Dåligt ordförråd eller bara tourettes?

Jag hade en svenskalärare en gång som sade att svordomar tydde på ett dåligt ordförråd. Jag är inte så säker på det.

Jag har alltid ansett mig själv ha ett hyfsat stort ordförråd och ändå svär jag en hel del (tyvärr). Till mitt försvar så tycker jag att vissa tillfällen faktiskt kräver en ordentlig salva svordomar. Andra tillfällen - not so much... Men som sagt, emellanåt anser jag dessa ord fylla sin funktion riktigt bra.

Sedan finns det ju så många av dem! En del riktigt genialiska.
Jag har mina favoriter, det har jag. Men i skrift försöker jag (vanligtvis) undvika svordomar så långt det går. Eller i alla fall "förfina" dem lite, så att de inte blir riktigt lika obscena. Till exempel brukar jag använda mig av jäkla istället för jävla osv. Vet inte varför, men jag tycker att svordomar i textform känns så mycket grövre än när jag säger dem högt.

Hur som. När jag är stressad eller på riktigt dåligt humör (som de senaste dagarna) så tenderar jag att haspla ur mig otidigheter till höger och vänster, både i text och i tal. Det har förmodligen synts i bloggen, och jag ville väl egentligen bara be om ursäkt om någon där ute tagit illa vid sig.

Kanske borde jag ha någon slags varnings-stämpel på bloggen? Typ "Känsliga läsare undanbedes" eller "Denna blogg kan innehålla stötande ord".

Ska fundera på det.
ullisar
2011-03-01 @ 00:02:20
URL: http://ullrika.se

Jag har också svårt att skriva svärord, men har inga problem att säga dem högt. Vilket har fått till resultat att EmmaLi då och då förmanar, "man får inte säga jävlar, mamma!"...



:)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0