Aj äm so såri..
Så, nu har vi rett ut det. Känns det bättre för er? Det gör det för mig i alla fall.
Idag har jag legat ensam hemma i sängen och kollat på Eclipse halva dagen så nu känner jag mig faktiskt lite utvilad med. Alltid svårare att koppla av när barnen är hemma och sjuka samtidigt. Men skit samma, tillbaka till Eclipse! Jeeez vilken underbar film! Vet inte vilken gång i ordningen det är jag sett den nu, och den är fanimej lika bra varje gång...! Den här gången såg jag versionen med skådespelarnas kommentarer om inspelningen. Riktigt roligt. Lite deppig för att det inte fanns något extramaterial på denna DVD´n bara, men jag kommer över det till slut.
Maken stör sig ju som satan på att jag är så förtjust i de här filmerna (Och böckerna! Böckerna är om möjligt ÄNNU bättre!) och retar mig konstant för vad han kallar mina fjortis-fasoner.
- Erkänn att du önskar att jag också var vit som ett lakan och glittrade i solskenet? Det ÄÄR ju så sexigt!
Eller:
- Men om du vill kan jag ta dig på ryggen och springa JÄTTEFORT upp för Lilla Berg i alla fall? Vill du det? (Lilla Berg är en bergsknalle bakom vår radhuslänga...)
Och så skrattar han rått.
Jag hävdar dock fortfarande bestämt att Eclipse INTE är en fjortis-film, och att man inte ska yttra sig innan man har sett den själv. De av mina vänner som ännu inte gjort det är ytterst få, och de som har sett den är lika begeistrade som jag. Och då pratar vi ett ålders-spann på mellan 18-50 år här.
Vimmel och svammel
Det utlovade skvallret däremot håller jag nog inne med i alla fall. Sorry! ;)
(Jag vet, jag är en fegis.)
Gaaaaaaaaahhhhhh!!!!
Haj!
Idag känns det verkligen att det är måndag.
Efter att ha kollat igenom alla bilderna från Lollos fest insåg jag dock (igen) att jag egentligen borde/måste lägga ner både pizza, alkohol och annat onyttigt för en lååång tid framöver. Jisses vad jag har tjockat på mig! Det är skrämmande hur fort man går upp i vikt jämfört med hur jäkla mycket mer jobb och tid som krävs för att gå ner!
Men som sagt, nu är det måndag och jag får väl göra ett nytt försök - igen. Fråga mig för fan inte hur det går om några dagar bara. Då får du på moppo.
Fotograferingen som skulle varit denna veckan blev inställd för Kevins del. Skittråkigt, men de hade bestämt sig för att ha med två sm-juniorer istället, så det var liksom inte så mycket vi kunde säga. Hoppas på fler tillfällen för hans del bara. =)
Återkommer senare idag/kväll med bilder och skvaller från festen!
Let´s get this party started!
Springer runt som en dåre här hemma och fuskstädar innan morsan och hennes man ska komma. De ska vara här hemma med Nellie och Nova när jag och Maken är i Kinna på fest, så det får ju se hyfsat ut i alla fall tänkte jag. Eller, det är bra om de kan gå på golven utan att hoppa hage åtminstone. =)
Ikväll ska vi fira lillasyster som sagt! Hon som inte är så jävla ung längre utan hela 30 år! Och som många säkert redan vet så fyllde hon ju faktiskt år i höstas (september närmare bestämt), men då hade hon ingen stor fest för alla sina vänner - Den tänker hon ha ikväll istället. And I like it! ♥ Inget piggar upp januari, detta anus till månad, som en trevlig fest eller två. Så nu kör vi!
Ska bara fixa och trixa lite innan. Typ sola, kila in på systemet, handla mat till de som är kvar hemma i helgen, packa övernattningsväskan, få iväg Hugo och Kevin till sina respektive barnvakter och sist men inte minst göra mig i ordning. Hänger tre olika outfits i sovrummet och jag har ännu inte bestämt mig för vilken jag ska ha. Alla är i storlek "TÄLT" givetvis, så SÅ jävla snyggt blir det ju inte ändå, men man får försöka göra det bästa av vad man har liksom. Jag börjar banta nästa vecka. Igen.
