För att överleva som förälder måste man ha humor. Gärna sjuk sådan.

Ännu en svinspännande dag i mitt liv som lider mot sitt slut.
Har precis nattat treåringen och tar nu sats för en borsta-tänderna-diskussion med åttaåringen. Tolvåringen sitter vid datorn och pratar med någon kompis via Skype och tioåringen sitter i vardagsrummet och är rosenrasande på mig för att jag missade halva hennes gradering på Taekwon-don idag.

Maken har inte kommit hem ännu (tränarmöte direkt efter jobbet) så jag var tvungen att ta med mig Nova när jag skulle titta på Nellies gradering - och det gick la sådär...





Hon sprang runt som en lyckotroll på tjack och ville också visa sina kampsport-skills bland de större barnen, så tillslut bad Nellie mig (o)vänligt men bestämt att gå hem med ungen. Jag lovade att återkomma innan det var slut ifall Maken hann hem för att avlösa mig och bände sedan loss en illvrålande Nova ifrån en av ribbstolarna på väggen, lade henne över axeln och traskade iväg med gaphalsen.

Tyvärr hann inte Maken hem (han är faktiskt inte kommen ännu) så jag hann inte gå tillbaka innan graderingen var slut. Varför Nellie nu HATAR mig (hennes ord).

Jag: Men gumman, var inte så arg.

Nellie: Undrar varför jag är så arg då! Kanske för att alla andra föräldrar var där utom mina!

Jag: Jag vet hjärtat och jag är verkligen jätteledsen att jag inte hann tillbaka. Men du sade ju själv att du inte ville ha Nova där och jag kunde faktiskt inte lämna henne ensam hemma med killarna. Har du någon annan lösning på den ekvationen kanske?

Nellie: Jaa! Du kanske inte skulle ha skaffat så jävla många barn! Har du tänkt på det?

Ouch! Den visste var den tog. Rätt i mammahjärtat.

Maken ringde i samma sekund och jag återgav sorgset min och dotterns dispyt. Han försöker trösta.

M: Hon har ju en poäng där förstås.

Jag: Men vafaan...

M: Vi får helt enkelt göra oss av med en av dem.

Jag: Eh okej.. Som ett öråd typ? En ska röstas bort?

M: Ja precis. Och så ber vi barnen välja. Vi måste givetvis vara tydliga med att man inte får rösta på sig själv.

Jag: Givetvis!

RSS 2.0