Vänj dig inte vid att han bjuder

Med risk för att bli tjatig.. Det har varit mycket datingsnack denna veckan bland mig och mina vänner - både de manliga och kvinnliga. Jag tycker det är jättekul att även få mäns synpunkter och infallsvinklar i ämnet och tror att vi har mycket att lära av varandra. Framför allt har de (männen) mycket att lära av oss, haha! ;)
 
Skämt åsido. En grej som tydligen är jäkligt känslig och där åsikterna verkar gå vitt isär bland både killar och tjejer är det här med ekonomisk jämlikhet när man dejtar. Ska var och en betala för sig, ska man turas om eller är det (som förbluffande många tycks anse) en självklarhet att killen betalar notan? 
 
Själv är jag av åsikten att det är oerhört trevligt med en man som öppnar dörrar, skickar blommor och bjuder på middag. Och precis lika trevligt om jag får göra det! Jag vill ju också få visa min uppskattning och inte bara "ta"... Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Kan man inte få vara "old fashion" och en modern självständig kvinna i ett undrar jag.
 
Många män blir uppriktigt förvånade om man när de erbjudit sig att bjuda på en drink i baren svarar:
 
"Tack gärna, men då bjuder jag på nästa omgång!"
 
Jag tackar för övrigt bara ja till drinkar ifrån folk som jag känner att jag faktiskt är intresserad av att samtala en stund och tillbringa såpass lång tid med som det då kan tänkas ta att ta ett par glas i deras sällskap. Visar sig objeket ifråga vara en riktig tomte så dricker jag Kicki-Danielsson-fort och drar sedan. Men bjuder igen - det gör jag!
 
I veckan enades vi i alla fall om en sak, jag och mina vänner. Att bland det mest avtändande som finns är folk som bjuder (gentleman/kvinna) men sedan förstör hela grejen med någon plump kommentar (korkad man/kvinna).
 
En tjejkompis berättade om en dejt hon varit på, där hon och en kille suttit på något mysigt ställe och tagit ett par glas vin tillsammans. Allt flöt fint och var hur trevligt som helst. Hon tänkte att detta nog var en kille hon skulle vilja dejta igen. Ända tills det var dags att betala notan...
 
Där hade killen kunnat välja två alternativ som hade varit BETYDLIGT bättre än det han valde.
 
A) Han kunde ha sagt: "Vi delar på notan." 

B) Han kunde sagt: "Jag betalar." Punkt.
 
Istället väljer han alternativ C)"Jag kan betala denna gången. Men vänj dig inte vid det."
 
VÄNJ DIG INTE VID DET...?!

Där sjönk han som en sten. 
 
Har du inte råd/lust att bjuda så är det absolut heeeelt okej. No hard feelings. Och kan/vill du bjuda så är det oftast också helt ok och kanske t.om väldigt trevligt. Men bjud för fan inte en tjej på något för att i nästa andetag tala om för henne att detta minsann inte är något hon ska vänja sig vid! Det är höjden av arrogans och jäääävligt osexigt.
 
 
 
Hur det gick sedan?
 
Killen textade efter en dag eller två och talade om hur trevligt han hade haft på dejten, och att han gärna ville ses igen.
 
Vad hon svarade? 
 
Inte alls faktiskt. Men det var väldigt nära att hon knappade iväg fem rätt slagkraftiga ord:
 
 "VÄNJ DIG INTE VID DET.."
 
 
 
 
 
 
 
 

Dating del 2: Refuseringsmallen

På nätet kan du hitta mallar för i stort sett allt du behöver. Vare sig det handlar om att skriva ett CV, ett hyreskontrakt, ett schema eller what-not däremellan.. I mitt jobb använder jag mig en hel del av mallar när jag t.ex mailar bokningsbekräftelser och liknande till gäster och mötesdeltagare. Det är väldigt praktiskt att ha en mall (alltså ett mail jag skrivit tidigare) liggandes som jag bara kan copy/pasta, redigera lite lätt och skicka iväg igen. Sparar massor med tid framför allt.
 
Min väninna - vi kan kalla henne Beda - använder sig av precis samma princip när hon sms´ar killar hon inte vill träffa igen. Ja, ni läste rätt. Kvinnan har en REFUSERINGSMALL i mobilen. 
 
