaderna har alla symptom varit så otroligt påtagliga. Känner du igen dig i nedanstående så tycker jag att du ska kila iväg till läkaren och ta ett blodprov snarast. Hypotyreos är vanligare än man tror.
- B 12 - brist
- Blekhet
- Bradykardi (Långsam hjärtfrekvens)
- Bröstsmärtor
- Depressioner/känslomässig instabilitet
- Domnande fingrar/händer och tår/fötter
- Fibromyalgi
- Frusenhet, låg kroppstemperatur, köldkänsla
- Förstoppning (eller diarré )
- Glasbubble-känsla och "brain-fog"
- Glömska
- Heshet
- Huvudvärk
- Håravfall, torrt, tunt och/eller risigt hår, glesnande behåring på kroppen
- Hårda tunga hjärtslag/hjärtklappning
- Högt kolesterol
- Ingen ork, lust
- Ingen/låg sexlust
- Kall hud
- Karpaltunnel syndrom (kroppsdelar domnar bort pga av klämda nerver)
- Koncentrationssvårigheter
- Ledvärk
- Låg kroppstemperatur
- Låg motivation
- Låg puls
- Långsam tankeverksamhet, tappar ofta orden/tråden
- Långsammare längdtillväxt hos barn:
- Långsamt tal
- Lägre/mörkare/grövre röst hos kvinnor
- Lättretlighet
- Menstruationsstörningar (rikliga menstruationer, långa avstånd, utebliven menstruation)
- Mental och kroppslig tröghet
- Minnesluckor
- Minskad aptit
- Missfallsrisken ökar, svårare att bli gravid
- Muskelkramper
- Muskelsvaghet
- Muskelvärk
- Myxödem (Svullen, degig hud)
- Myxödemkoma (svullnader och kroppslig och mental tröghet ända fram till mental frånvaro)
- Nattblindhet (sämre mörkerseende än normalt)
- Nedsatt hörsel
- Nedsatt kondition
- Nervositet
- Ont i nacken
- Panikångest
- Sköra/trasiga naglar
- Smärtor allmänt i kroppen, ev. vandrande
- Stelhet
- Svullnader, främst i ansiktet, runt ögonen, på händer, fötter och underben
- Sänkt andningsfrekvens
- Sömnbehovet ökar överdrivet mycket, alternativt sömnsvårigheter
- Tandproblem
- Tinnitus
- Tjock tunga
- Torr/grov/läderaktig hud
- Tryck över halsen, svårt att svälja
- Trötthet
- Tvångsföreställningar/besatthet
- Urinträngningar
- Utslag
- Viktuppgång eller viktminskning
- Värmeintolerans
- Yrsel
- Ögonproblem (tex sämre syn, och/eller torra, svidande, svullna eller värkande ögon)
- Ömhet i fotsulorna
Jag ska tatuera mig!
Såhär i efterhand kanske den inte var så genomtänkt. Jag gick in på en tattoo & piercing-studio för att sätta in en stav i naveln, men tjejen som gjorde piercingarna var ledig den dagen. Tatueraren däremot hade tid och på den vägen är det. ;) Valde bild på tio minuter. Har dock aldrig ångrat den, bara önskat att jag hade lagt ner lite mer tid på att hitta ett personligare motiv. Men den här gången blir det barnens namn. Det har jag velat göra länge.
Har sökt på webben hela helgen för att finna inspiration och rätt typsnitt. Jag var ganska klar över vad jag ville ha innan, men så har jag hittat mängder med andra snygga tatueringar och nu vet jag varken ut eller in längre! Barnens namn eller/och något annat?
Här kommer ett axplock av mina favoriter!
Hittade den här på www.gaddad.se och blev helt kär! Såååå snygg!!
Jag är inte religiös men har alltid älskat kors och radband så den känns helt klockren. Väldigt "Petra".
Eller mina barns namn på insidan handleden - åt detta hållet?
Eller detta? (Ni får ju alltså föreställa er att det står Kevin Nellie Hugo Nova istället.)
Eller kanske längs med foten..?
Eller nåt sånt här - fast med barnens namn och runt vristen istället för vaden?
