Nu ska du höra nånting som jag vill tala om

Jag såg en lärka nyss och det var våren som kom! (Nynnar melodin från Vi på Saltkråkan i huvudet här bakom receptionsdisken på jobbet.Helt normalt.)
 
Fasiken vad gött att det äntligen börjar kännas vår ute i luften!! Faaaajjnallyyy!! Man började ju nästan undra ett tag, om februari någonsin skulle ta slut. Jag gjorde det i alla fall. Låg dessutom helt däckad av influensan i nästan två veckor alldeles nyligen, så jag är i stort behov av sol, D-vitaminer och energi i alla tänkbara former nu. 
 
Min utsikt på lunchen idag.. Sooool och hav!! 
 
Eftersom jag varit så usel på att uppdatera den här dammiga gamla bloggen så får jag väl berätta lite vad som hänt sedan sist. Den fyller ju trots allt en viss funktion för mig, både i terapeutiskt syfte men även som en form av offentlig dagbok. Jag tycker nämligen om att kunna gå tillbaka i tiden och läsa om saker som jag och mina små älsklingar (barnen, vänner och andra jag känner) haft för oss. Hur obetydliga vardagsbestyren och betraktelserna än kan tyckas vara när de äger rum, så är de ju ändå en del av vårt liv och även de enkla sakerna är värda att minnas. Inte sant? 
 
Vad har hänt sedan sist då? Hmmm...
 
* Jag har flyttat och bor numera i en liten mysig lägenhet ganska nära Torslanda Torg de veckor jag inte har barnen. Jag och exet har ju delad/gemensam vårdnad och bor med ungarna varannan vecka. Då är vi i vårt gamla radhus på Runslingan tillsammans med dem, där de har kvar sina rum och sina grejer och den veckan vi är barnlediga igen bor vi som sagt på eget håll. En lite annorlunda variant på varannan-vecka-boende, där vi vuxna får packa våran väska och förflytta oss med jämna mellanrum istället - men det funkar för oss och barnen är nöjda vilket ju faktiskt är huvudsaken! :) Från min nya lägenhet tar det dessutom bara tio minuter att promenera hem till barnen om man tar slingan genom skogen, så vi kan ses mycket oftare nu när det inte är "mina" veckor också, vilket jag tycker är jätteskönt. Ungarna har kunnat komma förbi mig lite mer spontant när de känt för det, tagit en fika och bara "hängt" och tjötat innan de dragit vidare med sina kompisar igen. Love it!
 
Senast i söndags hade jag äldsta sonen och hans flickvän på spontan-middag. Så himla mysigt! Lite ångestframkallande bara hur stora de blivit. Stora barn, stora bekymmer sägs det ju, och det ligger något i det, men det är ett inlägg för en annan dag. ;)
 
* Jag jobbar kvar i receptionen på Volvo Group Head Quarters ännu, men inom kort blir det förändring även där. Mot nya äventyr! Säga vad man vill, men livet är spännande i alla fall. 
 
* Jag träffar någon. Det är lite invecklat och inte helt problemfritt, men ordet "spännande" känns användbart även i det sammanhanget och jag har ju uppenbarligen en fablesse för sånt - på gott och ont. Så vi får väl se vart det leder. Let´s leave it at that for now. 
 
* Det känns som att både jag, exet och barnen äntligen börjat "landa" i skilsmässan nu, ca tio månader senare. Det är svårt att förklara hur omvälvande förra året var för oss allihopa, även om detta var ett noga genomtänkt och mer eller mindre gemensamt beslut (Det är ju alltid en person som måste ta steget och i detta fallet var det exet som var den modige) men nu har saker som sagt börjat falla på plats och i slutändan faktiskt blivit väldigt bra. Vi gjorde rätt helt enkelt, även om det fick konsekvenser jag aldrig hade kunnat föreställa mig. För min egen personliga utveckling har detta i alla fall varit oerhört givande. 
 
Så... To be continued. ;)
 
 
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0