Det är de små sakerna i livet som gör det, brukar man säga. Låter lite luddigt kanske och jag håller med fast ändå inte - på en och samma gång. Nu blev det väl inte mindre luddigt förstås, men jag ska försöka förklara.

Jag tycker nämligen inte att de små sakerna är särskilt små. De är stora och ganska fantastiska i alla sin enkelhet. Fast vi människor har oftast inte tillräckligt med vett att uppskatta dem så mycket som vi borde. Vi tar alldeles för mycket för givet! Hela tiden, varje dag.

Jag muttrar t.ex alltid ilsket och kryper längre ner in under duntäcket när larmet på mobilen väcker mig med sin ilskna signal strax före kl sex på morgnarna. Trycker på snooze-knappen och beklagar mig över att "stackars jag" ska behöva kliva ur sängen medans det ännu är mörkt ute. Inte ens grannens tupp är ju vaken! (Jag tror fan inte han går upp vid sju heller om jag ska vara ärlig..)

Men ungefär samtidigt som jag kliver ut genom min ytterdörr fyrtiofem minuter senare, så slås jag ALLTID av samma tanke: "Jag är ju lyckligt lottad som har ett jobb att gå till!"

Anledningen till att min väckarklocka ljuder innan solen gått upp är den att jag har en arbetsplats att åka till. Något att göra som dessutom genererar i en lön varje månad. Och inte bara det. Jag är dessutom en av de extra lyckligt lottade människor som har ett arbete som jag älskar. Ett jobb som är stimulerande, variationsrikt och där jag har förmånen att få träffa nya intressanta människor varje dag. DET är inte alla förunnat! Så vad har jag för rätt att gnälla egentligen? Nä, just det.. Skäms Petra.

Sådär håller jag på, varje morgon. Och allt inom loppet av en timma. Gnäller - för att sedan komma till insikt. Och det är såååå skönt varje gång det händer. Varje gång det går upp för mig, hur bra jag faktiskt har det.

Visst finns det mängder av jobbiga, irriterande saker i livet och vardagen att fokusera på om man vill det. Men varför?? Det är trots allt de kämpiga bitarna som får oss att uppskatta de lätta och roliga så mycket mer. Och om du tittar lite närmare på de små sakerna i livet, så är de faktiskt inte så små. Egentligen.