Jag vill ha pengarna tillbaka!
Jag HAR varit tyst veckan ut, men inte tusan hjälpte det. Jag har lekt levande charader här hemma med ungarna hela helgen, blåst i blockflöjt (Hugos) eller munspel (Novas) för att avstyra bråk eller påkalla uppmärksamhet, bankat i dörrkarmar, klappat händer, visslat och mimat som en galning. Jag har låst in mig på dass otaliga gånger i ren frustration...
Vad ÄR det här för jäkla skitvirus jag har åkt på?!?
Har testat allt som går att testa i halstablett/medicin/huskursväg men det verkar helt lönlöst.Till och med det där som skådespelare och sångare får utskrivet när de förlorat rösten och måste ha tillbaks den inför något viktigt uppträdande - Betapred (cortison) - men inte ens det hjälpte! Kan man verkligen inget annat göra än vänta ut eländet?? Är nu inne på min tionde dag utan röst och det är bra mycket jobbigare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det går faktiskt inte beskriva hur handikappad man känner sig.
Och min man som hade lite roligt åt detta i början: "Ska vi se matchen på tv ikväll? - Inga protester, vad bra då var det bestämt!" eller "Vilka tapeter ska vi välja till vardagsrummet nu när vi byggt om då? Gillar du de här bajsbrun-grå-rutiga med dödskallar på? Va? Nu hörs du lite dåligt hjärtat.. Men vi tar dem då!"
Till och med han har tröttnat och suckar nu tungt att "Det är för jävla tråkigt och tyst när du inte kan prata!" (Detta ska jag HELT KLART påminna honom om när jag fått rösten åter och han gnäller över att jag "sänder heeela tiden"!)
Idag blir det nytt läkarbesök på morgonen och sedan kommer bästaste lillasyster hit och umgås med block och penna!
2011-10-13
Det tar sig, sade mordbrännar´n!
Ringde läkaren för att höra vad hon trodde om prognosen, och hon sade att om jag bara håller käften resten av veckan är jag så gott som ny på måndag! LYCKA!
Eller som Malin Wollin brukar säga: Uppstått har Jesus! Hurra hurra!
Fotnot: Jag vill på inget vis insinuera att jag och Jesus skulle vara samma person. Så att ingen missförstod nu och tror att inflammationen stigit upp till hjärnan på mig..
2011-10-11
I´m speechless
Fick diagnosen Akut Laryngit av läkaren..
"Tack för det" sade jag. (Jag rörde på läpparna i alla fall.)
"Du måste vara HELT tyst - du får absolut inte anstränga stämbanden" sa läkaren
"Har du träffat mina fyra barn?" frågade jag
Det hade hon inte.
Alltså vet hon inte hur omöjligt det är för mig att bibehålla total tystnad inom hemmets fyra väggar tillsammans med dem.
Det känns ungefär lika möjligt/troligt som att jag skulle springa Göteborgsvarvet - och vinna - till våren.
Med ett ben.
Av glas.
2011-10-11
Nu får jag f-n spader!
Såna som jag mår psykiskt dåligt av att inte kunna prata. Det är lika viktigt för mig som att andas.. typ.
Nova släpade in en lerig Leif (vår katt) och lade honom i min nytvättade vita vardagsrumssoffa igår kväll.. Jag glömde bort att jag inte kunde gorma och öppnade munnen för att göra det ändå - det enda jag fick ur mig var något slags målbrottsliknande frustande som slutade i ett gällt pip.
Då vek sig alla mina fyra barn dubbla av skratt och jag låste in mig på dass en stund.
Idag känns inte som att det kommer bli så mycket bättre.
Jag ska vara hos läkaren vid halv tre, för att se om de inte har uppfunnit någon magisk mirakelmedicin mot inflammerade stämband. Har de inte det tänker jag råka "glömma" mina barn i väntrummet när jag går hem.
2011-10-10
Ja hallå ja?
Här på Runslingan går livet sin gilla gång.. Barnen går i skolan (Kevin har börjat sjuan, Nellie femman och Hugo trean - galet!), Nova e kvar på dagis och själv har jag fått ett fantastiskt roligt jobb som receptionist på ett stort företag i stan. Stormtrivs och hoppas på att få vara kvar lääänge.
Idag är dock en riktigt usel dag, jag är hemma från jobbet på grund av stämbandsinflammation och luftrörskatarr... Får inte fram ett pip ens, så att svara i telefon och välkomna besökare var ju änna uteslutet - för att inte säga omöjligt. Otroligt frustrerande!
Har testat Bisolvon, Strepsils, honungsvatten, Vicks, Ipren.. Inget hjälper!
Tips mottages tacksamt!
2011-08-11
Mycket snack och liten verkstad änna..
My precious.....
Jag har fortfarande inte lärt mig en bråkdel av alla funktioner och inställningar men jag övar gärna och ofta. En del bilder blir riktigt bra, en del - not so much. :)
2011-07-23
Jag tävlar inte ofta
Här har hon tecknat av sin lillebror. Bilden är lånad från hennes blogg.
Just nu lottar hon ut ett porträtt och jag vill väldigt gärna vinna ett sådant. Kika in en sväng och tävla ni med!
2011-07-23
Hallå ja!
Jag är kvar, det är jag. Bara det att ungarna har sommarlov (alla fyra) och då blir det inte så mycket lov för min egen del. Alltså mindre tid att skriva. Dessutom blev jag av med min kamera för en månad sedan och en blogg utan foton känns inte lika kul. Men nu jäklar i min lilla låda..! Nu har jag fått en ny kamera av Maken (han hade dåligt samvete för alla jävla dagar han tillbringar på golfbanan) så nu ska´ru få se på bloggande minsann!
Håll i hatten och hej så länge!