Det är jättesvårt det här! Vilken/vilka tycker ni är snyggast?
(Min man tycker att inga taueringar är att föredra, men jag har slagit dövörat till - igen.)
Kanske ska jag tatuera in ett kladdkakerecept förresten?
DET vore väl jag om något?
Fredagskväll i Torslanda
Oj då
Var hos läkaren igår för att ta nya blodprover och det visade sig att min sköldkörtelfunktion gått ner ännu mer sedan sist, ämnesomsättningen har i stort sett stannat av helt. Så nu blir det till att proppa i sig ännu mer mediciner.
Sedan chockade hon mig på telefon idag (läkaren alltså) när hon ringde upp mig för att säga att det ena blodprovet jag tagit även visat på glutenallergi, så hon ville ta ytterligare ett prov i morgon om jag kunde komma in då. Jag blev minst sagt förvånad. Glutenallergi trodde jag var något som barn fick, inte vuxna. Och så var det visst något med mina binjurar hon ville kolla upp med..? 
Jag känner mig som ett riktigt måndags-exemplar.
Linda Pritchard
Trôck sa ja te daj!
Och gillar ni vad ni hör så ska ni givetvis klicka på Gilla - så har grabbarna chansen att vinna ett skivkontrakt!
Eventuellt har jag chansen att få en barnvakt hitskickad också. En manlig sådan... Och sånt e man liksom inte bortskämd med.
Hoppas inte Foppa är gay
Min man har egentligen en enda riktig "idol" och det är Peter Forsberg.
Han älskar Foppa. Verkligen älskar.
Mer än mig och barnen förmodligen.
Mer än livet självt.
The man, the myth, the legend
Jag funderade högt innan, på hur många av våra idrotts-stjärnor som kanske inte kommit ut ännu...
Jag: Tänk om Foppa är gay.
Maken: Du förstår att jag måste lämna dig i sådana fall va?
Anton Hysén är ett föredöme
Utan det HÄR.
Dagens film-tips!
Eclipse. Nä, jag ba´ skoja.
Jag tycker ni ska se DEN HÄR filmen! Winter´s Bone, med den alldeles enastående Jennifer Lawrence i huvudrollen. En roll som gav henne en Oscars-nominering och en plats på listan över mina favoritskådisar.
Maken gillade förvisso inte filmen.
Hans kommentar efter det att vi sett den var: "Tack för att du slösat bort 90 minuter av mitt liv."
Följt av: "Den lilla flickan gick och gick och gick. Och hon frågade alla i hela Banjo-land om någon hade sett hennes pappa.. Suck! Vilken skit!"
Men jag tycker ändå att ni ska se den. Den VAR grym!
Myskväll med Fröken Eriksson igår
Jag och fina vännen Helena E. Tack för igår darling! ♥
Jag har ju känt mig ganska nere och uppgiven den sista tiden (No shit) - men det är inget som inte goda vänner och mysiga tisdagkvällar kan råda bot på! 
Indonesisk mat och ett gott vin
Och så Edward såklart.
Idag känns allt lite bättre.
Är det bara jag som är normal liksom??
Och enligt lag i Sverige så sätter man sig inte på ett säte bredvid en okänd människa om det faktiskt finns ett helt ledigt dubbelsäte någon annanstans i bussen. För då tror folk att man är antingen 1) psykopat 2) utvecklingsstörd eller 3) All of the above.
Nu fanns det ju som sagt inga helt tomma säten, utan bara enstaka sittplatser intill andra. Och de sätena var ALLA belamrade med väskor eller påsar som folk spridit ut bredvid sig för att slippa sitta nära en främling, eller så hade personen i fråga satt sig på yttersta sätet - något som stör mig som f*n.
Jag klämde mig demonstrativt fram genom den trånga bussen och hittade till sist ett tomt ledigt säte bredvid en kille längre bak. En jävligt bredbent kille. Han satt med benen så brett isär att han även tog upp halva sätet som jag tänkte sitta på. Jag fick plats med ena skinkan.
Tror ni killen bryr sig om detta och drar åt sig sitt satans ben?
NEJ.