Haj på er!
Have a little faith
Fotograferingen har blivit framflyttad, så nu är det måndag och onsdag som gäller istället - tjoho! Snacka om att ha flyt. =)))
Man kan inte både ha kakan och äta den va?
För hur roligt jag tänker ha på lördag kväll alltså.
Ska det bli något fotojobb för kidsen på söndag (med skidåkning i Ulricehamn och feta presentkort på sport-affären) så måste jag verkligen ta det lugnt och åka hem och nana kudden i tid på lördag. Annars orkar jag inte upp kl halv sju dagen efter. Mamma vågade inte ge sig på en heldag med båda barnen i en annan stad (framför allt Nova, hehe) med klädombyten, stress och allt vad det innebär med en stor fotgrafering. Det är jobbigt nog att få Nova att ta på sig kläder i vanliga fall som ni kanske minns? Så jag klandrar inte mamma. Det är ju jag som borde vara där egentligen.
Och det känns inte helt hundra.. Jag har sett fram emot syrrans stora 30-årsfest så länge nu, och så sällan som jag och maken har en chans att komma iväg över natten (Vi hade bokat rum på "Casa Carlström") och med barnvakt till alla fyra så vill jag faktiskt vara egoistisk och göra det! Fast nu känns det ändå inte lika bra som det gjorde i morse...
Jag vill ju att framför allt Kevin ska få åka på fotograferingen också! Han hade älskat det. Och även om han försöker spela cool när folk frågar så tycker han att det är jätteballt, hehe.. Nova däremot hade nog bara varit road en kvart ska jag erkänna. Kamerateamet vet det inte nu, men de är nog better off utan henne. ;)
Men men.. Man kan ju inte få allt här i världen, och i det här fallet är det jag som är chef och bestämmer. Imorgon är det alltså jag som ringer och säger Tack men nej tack, till erbjudandet. Och njuter av min barnlediga kväll/natt på lördag, sådetså!
Imorgon hoppas jag dessutom få veta mer om den andra grejen jag hintade om tidigare idag. Och när jag vet mer, så får ni veta mer. =)
Amen. Eller nåt.
Jag behöver en assistent - som är villig att jobba gratis
Who´s up for it? Haha!
Men seriöst så är denna veckan plötsligt späckad med viktiga (och roliga) grejer som måste fixas men jag räcker inte till juueeh!! Eller, jag räckte till - ända tills i morse när jag fick ett jättekul telefonsamtal med en förfrågan som jag bara inte kunde låta bli att säga ja till. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det, men det måste finnas ett sätt! Det gör det alltid.. =)
Denna veckan har jag jobbat på kontoret på en kompis företag, där jag hoppar in när han behöver lite extra hjälp och imorgon ska jag slutstäda en lägenhet. Det sistnämnda är ju inte direkt asa-sketa-sköj med det är bra betalt. Vilken tur att jag inte är rädd för lite skit under naglarna! ;)
Igår var jag förresten iväg och fixade en del ärenden, som att hämta ut Nellies nya Taekwon-do dräkt, shoppa lite grejer inför syrrans 30-årsfest på lördag (Ska bli såååå kul!) och så skickade jag iväg en ansökan till ett ställe som sökte folk för en rolig grej. Inte lång stund efter att jag skickat mailet med ansökan fick jag svar: De ville ha med mig och ringer upp med mer detaljer i dagarna - wiie! Vad det är för nåt sköjsigt berättar jag när det är spikat.
Så imorse då, som sagt.. Så ringde Matilda från Silverbullet film och frågade om inte jag kunde ta med Kevin och Nova till en reklamfotografering för Intersport (Eller var det Team Sportia? Bra Petra..!) som tar hela söndagen och måndagen. Det var alltså det jag sade ja till.
Problemet är bara att eftersom syrran har sin 30-årsfest på lördag, så blir det liiite jobbigt att infinna sig på plats för fotografering klockan nollåtta nollnoll på söndag morgon....