Till saken hör, att Beda (trots att hon vid varje utgång lovar heligt och dyrt att INTE göra det) glatt lämnar ut sitt telefonnummer till alla trevliga karlar som frågar.. För just där och då verkar det enligt henne som en väldigt bra idé. Alla är ju så charmiga när man är ute i vimlet! Jag vet precis hur hon menar och får väl motvilligt erkänna att jag har en tendens att göra likadant. *Host*  Det känns liksom lite bryskt och halv-taskigt att säga nej när någon visar intresse och ber om ditt nummer. Ett helgalet resonemang som jag fått jobba mycket med det senaste året. Man kan ju för fasiken inte lämna ut sitt nummer till främmande karlar bara för att vara snäll, eller?!
 
Ett X till mig som var konstant otrogen, hävdade visserligen ofta och gärna att han enbart var det av snällhet. Jojo.. Han hade helt enkelt inte hjärta att neka de stackars svultna kvinnor som gav honom skamliga förslag på krogen förstår ni. Hittade till och med på en egen term för sitt lilla problem och vidhöll bestämt att han var "Hygglosexuell" och inte kunde hjälpa att han ville vara en god medmänniska och ställa upp. Nähänä. Tja, vad vet jag. Det kanske faktiskt finns något som heter så? Jag föredrar hur som helst karlar som inte lider av det problemet.
 
Men tillbaka till Beda nu. 
 
Tidigare har både hon och jag (och säkerligen många med oss) använt metoden: "Fel nummer". Alltså, att man ger ut någon annans telefonnummer. Oftast bara random siffror som man hasplar ur sig för att inte vara otrevlig som sagt. Problemet med den metoden är bara det, att den numera är alldeles för välkänd. Folk har gått på den niten några gånger vid det här laget.. Så då riskerar man att få svaret:
 
- Men vad bra! Jag provringer till dig nu då så att vi vet att det funkar.
 
(Neeeej! Gör för faaan inte det!!)
 
 
 
Och så blir det JÄKLIGT jobbigt sekunderna efter när det de facto INTE ringer i din mobil... Jepp.
 
Du skulle kanske kunna köra på att du har telefonen på ljudlöst, men det brukar ändå bli lite stelt sedan.
 
Nu har Beda hur som haver kommit på en åtminstone halvbra lösning på sitt/vårt/allas i-landsproblem med människor som textar dagarna efter en utekväll och vill ses igen. Refuseringsmallen! Numera scrollar hon bara bland sina gamla skickade meddelanden i mobilen, copy-paste´ar "mallen" och redigerar lite lätt innan hon skickar iväg meddelandet på nytt till den inte ont anande stackars karln i fråga.
 
Början lyder ungefär något i stil med texten nedan:
 
"Hej Olle, (Kalle, Pelle - eller vad som för stunden är lämpligt att skriva)
Du verkar vara en jättetrevlig kille MEN... "
 

Och så förklarar hon vidare att hon inte är redo att börja träffa någon riktigt ännu och att hon är hemskt ledsen om hon sände ut fel signaler och ingav falska förhoppningar när de möttes den där kvällen. Oerhört smidigt! ;)
 
Tilläggas bör kanske att det är av YTTERSTA vikt att rätt namn kommer med där i början av sms´et. Själva redigeringsbiten är alltså en väsentlig detalj vid användandet av mallen. Så glöm inte det om ni får för er att göra likdant som Beda.
 
Just saying.Folk kan bli så bittra.
 
Har jag hört. 
 
 
 
 
 
 
 

The confusing art of dating

Efter snart ett år som singel (more or less) har jag fortfarande inte ens BÖRJAT greppa det här med reglerna kring dating. Det är ju så galet förvirrande och mycket att ta in! Speciellt för en som inte varit med i matchen sedan sommaren -97 typ... Saker och ting har förändrats I tell ya´! Därmed inte sagt att det var bättre förr. Möjligtvis enklare. Eller inte. Herregud, jag vet fasiken inte. 
 
Ta det här med dating-sajter till exempel. Det finns ju en miljaaaaaaaaard! Och jag som i min vildaste fantasi aldrig trodde att jag skulle befatta mig med något sådant fick ganska snabbt efter skilsmässan bekantat mig med detta spännande fenomen. Mest tack (?) vare en oerhört bekymrad tonårsdotter som var orolig att jag skulle bli "forever alone" , som di säger nu för tiden ungdomar´a.
 