Jag är inte ens säker på att han märkte att jag satt där på kanten av sitsen, för han stirrade stint ut genom rutan hela tiden. Ögonkontakt är nämligen också tecken på psykopati. Det vet alla som bor i hyfsat stora städer.
Alltså satt jag i 30 minuter och balanserade på min ena rövhalva tills den domnade av ansträngningen, samtidigt som jag svor långa haranger inombords. Jag var SÅHÄR nära *måttar mellan tummen och pekfingret* att gasta i hans öra:
"Ursäkta men har du så jävla stor pung att du inte kan få ihop benen mer än så eller?! Måste vara svinjobbigt när du ska flyga. Bokar du två säten då?"
Istället sitter jag här 3 timmar senare och är sådär svenskt irriterad.
Känner ni igen er? ;)
Dagens citat
Första gången jag läste det gick jag i nian och jag kände igen mig som bara den. Idag är jag dubbelt så gammal och igenkänningsfaktorn är precis lika hög.
Man borde våga mer. Göra slag i allt det där man drömmer om. Ta mer risker. Njuta mer! För tänk om det faktiskt är så, att vi bara lever en gång?
Vin & croissanter hemma hos grannen Johanna - vardagslyx!
(Tips: Just det här rödvinet hette Some Zin och var suuupergott.)
Vill du veta hur det är?
Till alla er (och mig) som undrar hur ett barn med ADHD och/eller Aspberger upplever miljön i ett vanligt klassrum:
Klicka på länken till den här Kognitions-simulatorn så får du en hint i alla fall. (Det tar en stund för den att ladda så ge det några sekunder.)
Det är inte för inte som vi (jag) kallar oss Cirkus Borg
Jag hör speaker-rösten som spelas upp i mitt huvud. Han låter sådär stressad, men glad och förväntansfull. Som en kommentator på en travtävling ungefär.
Det gjorde inte Hugos fröken när hon ringde för en liten stund sedan.
"Vi ska ju åka skridskor nu på förmiddagen. Ni har fått lapp om det. OCH mail. Men Hugo har varken busskort, matsäck eller skridskor med sig..."
"Va?? Åh NEJ! Hur kunde vi glömma det?!" kved jag och skämdes som en hund samtidigt som jag slet upp kylskåpsdörren. Där inne fanns inte mycket till matsäcks-material efter helgen. Faan... Och Willys öppnar inte förrän nio. Bussen som klassen skulle åka med gick tjugo över åtta.
Hugos fröken anade nog mitt analkande sammanbrott för hon bytte ut den förmanande tonen mot en mildare och sade "Men du, det löser sig. Jag kan gå till bamba och breda några smörgåsar åt honom."
I bakgrunden hörde jag Hugos förtvivlade stämma: "Neeej! Man måste ha bulle i matsäcken också och de har inga bullar i bamba!" (För det vet väl varenda människa, att en matsäck utan bulle är som en lördag utan godis. Alla som är någon har bulle med i matsäcken. Ok?)
Samtidigt ringer min andra telefon.
Det är Maken som just lämnat av lilla N på förskolan.
"Nova hade inga thermobyxor på dagis. Kan du springa förbi med dem när du går?"
Eftersom förskolan ligger alldeles intill Hugos skola, så blev planen att Maken skulle hämta upp Hugo medans jag snabbt rotade igenom förrådet efter ungens skridskor och hjälm, som de sedan skulle komma och hämta innan de åkte vidare till Maxi (som öppnar åtta) för att handla matsäck. Sedan skulle Maken köra ifatt bussen som klassen åker med så att Hugo kunde kliva på vid en hållplats som heter Torslandakrysset. Allt bra så långt.
Tills jag ringer upp Hugos fröken för att tala om vilken hållplats Hugo kommer kliva på vid.
"M sätter på Hugo i krysset sen!"
Hur lång tid tror ni det tar innan soc ringer på dörren nu?
Jaha...
Jag tycker fortfarande att de ska be någon annan än Sara sjunga in låten till stora Mello sen, och så kan den lilla DJ-dockan mima istället.
Andra chansen
Love Generation är grymma! Håller tummarna för dem.
Jenny Silvers låt var en trist Abba-kopia, så det var ju ingen match.