Gissa vem som ska ringa och fjäska med sin mamma nu?
En flera år gammal bild på Nova, men jag tycker tröjan/klänningen är så klockren. Funderar på att trycka upp sådana till hela familjen!
Oh så vackert! (Vad är det för låt?)
Han övar ofta och gärna.
Jag är kluven.
Halva jag vill uppmuntra detta musikaliska intresse.
Den andra halvan vill skära av öronen med en slö kniv.
Inga namn nämnda, men detta måste berättas!
Igår fick jag höra något som fått mig att brista ut i skratt varje gång jag kommit att tänka på det sedan dess.
Jag har en vän, vi kan kalla henne L.
L är gift med D och har en tonårig dotter som vi kan kalla för A.
Häromdagen när L och D vek tvätt tillsammans fiskade D upp ett par spetstrosor ur tvätthögen.
Han fingrade lite på dem innan han gav sin fru en lång uppskattande blick och sade med hes röst : De här vill jag att du lägger under kudden och tar på dig senare ikväll..
L: Eh, NEJ. Det vill du INTE.
D: Jo, det vill jag.
L: Nej! För de är A******´s!
MOAHAHAHAHAHAAAAA!!!!!!
Blaaääähhh....
Jag kanske ska joina Jehovas innan nästa jul så jag slipper ta fram och plocka undan allt krafs varje år. Har packat ner i stort sett allt pynt och alla stjärnor/ljusstakar förra veckan, men plastgranen står ju för tusan kvar i vardagsrummet och hånler mot mig ännu... När ska jag få tummen ur liksom?
Nina Hemmingsson
Hon var kreativ min mormor
Nu när min morfar gått bort är det mycket med det praktiska som ska ordnas så klart. Bland annat att sortera hans saker. Trots att han bott det senaste året på ett äldreboende och inte hade massor av utrymme till sitt förfogande så lyckades han ändå klämma in en hel del grejer får jag säga.
Tänk vad mycket spännande (och en del jävligt o-spännande) ägodelar vi människor samlar på oss genom åren! Det fanns flera utav de gamla möblerna som vi barnbarn var intresserade av att ärva så i några fall har vi kört lottdragning om dem, men en av de grejer jag förälskade mig mest i var mormor och morfars über-balla golvlampa! Till min stora glädje var det ingen annan som ville ha den (??) - varför jag genast kånkade hem den sist vi var där. 
Tung som faaen var den. Undrar om lampfoten är gjord av bly?
Maken var inte alls lika exalterad som jag när jag kom hem.
- VAD är det där?!!?
- Det är en golvlampa som jag har ärvt av morfar. Visst är den fin? svarar jag glatt
Maken bara stirrar på mig och utbrister både uppgivet och förtvivlat på samma gång:
"VARFÖR släpar du alltid hem en massa SKIT Petra??! Jag vill inte ha sånt hemma hos oss!"
"Vaddå skit? Den är ju jättefin!" protesterar jag
" Nej det är den inte. Den ser fan förjävlig ut.."
Här spelar jag ut mitt trumfkort.
- Hur kan du säga så!? Min mormor har faktiskt GJORT den här lampskärmen SJÄLV! (Det har hon. Hon var kreativ min mormor serru.)
Maken hånfullt: "Jaha du. Av sitt HÅR då eller?"
Jag: Eh? Nää. Klart hon inte har.
Maken: Nähä, det var ju skönt att höra i alla fall.
Jag: Hon har gjort den av sina gamla nylonstrumpebyxor. Mormor gjorde alltid lampskärmar av gamla nylonstrumpebyxor!
=)
Små missförstånd kan bli stora
Ungarna satt vid köksbordet och ritade tidigare ikväll när åttaåringen plötsligt ser fundersam ut.
- Jag tänkte rita en sån där läskig gubbe, men jag kommer inte ihåg vad de kallas...
- Vaddå för någon?
- En sån läskig gubbe du vet. Som äter andra människor. (Så skiner han upp som en sol) "Just det ja! Talibaner kallas de ju!"