Dottern med myndig stämma: "Mamma, vi får nog lägga ut dig på nätet. På typ Blocket eller vad det heter."
 
Jag (upprört): "VA?!! VADDÅ LÄGGA UT MIG PÅ BLOCKET?!?!?
 
Dottern (med ett tonläge som om hon pratar med en lätt retarderad person): 
 
"Meh..! TYP Blocket sade jag. Fast med män liksom! Så du inte blir ensam resten av livet"
 
(Detta utspelar sig alltså någon vecka efter att jag och exet meddelat barnen att vi ska skiljas.)
 
Jahaja, men då så. Ingen tid att förlora här inte! Bättre begagnad kvinna söker.... Haha! 
Sagt och gjort. Mest för skojs skull (så säger alla va?) registrerade jag mig på två utav de miljarders miljoner sajter som fanns att välja mellan. Googlade en del (har lite tvång på att googla saker jag undrar över) och försökte läsa på lite om vilka som var mest "tillförlitliga". Naivt, jag vet. Såhär i efterhand har jag insett att det är precis samma grej överallt. Potato/potato, tomato/tomato - som Ella Fitzgerald och Louie Armstrong sjöng.. Fast gissa om jag hade kul under den här tiden! Eller skräckblandad förtjusning kanke är den mer korrekta termen. 
 
Jag var lite halvt om halvt i chock över responsen man fick i början. Det är by far mycket lättare att vara tjej än kille på en dejtingsajt. BY FAR. Vi kvinnor kan välja och vraka på ett nästan skamlöst sätt. Och i ärlighetens namn är det praktiskt taget omöjligt att ens hinna svara på alla de meddelanden som fyller inboxen. Fråga vilken kvinna som helst - det är inget pinsamt försök att skryta, verkligen inte! Det ÄR så. 
 
Och svarar du inte på folks meddelanden inom 24 timmar (Helst ännu snabbare. 24 minuter t.ex) så följs inte helt sällan det första meddelandet upp med ett nästa - väldigt upprört - meddelande där personen i fråga argt talar om vad han tycker om nonchalanta divor som inte ens behagar svara på mail!?? Jeeeez....! 
 
Man kan bli trött för mindre...
 
Så utöver en sekreterare/personlig assistent som hjälper dig att öppna och besvara alla mail, så är det en god idé att se över ditt säkerhetstänk. Jag överdriver liite nu kanske och skriver detta med glimten i ögat, men faktum kvarstår. Alla människor i cyberspace är inte helt hundra och genomgoda, och du vet faktiskt inte ett jota om vem du kanske helt omedvetet råkar reta upp en vacker dag. Lämna ALDRIG ut ditt fullständiga namn, telefonnummer och/eller din adress till någon du inte känner. På riktigt. Kolla dessutom gärna upp personen du ska gå på en eventuell date med. Det finns en massa bra sajter för det med. 
 
Jag låter kanske lite manisk nu men jag har blivit vis av erfarenhet. Alla är inte lika öppna och ärliga som den killen jag skulle käka middag med förra sommaren. Han som ringde dagen innan och berättade hur bekymrad han var över våldtäktsrättegången han hade framför sig och hur skönt det var att få prata av sig med en tjej som inte var galen.. (Say WHAT?!!) 
 
Behöver jag tillägga att det inte var han som var offret i målet och att jag fick "förhinder" och ställde in den där middagen? Och detta var bara ETT exempel..
 
Nu finns det ju guldkorn även på datingsajter, absolut! Men det jag säger är att det krävs en del vaskande innan man hittar dem. Och en viss teknik. Själv tröttnade jag ganska snabbt på hela grejen och avregistrerade mig från de ställen jag gått med i. (DET är för övrigt ett projekt i sig, men det tar vi en annan gång!)  Orkade inte med cirkusen helt enkelt. Dessutom är jag typen som gillar att träffa folk lite mer spontant. På krogen, jobbet, uteserveringen.. Vart som helst egentligen - bara det är live. Jag vill interagera med "riktiga" människor. Kalla mig gärna old fashion om ni vill! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
RSS 2.0