Men HUR kunde Sara Varga slå Loreen!?
Både The Moniker och Linda Pritchard var bra, men Lindas ballad är en av mina absoluta favoriter och hennes röst är allt annat än menlös, så det är klart att jag hade hoppats att hon skulle gå vidare.
Shirleys Angels känns ju väldigt schlager men också väldigt "Det här har jag hört tusentals gånger förut", så Pernilla Andersson fick min röst där. Söt tjej, trallvänlig låt.
Ja, det var väl bara det jag hade att säga för stunden.
Nu får vi se hur det går.
Jag är den där pojken
Jag brukar ju slänga ur mig att "jag ska gå och hänga mig lite i plommonträdet" som vi har på baksidan huset, varje gång jag känner att det är lite motigt. Men jag får nog sluta med det. Ingen tar mig på allvar ändå märker jag.
Jag pratade med min ena syster över MSN innan idag och då såg konversationen ut ungefär såhär:
- Ja det är nog bäst, annars går väl mamma och hänger sig i plommonträdet igen.
Bland det jobbigaste som finns
Det blir en nästan fysisk värk i kroppen tillslut. Eller i alla fall en fruktansvärd klåda i själen. Och det är SJUKT jobbigt.
Vad ska man göra när man inte är på topp?
Jag är inge´rolig för tillfället, jag vet det. Men det kan inte hjälpas. Man måste ha uppförsbackar emellanåt för att uppskatta nerförsbackarna - eller nåt sånt tjafs. Bara det att den här satans uppförsbacken är asa-sketa-jävla-gôôôra-lång och jag vill fan inte trampa mer. Jag har kramp. I båda benen! (Och feber och ont i halsen med, men det är ju tydligen allmäntillståndet den här vintern och inte så mycket att göra något åt.)
Mötet med rektorn på den ena skolan häromdagen gick bra i alla fall. Hon var väldigt sympatisk och verkade som en handlingskraftig kvinna. Men jag är ändå inte säker på att den skolan är rätt för K. Det var inte hon heller.
Hon föreslog ytterligare en skola som också finns i krokarna men som är lite fiiiiiinare (om man säger så). Hon menade på att de hade bättre struktur och mer resurser på den skolan. Och det låter ju bra. Men så råkar jag också veta att 99% av kidsen på den skolan bor i lyxvillor med egen brygga, torkar sig i röven med Luis Vuitton-papper och fiser guldstoft. Ungefär i alla fall. Så då kan jag känna att det kanske inte är så kul att börja högstadiet där och vara killen som bor i radhus a´la 1970 och har en mamma som tycker att GeKå´s är to die for!
(Okej att jag kanske generaliserar lite väl hårt nu, men ni fattar poängen.) Varför ska allt vara så sabla svårt för....?
Jag och Nellie tog i alla fall en sväng in till stan där vi åt och tröstshoppade lite idag. Det blev en pyjamas till henne och en tröj-liknande sak till mig. 
(Nej jag har inte en kråka under näsan. Det var en massa skit på spegeln.)
Jag kunde inte bestämma mig för om jag ville ha en grå eller en vit tröj-moj, men Nellie hjälpte mig.
"Du ska ha den grå mamma, den passar dig bättre. Du är liksom en grå person."
Hon är inte rädd om livhanken den.
Tur för henne att jag älskar henne så galet mycket. ♥♥♥
Italiensk sallad med kycklingfilé - "MÖMS" , som Maria Montazami brukar säga.
Nu ska jag börja schasa alla mina små kycklingar i säng, eller i alla fall upp på sina rum. Så att den här gråa mamman kan få krypa ner i soffan med en bok, ett glas vin och lite godis i väntan på Big Brother. (Jepp, jag är beroende nu. Av Big Brother alltså. Kanske av vin och godis också om man ska vara riktigt petig, men det behöver vi inte gå in på ikväll.) Maken är ute och svirar med jobbarkompisarna.
Hörde jag någon fråga hur det gick med mitt dietande??
Nä.
Tänkte väl det.
God natt alla fina.
Och så vill jag tacka Ipren, Pamol och...
Tack som fan för smink också!