- Eh... Hugo. Jag tror att KANNIBAL är ordet du söker.
Lite senare fick jag skrattkramp igen, när Maken upprört tog fram sin Iphone för att visa mig något.
Han hade tydligen fått en vänförfrågan av tioåriga dotterns kompis på Facebook och svarat ja. Okej så långt.
Så hade hon taggat honom på något foto.
Jag: Jaha, vad har hon för foton på dig då?
Maken: Ja, det undrade jag med så jag var ju tvungen att gå in och kolla.
Jag: Och..?
Maken: Det visade sig vara en sån vänlista där några av dina vänner blir slumpmässigt rangordnade typ.
Han håller upprört fram Iphonen så att jag ska se listan med människor. Jodå, där är hans nuna i en av de numrerade stjänorna.
Jag: Jaja, men vad spelar det för roll då? Är du sur för att du bara kom på andra plats eller? skojar jag.
Maken spänner ögonen i mig.
"Titta NOGA!"
Jag tittar igen, och då först ser jag texten bredvid ansiktena......
VEM VILL LIGGA MED MIG?
Jag: Hahahaha! Men Mikael då!!
Maken: Det är inte roligt! Och jag är på ANDRA plats!
Han ser verkligen helt förstörd ut, vilket gör att jag bara garvar ännu mer. Att han är taggad som pedofil på facebook ser jag inte som något seriöst problem egentligen, men stackarn behöver tröstas.
Jag: Okej, jag får nog ringa hennes mamma ikväll och be henne ta bort bilden.
Maken: Jaa tack! Eller typ NU!
Jag kan ju berätta att mamman ifråga skrattade minst lika mycket som jag åt hela grejen, men genast tog bort applikationen från dotterns facebook-sida. Tjejen ifråga hade ju bara klickat acceptera på någon löjlig förfrågan och så hade alltihopa blivit som det blivit. Så kan det gå när man inte läser det finstilta. ;)
Men om vi ska vara allvarliga en stund så är det sådana missförstånd som gör att jag är lite skeptisk till att mina barn har Facebook. De är ju egentligen alldeles för unga. Fast så har alla deras vänner det så det känns dumt att förbjuda det helt. I stället tvingar jag dem att ha mig som vän så att jag kan hålla koll på dem - och på alla eventuella applikationer de kan tänkas klicka på.
Hur gör ni?
När man trodde att man hade hört allt...
Tycker deras slogan är väääldigt classy: "Gör livet levande - Ha en affär!"
Oh my...
Så var helgerna över
Förlåt, inte meningen att låta negativ men jag är änna less på vintern nu. Vill ha vååår!
Maken prickade faktiskt in flera av mina "punkter" på önskelistan igår så på mitt soffbord i vardagsrummet står bland annat en härligt vårig bukett med rosa tulpaner och på bänken i köket står en tom flaska Cava. =) Utöver det fick jag en bok och lite sköna hudvårdsprodukter.
Till middag igår hade Maken lagat en av mina absoluta favoriträtter: Grillad ryggbiff (blooodig) och potatisgratäng med massor av grädde och vitlök - mums! Jag förstår inte hur en del kan vilja ha sitt nötkött helt genomstekt, på gränsen till förkolnat när det är så snuskigt gott med en riktigt mör blodig biff som nästan smälter i munnen. Mmmmm....
Snuskigt gott!Happy Birthdaaay to meeee!
Nellie överaskade i morse med blommor och en rulltårta som hon köpt för egna pengar den underbara ungen, och Maken är faktiskt iväg as we speak, för att handla födelsedagspresent. Det ska bli spännande. Vi är inte skitbra på det där om man säger så hehe... Fast Maken är nog bättre än mig i alla fall. Jag avskyr att köpa presenter till honom för det blir alltid fel. Jag kallar honom för "Rachel" (Ni vet hon i tv-serien Vänner) eftersom han alltid byter det han fått mot något annat i affären. Sköj liksom..
