Måndagar är de dagar då vi har "skiftbyte i Bregottfabriken" jag och exmaken. På morgonen lämnar jag radhuset och barnen och han tar över för en vecka. Vi börjar komma in i den rutinen nu allihopa känns det som och det funkar som sagt fint. 

 

Så efter jobbet igår åkte jag hem till min lilla lägenhet, hängde av mig jackan och njöt av tystnaden en liten stund. En väldigt liten stund. Ungefär två minuter närmare bestämt. Sedan blev jag stressad av samma tystnad och satte på min bästa Spotify-lista på stereon, packade upp väskan sedan radhusveckan och startade en tvättmaskin. Jag har fortfarande inte vant mig vid lugnet och att vara ensam. Det blir en sådan kontrast ifrån ett hus fullt med ungar och deras kompisar till att bara vara jag helt enkelt.

 

Tog på mig jackan och skorna igen och bestämde mig för att promenera bort till torget i vårsolen. (Tänk att den fortfarande skiner klockan halv sex på eftermiddagarna nu, wiiiiee!) Där gick jag förbi blomsteraffären och kunde inte motstå impulsen att köpa en liten grupp med vårblommor, fastän jag vet att den antagligen kommer frysa ihjäl inom ett par dagar. Placerade den nämligen på det lilla cafébordet utanför min ytterdörr när jag kom hem, för ännu mera vårfeeling. Den KAN ju överleva veckan ut om jag har tur. 

 

Vid sjusnåret knackade det på dörren och några av mina fina väninnor trillade in för att se hur jag kommit i ordning i lägenheten. Den fick godkänt och vi korkade upp en flaska vin och skålade för livet som är ett äventyr (ibland på både gott och ont) och för Marianne som fått den nya tjänsten hon sökt. Grattis honey - det är du värd!