The confusing art of dating
Efter snart ett år som singel (more or less) har jag fortfarande inte ens BÖRJAT greppa det här med reglerna kring dating. Det är ju så galet förvirrande och mycket att ta in! Speciellt för en som inte varit med i matchen sedan sommaren -97 typ... Saker och ting har förändrats I tell ya´! Därmed inte sagt att det var bättre förr. Möjligtvis enklare. Eller inte. Herregud, jag vet fasiken inte.
Ta det här med dating-sajter till exempel. Det finns ju en miljaaaaaaaaard! Och jag som i min vildaste fantasi aldrig trodde att jag skulle befatta mig med något sådant fick ganska snabbt efter skilsmässan bekantat mig med detta spännande fenomen. Mest tack (?) vare en oerhört bekymrad tonårsdotter som var orolig att jag skulle bli "forever alone" , som di säger nu för tiden ungdomar´a.
Dottern med myndig stämma: "Mamma, vi får nog lägga ut dig på nätet. På typ Blocket eller vad det heter."
Jag (upprört): "VA?!! VADDÅ LÄGGA UT MIG PÅ BLOCKET?!?!?
Dottern (med ett tonläge som om hon pratar med en lätt retarderad person):
"Meh..! TYP Blocket sade jag. Fast med män liksom! Så du inte blir ensam resten av livet"
(Detta utspelar sig alltså någon vecka efter att jag och exet meddelat barnen att vi ska skiljas.)
Jahaja, men då så. Ingen tid att förlora här inte! Bättre begagnad kvinna söker.... Haha!
Sagt och gjort. Mest för skojs skull (så säger alla va?) registrerade jag mig på två utav de miljarders miljoner sajter som fanns att välja mellan. Googlade en del (har lite tvång på att googla saker jag undrar över) och försökte läsa på lite om vilka som var mest "tillförlitliga". Naivt, jag vet. Såhär i efterhand har jag insett att det är precis samma grej överallt. Potato/potato, tomato/tomato - som Ella Fitzgerald och Louie Armstrong sjöng.. Fast gissa om jag hade kul under den här tiden! Eller skräckblandad förtjusning kanke är den mer korrekta termen.
Jag var lite halvt om halvt i chock över responsen man fick i början. Det är by far mycket lättare att vara tjej än kille på en dejtingsajt. BY FAR. Vi kvinnor kan välja och vraka på ett nästan skamlöst sätt. Och i ärlighetens namn är det praktiskt taget omöjligt att ens hinna svara på alla de meddelanden som fyller inboxen. Fråga vilken kvinna som helst - det är inget pinsamt försök att skryta, verkligen inte! Det ÄR så.
Och svarar du inte på folks meddelanden inom 24 timmar (Helst ännu snabbare. 24 minuter t.ex) så följs inte helt sällan det första meddelandet upp med ett nästa - väldigt upprört - meddelande där personen i fråga argt talar om vad han tycker om nonchalanta divor som inte ens behagar svara på mail!?? Jeeeez....!
Man kan bli trött för mindre...
Så utöver en sekreterare/personlig assistent som hjälper dig att öppna och besvara alla mail, så är det en god idé att se över ditt säkerhetstänk. Jag överdriver liite nu kanske och skriver detta med glimten i ögat, men faktum kvarstår. Alla människor i cyberspace är inte helt hundra och genomgoda, och du vet faktiskt inte ett jota om vem du kanske helt omedvetet råkar reta upp en vacker dag. Lämna ALDRIG ut ditt fullständiga namn, telefonnummer och/eller din adress till någon du inte känner. På riktigt. Kolla dessutom gärna upp personen du ska gå på en eventuell date med. Det finns en massa bra sajter för det med.
Jag låter kanske lite manisk nu men jag har blivit vis av erfarenhet. Alla är inte lika öppna och ärliga som den killen jag skulle käka middag med förra sommaren. Han som ringde dagen innan och berättade hur bekymrad han var över våldtäktsrättegången han hade framför sig och hur skönt det var att få prata av sig med en tjej som inte var galen.. (Say WHAT?!!)
Behöver jag tillägga att det inte var han som var offret i målet och att jag fick "förhinder" och ställde in den där middagen? Och detta var bara ETT exempel..
Nu finns det ju guldkorn även på datingsajter, absolut! Men det jag säger är att det krävs en del vaskande innan man hittar dem. Och en viss teknik. Själv tröttnade jag ganska snabbt på hela grejen och avregistrerade mig från de ställen jag gått med i. (DET är för övrigt ett projekt i sig, men det tar vi en annan gång!) Orkade inte med cirkusen helt enkelt. Dessutom är jag typen som gillar att träffa folk lite mer spontant. På krogen, jobbet, uteserveringen.. Vart som helst egentligen - bara det är live. Jag vill interagera med "riktiga" människor. Kalla mig gärna old fashion om ni vill! :)