Men det ÄR svårt att hitta presenter! Oftast slutar det, i alla fall för min del, med att jag köper saker jag själv hade velat få. Kanske därför det brukar bli fel när jag handlar till Maken? Jag är ju varken man, teknik eller sportintresserad.
Däremot gillar jag inredningsprylar i shabby chic och New England style, brödburkar från Bruka, fina underkläder (trosor stl M, BH 80G), biobesök, musikaler på operan, Robert Garellicks böcker om det gamla Göteborg, silversmycken, doftljus, blommor och ett gott vin! Just saying... ;)
Tror ni Maken läser min blogg på Iphonen?
Sötaste nykomlingen på Runslingan!
"Lillebror" Lundin - Sååååå ljuvlig!
Nu är han här!
Helena har precis fått sin lille pojk! Den tredje prinsen i familjen Lundin-Wiholm!
♥ 3510 gr, 50 cm ♥
♥♥♥ GRATTIS!!! ♥♥♥
Känslosamt värre
Wiiiiieee!!!!
För ca en timma sedan gick vattnet för min älskade vän Helena W (Alias Lilla Grannen)! De har åkt in till BB och hon sms´ade alldeles nyss att värkarna gör ordentligt ont. Herregud vad spännande detta är! Och känslosamt! Finns det något som får en fyrabarnsmorsa som mig att vrida på kranarna så är det när nära och kära får barn, hihi. Lillkillen (de har kollat) är inte ens ute ännu och jag sitter redan och bölar hemma i soffan. Jisses! Skärpning Petra.. =)
Återkommer så fort jag vet mer!
Skrubbsår, släktforskning och pepparkakshus
Jag har några livsviktiga funderingar såhär på förmiddagen, som ni kanske kan hjälpa mig att reda upp..
1. Är det idag man kan låta ungarna gå loss på pepparkakshuset?
Jag har nämligen låtit mina göra det. Ett smått otäckt monsterliknande glufsande hörs från mitt kök i detta nu. Snart utbryter säkerligen ett mindre krig med när de upptäcker att baksidan på rucklet fortfarande inte är färdigdekorerat. Karamellerna räckte inte. Det var någon glupsk jävel som satte i sig halva godispåsen under det arbetet.. *Visslar oskyldigt för mig själv här nu*
Mitt lilla hemmabygge, made from scratch efter egen design med hembakad pepparkaksdeg. Herregud! Jag ljuger så att jag nästan tror mig själv ju.. Skrämmande. ;) Men nästa år kanske? Eller inte.
2. Kan det vara så att anledningen till att mitt skrubbsår i handen (efter halkolyckan förra veckan) aldrig läker utan bara varar sig och värker, beror på de sista små stenar som ännu sitter fast där i? (Jag höll på att svimma lite när jag tvättade såret, så jag avbröt innan jag var riktigt klar.)
3. Vet ni hur jäkla lycklig man kan bli när man efter timmar av mikrofilmsläsande äntligen hittar sin farmors farmors föräldrars namn och födelseort?! Det där var egentligen en retorisk fråga men om nu någon känner sig manad att svara, så för all del.. Please do.
Istället för att ge napparna till tomten
Nova har ju fyllt tre år nyligen så vi tyckte att det började bli dags för henne att sluta använda napp. Även tandläkaren hintade om att det var läge att göra det, så sagt och gjort. Först var planen att ungen skulle få ge sina nappar till tomten, som de flesta andra verkar göra. Men eftersom Nova inte var särdeles förtjust i den skäggige mannen kändes det inte som att det skulle funka.
Istället fick det bli på samma sätt som jag gjorde med min äldsta son för nästan tio år sedan och som hade funkat superbra då i alla fall. Vi frågade Nova om hon ville gå till leksaksaffären och handla. Och det ville hon ju. Sen sade vi att hon var tvungen att betala för leksakerna hon valde - med sina nappar - och det var faktiskt inte minsta tvekan där heller. Hon var på!