2011-06-18
Ikväll är det fest hos grannarna
Nu drar vi snart över till Julia & Jörgen på 35-årsfest, tjoho! Det mesta sitter där det ska hoppas jag. Lite pushup, håll-in, shape och conceal så att man inte skrämmer någon och vinflarran under armen bara. Okej - jag är redo! In i dimman... ;)
2011-06-17
När Kevin petade in en pappkula i örat (forts.)
Det var ganska mycket folk på vårdcentralen så vi fick vänta en bra stund.
Och Kevin hann bli uttråkad igen...
När jag tittade upp från tidningen jag satt och läste var ungen i full färd med att peta in en sån där foppatoffel-pin ni vet, i sitt "bra" öra.
Jag: Men vad håller du på med?!
Kevin (med ett glatt flin): Jag tänkte att när vi ändå är här så kan vi ju ge läkaren något att göra. Han får väl jobba lite för pengarna.
Jag: ???!!!
Just då kom läkaren ut i väntrummet och ropade:
- Kevin Borg!
Så tittar han ner i sina papper han håller i handen och ändrar sig:
- Eller, jag kanske ska säga Emil i Lönneberga?
Och efter en snabb blick på Kevin:
- Fast du har i alla fall ingen soppskål på huvudet. Man får vara tacksam för det lilla.
Läkaren var väl inte riktigt lika road av incidenten som Kevin var kan man säga, men efter en stunds rotande i örat (som var smärtsammare än vad K hade räknat med) fick han ut skiten i alla fall. Och jag TROR inte att Kevin gör om det igen.
2011-06-16
Compact living
En av fördelarna med sommaren är ju faktiskt att man kan slå upp ett tält på gräsmattan och låta ett par av kidsen leva lite härligt vildmarksliv. Så blir det inte lika crowded inomhus liksom. Nellie och Hugo som är först ut är asasketa-nöjda med den lösningen och jag med! Inte för att mina skor fått mer plats egentligen men jag har i alla fall ett vika-tvätt-rum nu, där jag kan stapla mina högar i lugn och ro utan att någon river ner dem i golvet. Och sånt blir jag glad av serru. :)
Nu: Soffläge, film, brieost och kex. Haj!
2011-06-16
Sommarlovet har officiellt börjat!
Då har alla mina barn (det lät som om jag hade ett dussin, hehe) haft skolavslutning och påbörjat sitt efterlängtade lov. Nio veckor ska jag och kidsen tillbringa tillsammans nu och maken kommer att vara ledig fyra av dem. Så vi säger väl: Hej somarlov! Hejdå stabila psyke! 
Nellie på sin avslutning på Mossbergska igår.
Hugo innan avslutningen i Torslanda kyrka imorse.
Och så lilla Norpan förstås.
Jag fick inte ta några bilder på Kevin i år, men om ni har glömt bort hur han såg ut är det ju bara att kolla inlägget nedan. Ungefär så.
2011-06-14
Och livet i radhuslängan rullar vidare
När man minst anar det så händer något oväntat liksom, som igår kväll när 12-åringen (soon to be 13 till och med) kommer lunkandes och säger lite halvbekymrat sådär att han har lyckats peta in en papperskula i ena örat och inte får ut den igen. Då blir man förvånad. För man skulle ju kunna tycka att ungarna borde ha slutat med såna dumheter i den åldern, det skulle man kunna. Men nänä.
När jag frågade Kevin varför han petade in kulan i örat fick jag till svar att han var uttråkad. Och nu har det gått 12 timmar, kulan är kvar och gör tydligen hyfsat ont vid det här laget, så vi har fått boka en tid hos läkaren för att få ut skiten. Ganska otippat ändå.
Kevin - utan pappkula i örat...
Hade du frågat mig igår vad jag skulle göra idag så hade detta inte ens varit med på min top20-lista över gissningar. Däremot hade jag kunnat svara att jag skulle åka till min farmor på äldreboendet och hälsa på, för det ska jag också göra. Hon är sällskapssjuk och ringer stup i kvarten och efterlyser besök, nya veckotidningar och "några flaskor vin" den gamla sötnosen! :)
Det är skönt att känna sig behövd emellanåt i alla fall.
2011-05-31
Bortalängtan
Nu är det fem dagar sedan vi kom hem till Sverige igen och jag har redan "bortalängtan". Finns kanske inget som heter så, men det är så jag känner. Under veckan i Alanya längtade jag inte hem en endaste liten stund - tvärtom. Jag bävade nästan för dagen då vi skulle hem. Hem till tvätt, städ, matlagning och alla andra måsten. För att inte nämna det betydligt kallare klimatet! Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo på ett All Inclusive-hotell hela sommaren. DÅ snackar vi semester.
Bild från vår underbara vecka i Alanya
Vi bodde på Margarita App. Hotel som jag rekommenderar varmt.
Ser inte mycket ut för världen på Fritidsresors hemsida, men uppfyllde alla våra förväntningar på en bra hotell och mer därtill.
400 meter rakt upp från havet och Kleopatrastranden, 1 km in till det "riktiga" shoppingmyllret (ville du slippa ta dig dit fanns det tillräckligt med affärer att shoppa i runt omkring hotellet med). 4 pooler, en vattenrutchkana och lekplats på hotellområdet. Även en liten minigolfbana, bordtennis samt biljardbord fanns, så ungarna hade något att göra hela tiden oavsett ålder. I lobbyn kunde man dessutom använda både datorer och spela tv-spel mot en blygsam avgift om man kände för det.
Verkligen ett familjeanpassat hotell med kanonbra service och trevlig personal till ett riktigt bra pris. Glömde jag säga att maten var jättegod och variationsrik med? Stort plus! =)
2011-05-17
Resor med barn
Tror ni den hinner komma fram tills imorgon?
