Min granne Helena som jag skrivit om tidigare, ÄR ingen feeder. (Hon har hotat att sluta komma hit med sina goda kakor - som hon för övrigt hade med sig igår igen ;-) - om jag kallar henne för det.)
Sanningen är den, att jag stoppar i mig mängder av onyttigheter så bra alldeles på egen hand! Precis i detta nu tex, så sitter jag här och trycker i mig överbliven tårta till frukost. Jag slängde visserligen på några extra jordgubbar så att jag åtminstone kan säga att jag får i mig järn. För det är ju nyttigt i alla fall.

Igår var det midsommar med tillhörande regnskurar, sill & potatis, jordgubbar och trevligt umgänge i goda grannars lag.
Stora pojken är och campar med en kompis och hans familj, så han var inte hemma och farmor och farfar tog med sig mellanbarnen till bygdegården för dans kring den jättestora fallosymbolen i några timmar (Små grodorna är nog bland det sjukaste jag vet), så vi fick en lugn och skön eftermiddag här hemma innan årets längsta kväll. Eller ljusaste kanske det är?
Maken tog sig till och med tid att "spela" lite golf i vår hall. Det är hans nya hobby. Inte i hallen vanligtvis, men igår stod han där och vrålade Fore! innan han svingade klubban och slog iväg plastgolfbollar rakt in i vardagsrummet. Man fick passa sig noga så att man inte fick järnfemman (eller nåt - vad vet jag) i huvudet när man gick förbi.
Han är inte riktigt som han ska maken, men han är jävligt snygg så jag behåller honom nog ändå.

Jag har aldrig riktigt fattat det där med golf alltså.. Hur kul kan det egentligen vara? Man går, och man slår bollar ner i små hål, eller ut i bushen eller ner i en jäkla sandbunker. Och sen då liksom?
Jag läste en gång att "Golf är en promenad som någon förstört" och jag är benägen att hålla med där.

Nu kom en skock med ungar farandes ner för trappan och jag är förste frukostansvarig idag så jag säger tack och hej för denna gången. Fortsatt trevlig midsommar på er!