Nu har det gått tre dagar (och framför allt NÄTTER) sedan "bytet" på Ica Maxis leksaksavdelning och det har inte varit några som helst problem! Lättare än jag mindes det med äldsta sonen till och med. Hon har tjurat vid två tillfällen och sagt att hon vill gå till Maxi och byta tillbaka, men när vi sagt att det inte går så har hon nöjt sig med det. Sååå skönt!
Så det är ett litet tips till alla småbarnsföräldrar därute. Och då var Nova verkligen helt förälskad i sina nappar, jag trodde inte att det skulle funka, men tänkte att det var värt ett försök. Så slipper man ju invänta tomten i ett helt år också nu när julen är över för den här gången.
Ingen bio men en trevlig dag i alla fall
Och Lilla Grannen: Du hade ju förstås rätt om filmen i alla fall. Den hade ändå inte haft premiär ännu. Tur i oturen kanske.
Istället tog jag en promenad med Nova och Casper (grannpöjken) ner till torget och handlade pruttlera i leksaksaffären. Sköjsigt värre det där! Förhoppningen var när jag gick dit, att tulpanerna skulle ha kommit in i blomsteraffären med, men det hade de inte. De kommer imorgon så jag får väl svänga förbi igen då.
Tulpaner är ett måste när jul och nyår är över! Så att man verkligen få in hopp i hemmet om att våren är i antågande (Även om den känns ganska långt borta just nu).
Nu sitter jag i alla fall här och smaskar i mig årets första semla, och det känns också liiite vårigt tycker jag. Fuck vintern nu. Jag vill ha dagsljus mer än fyra timmar per dygn och plusgrader ute!
Nova och Casper på väg ner mot torget.
Imorgon blir det hälsokontroll med Nellie, lite jobb och ett besök hos farmor på äldreboendet. Hon vill nog också ha tulpaner. Och veckotidningar. Och vin förstås.
Vid närmare eftertanke så är vi jäkligt lika jag och farmor. ;)
Vårt nyårsfirande i bilder
På grund av krångel med min laptop kunde jag inte lägga upp några bilder igår, men nu gör jag ett nytt försök. (Nu tänker säkert någon "Men är inte din man IT-tekniker?" . Jo det är han. Men ni vet väl vad man brukar säga om skomakarens barn...?)
Kidsen hade eget bord på nyår 
Ulrika, Karolina, Daniel, Jacob och Erika
Jag & Linda F.
Nina och Anders
Linda B, Linda F och Robin
Johan
Erika och Jacob
Datafanskapet krånglar fortfarande så ni får nöja er med de bilderna, sorry.
Nu ska jag höra med mina kids om de är sugna på film och popcorn såhär en av de sista jullovsdagarna. Älskar film-mys! Och idag kanske det blir dubbelt upp av det, för jag ska kanske på bio ikväll också med några tjejkompisar. Vet dock inte vilken film det blir ännu. Är lite nyfiken på "The Tourist" med Johnny Depp och Angelina Jolie - någon som sett den?
Welcome 2011!!!
Nyårsafton firades med goda vänner i radhusområdet intill vårt. 16 vuxna och 15 barn - livat värre och mycket trevligt! Maten var fantastiskt god, sällskapet kanon och ungarna lekte jättebra med varandra tills de slocknade på värdparets sängar en bra bit in på natten. Inte förrän runt fem-snåret på morgonen svepte vi in våra små troll i täcken och knatade hemåt.
Väl hemma avslutade (började?) jag året med en praktvurpa på översta steget i vår glashala stentrappa utanför huset. Som tur var hade jag inget barn i famnen just då, men oj vad jag slog mig! Ryggslutet och ena sidan av rumpa och lår är skrämmande färgglada och galet ömma just nu. Och högerhanden som jag förmodligen försökte dämpa fallet med är uppriven (på snö, is och grus), blodig och svider lätt den med.
Även Hugo halkade på samma trappsteg, men han klarade sig betydligt bättre. En annan hade ju lite mer tyngd i sitt fall...
Bilder ifrån nyårsfesten kommer senare under dagen, för kameran ligger kvar hos värdparet. Men kika in igen ikväll!
