Har en liten sjukling som är hemma från skolan idag. Hugo heter han. =)
Vi borde ha insett redan igår kväll, när ungen bad om att få gå och lägga sig utan att se på tv på kvällen, att något inte stod riktigt rätt till. I morse vaknade han med 38,5 graders feber, glansig blick och en riktigt jobbig huvudvärk. Stackars min stora lilla pojk!



När man är förstagångsförälder ger man glatt ovetandes det lilla barnet alvedon eller liknande vid minsta lilla tecken på sjukdom. Och inser snart sitt misstag... Någon timma senare har man nämligen en helt speedad, krävande och oroväckande pigg unge på halsen.

- Mamma, jag har tråååkigt!
- Mamma, läs för mig/lek med mig!
- Mamma, jag vill gå uuuut! Jag är frisk nu!

Jag har fyra barn. Så jag gör inte det misstaget.

Alvedon delas endast ut vid absolut  behov. Idag var ett sådant tillfälle. Hugos huvudvärk verkade hemsk, och jag hade inte hjärta att låta honom ligga där och plågas. Nu, en halv alvedon senare, sitter han i soffan, äter sin tredje glass-strut och ser på tecknat. Och mamma kan sitta vid datorn och blogga medans tvättmaskinen går klart och det är dags att hänga skiten. Trevligt, trevligt.